Fölovad

Ikväll var jag o min älskade sambo vid Seoul tower och förlovade oss.

Världens underbaraste tjej,  min blivande fru.

Fängslande

Idag var vi på lunch på en koreankompis universitet. Vi åt pasta carbonara som i Korea innehåller både räkor,  broccoli o annat. Gott men också lite av en smakchock med pasta o grädde.

Sen åkte vi till ett gammalt fängelse som bland annat användas av japanerna under ockupationen för att fängsla,  tortera och avrätta frihetskämpande koreaner. Hemska historier som utspelar sig där men också väldigt intressant.  Till exempel en liten låda vars insida är full med långa vassa taggar som offret blev intvingad i och som man sen skakade på. 

Två dagar

Oj,  blev visst inget bloggande igår.  Då var vi iaf på lotte world som är ett nöjesfält,  halvt inomhus o halvt utomhus.  Dessutom skridskobana. Var skoj,  framför allt en "bergodalbana" som gick helt under marken o i mörker där man utöver att åka so  ett bergodalbanetåg också snurrade runt,  så nån form av hybrid av bergodalbana och virvelvind.

Idag blev det elektronikmarknad, med massa våningar av mobiler plattor vitvaror mm.  Dessutom ett vanligt köpcentrum och så en supermarket där vi köpte te och mat att få med hem.

Koreaner

Igår var vi på nåt stort köpcenter,  "doota".  Blev ett par timmar med lite julklappsinköp.  Sen vila lite på rummet innan vi gick ut och käkade alla reskamrater och reskamrater as koreanska boddiesar. Trevliga o glada människor i mängder. Efter maten gick vi på ett kafé,  eller var det ett kafés vind? Drack nåt te som hette five taste o som   var riktigt gott.

Blev knappt några bilder tagna tyvärr. 

Små spännande gator och bulgogiparty

I morse kände jag mig inte helt kry så när dom andra drog till war memorial museum stannade jag kvar o vilade ett par timmar. 

Sen mådde jag bättre och gav mig iväg på promenad.  Svärfar som var i Seoul för massa år sen har pratat om ett torg som är inom gångavstånd från vårt hotell. Så dit gick jag och där låg så är bibliotek och city hall. Det demonstrerade och bilar med megafoner ned ageterande röster. Sen tog jag o käkade bim bim bap till lunch i insadong.

Efter lunch köpte jag med mig en kaffe o satte mig på hotellets takterrass o läste någon timme.  Sen blev det ut o gå i Seoul igen,  några timmar där jag vandrade in på alla små konstiga och lite mindre putsade gator,  där man på nåt sett ser det jag gissar är det riktiga genuina Seoul för vanliga koreaner. Grymt kul att bara virra omkring halvt vilse och upptäcka konstiga affärer,  restauranger o byggnader.  Hittade ett kafé på en bakgata som sålde gevalia mörkrost.

På kvällen var vi bjudna på bulgogiparty av hotellets ägare.  Vet inte riktigt varför men grymt trevligt o god mat.

En till dag

Idag har vi varit iväg på lite shopping.  En del hemligheter, inte minst inför julen,  men också bland annat några nya väskor.

Vi har också varit uppe på hotellets tak och insett att det är rätt läcker utsikt därifrån.

Matmässigt en mer normal dag med bulgogi till lunch och bim bim bap till middag. Som alltid massa små tillbehör vid maten,  främst kimchi.

Några reskamrater har även fallit för frestelsen att shoppa den stora inneprylen i korea; selfiestick. En teleskoppinne med plats för telefonen som gör att man går bättre selfies... O ser ut som fåntrattar ;)

Seafood

Idag har vi åkt tillbaka till Seoul. Knatade omkring o myste lite på eftermiddagen. På kvällen var vi med en av reskamraternas koreanska vänner o hans syster.  Dom tog med oss till en seafood restaurang 1,5 timme från hotellet. Ja som inte gillar skaldjur o sushi o sånt.

Det första vi fick var bläckfisk,  inte såna friterade ringar,  utan små bläckfiskarmar som fortfarande rör på sig med sugproppar som säger tag i tungan när man äter.  Sen gick det vidare av bara farten med sjöarna,  musslor,  snäckor och rå fisk. Finns en hel del saker som jag fortfarande inte har en susning om vad det var för nåt.  En del var gott,  en del inget vidare. En snäcka såg ut som en stor snigel o smakade beskt,  när jag ätit upp min tog koreankompisen sin men spottade ut den...  Kul att ha testat och överlag var det godare än väntat.  Efteråt kollade vi på dom ännu inte uppätna fiskarna i akvariet utanför restaurangen,  åt glass och sköt fyrverkerier. Nu sova.

Att vara överst

Igår kom vi fram till busan sent. Vi hade ingenstans att sova så efter en del förvirring hamnade vi på ett okänt &  slumpvis valt motell. Det visade sig vara ett lovemotell,  man kan hyra per timme eller hela nätter.... Luktade ganska illa och kändes riktigt äckligt. Porrbelysning,  askfat och kondompaket vid sängen gav inga pluspoäng.
Idag har vi dock haft en kanondag och besökt en fin strand,  ett akvarium med hajar mmoch varit uppe i ett utsiktstorn. Nu bor vi i ett vettigt hotell,  högst upp (21a våningen).
Gillar korea skarpt. Ingen konstig mat idag, bara god. Börjar vänja mig vid både starkare mat och kimschi. Idag fick dock restaurangtanten vid middagen nog och tyckte att jag behövde lite hjälp att förstå hur man äter bulgogin, tydligen inte rätt att plocka på kött i salladsbladet utan att först doppa i såsen. Tanter som vill hjälpa o gör det glatt är alltid bra.

Nästa miljonstad

Lämnar gwangju och sitter nu på bussen mot busan. Alltså en stad i Stockholms storlek till en som är dubbelt så stor.  Innan bussen har vi varit i en bambuskog.  Dagens lunch var bland annat koreansk pannbiff,  dessutom det förvånansvärt goda; torkad ansjovis.

Söndag

Idag har vi åkt till gwangju, hittat hotell att bo på inatt och shoppat o förstås ätit gott.  Idag blev det min första snigel.

Andra dagen

Idag var vi vid nåt universitetsområdet o fikade o shoppade,  hittade ascoola strumpor åt lillpysen där hemma. Grym koreansk bbq till lunch. 

På kvällen träffade vi några koreaner som mina reskamrater känner sen tidigare. Vi var på en grymt cool och överbefolkad marknad med en massa konstig mat. Åt först koreanska pannkakor o sen rått kött,  tog ett tag att vänja sig vid rå ko men efter ett tag blev det ganska gott.

Förövrigt är jag egentligen kapabel att stava men bloggar via telefonen som inte alltid samarbetar.  En annan liten trevlig notis är att man city fick spö av West ham...

Lördag morgon

Lördag morgon.  Igårkväll var jag så trött så slocknade vid 8 efter att ha varit vaken 30 timmar.  Vi hann iaf med att äta grymt god koreansk barnens,  titta i lite butiker,  kolla på palatset,  nån kulturutställning och så mandu (typ dumplings) till middag.  Telefonen låg på laddning så blev dåligt med bilder.

Framme

Framme på incheon airport och väntar på bussen mot Seoul.

Reseblogg

Bloggen återupplivar och blir nån form av reseblogg för två veckor.  Sitter nu på flygplatsen i Helsingfors och om ca 3timmar lyfter planet mot Seoul.

Idérikt idéprogram leder till ideologisk öken?

Försöker att inte blanda mig i allt för mycket kring Centerpartiets idéprogram som onekligen väckt mer intresse än förväntat. Kan dock inte hålla mig helt borta från ämnet.

Den vision som väckt mest diskussion, glädje och ilska är den om fri invandring. Den anses av många som orealistisk och extrem. Det finns även centerpartister som menar att dom inte känner igen sig i det nya programmet, eller förslag till program som det ju faktiskt är (rimligen kommer partistyrelsen göra en del ändringar och sen är det slutligen extrastämman som fattar beslut).

För mig som tidigare centerpartist är upplevelsen den motsatta. I det här idéprogrammet skrivs det ut vad det är vi kämpat för även om det aldrig varit så klart formulerat. Den decentralistiska anda som startade med bönder som inte ville låta stat styra över deras jordbruk lever kvar. Idag omvandlas den andan dock till så mycket mer än bara jordbrukarvillkor. Det handlar i fallet med fri invandring om att inte låta stat styra var människor ska bo. Kampen mot överheten är kärnan i centerpartiet och detta idéprogram vattnar mycket och väl vilket om det behandlas på ett bra sätt bör kunna leda till tillväxt.

Det finns mycket annat som man också kämpat för som till exempel avskaffande av timplanen som nu omformulerats till att vilja byta ut skolplikt mot läroplikt. Det betyder alltså inte att barnen ska sluta gå i skolan och ställa sig som barnarbetare på fabriksgolv så som det ibland låtit i debatten. Istället handlar det om att förtydliga att staten har en skyldighet att ge alla barn utbildning och en rimlig kunskapsnivå snarare än skyldigheten att genomföra närvarokoll på hur många timmar barnet befinner sig i klassrum. I slutändan handlar det inte om annat än en mer flexibel skola där barnens rätt till kunskap sätts i fokus.

Det finns fler förslag i idéprogrammet och till exempel lokal skattebas kittlar trevligt. Dock kittlar inte alls blogginlägget som skulle behandla hela programmet så den pucken tar vi en annan gång.

Det som är intressant är hur en bred front avvisar allt som orealistiskt. Inte minst råder det närmast konsensus kring att så som det är idag är det enda realistiska, allt som avviker mer än marginellt är därmed orealistiskt. Det är därför det anses realistiskt med massor av barn som går ur grundskolan med ett korrekt antal timmar i klassrummen men underkänt i flera ämnen men orealistiskt att barn skulle gå ur skolan med "fel" antal timmar men fullgoda kunskaper. Det är också därför det är extremt att säga att människor själva ska få välja var dom vill bo men realistiskt att istället säga att det ska Billström bestämma åt alla. I migrationsfrågor finns det en bred enighet om att vi ska ta emot flyktingar och stå för jämförelsevis liberal migrationspolitik, utom hos SD som ju mer än gärna slänger igen dom få dörrar som är öppna. Men i bakhuvudet tycks det handla mer om bror duktig som vill skryta i FN och få klappar på huvudet av andra länder som inte alls är lika duktiga än en ideologisk övertygelse om att det är rätt att öppna gränser. Så länge vi är bättre är bättre än alla andra kan vi väl slå oss för bröstet och skryta i talarstolen, eller? Finns det någon anledning att göra mer när vi redan vinner? Det är där idéerna kommer in, är idéen att vara bror duktig eller är det att öppna upp gränserna?

Man brukar säga friskt vågat hälften vunnet. Centerpartiets idéprogram är sannerligen friskt vågat och jag hoppas det ger någon utdelning. Ska vi gå efter mediareaktionerna så är det inte riktigt så det verkar. Frågan är vad som händer med det redan torra ideologiska landskap som präglar svensk politik om ett av ytterst få exempel av ideologisk djärvhet skjuts ner fullständigt som orealistiskt, ofta med en finare omskrivning av argumentet att förslaget är annorlunda än dagens realistiska värld. Övriga små partier som i någon grad besitter kunnandet och visionerna för att våga lika friskt lär knappast bli mer sugna om ideologisk tydlighet behandlas som extremism. Risken är då att den ideologiska torkan övergår till öken.

Tack och hej!

Nu är det tio år sedan jag vid valstugan på stortorget i Örebro frågade om jag fick bli medlem i Centerpartiet. Det fick jag. Att ha ställt den frågan är jag stollt över och jag kan verkligen rekommendera den som funderar på att göra samma sak att göra slag i saken. Att bli politiskt aktiv är fantastiskt skoj. 

Allt har dock sin tid. Nu har jag inte längre tiden att lägga tiden på politik. Jag upplever också att det finns en poäng med att låta politken vara något att göra under en period för att sen ge sig själv lite distans. Kanske kommer det åter en tid när ett politiskt engagemang blir aktuellt. 

Under senare tid har jag funderat på om bristen på engagemang innebär att jag ska avsluta mitt medlemskap i centerrörelsen eller om jag ska fortsätta som passiv medlem. Det som har slagit mig är att den dagen man inte längre aktivt deltar i att påverka partiet så accepterar man det som det är idag. Om jag är medlem i Centerpartiet utan att åka på stämmor, skriva insändare och försöka påverka rörelsen i den riktning jag önskar så är det ett mycket mer aktivt val för dagens politik än det är när man tar varje chans som ges till att försöka förändra partiet. Trotts att jag tycker centerrörelsen har mycket som är väldigt bra så är jag inte beredd att göra det valet. Partiet är alltid bara ett verktyg och aldrig någonsin ett ändamål och ett obrukat verktyg är bättre att överlåta till någon annan. Det passiva medlemskapet innebär också mindre möjligheter till distans än det avslutade medlemskapet.

Oavsett medlemskap kommer jag fortsätta följa och kanske i nån mån delta i samhällsdebatten. Min tro på frihet är minst lika stark som tidigare, kanske är den för stark för att vara passiv medlem i något av de liberala partier som finns idag. 

Jag hoppas att debatten någon dag kan flyttas från att handla om stat och myndigheter till att handla om människan. Att sluta diskutera aktievinster i skolbolag och börja diskutera utbildning för barn.  Att sluta diskutera arbetsmarknaden behov av invandring och börja diskutera människans rätt att bo var (och här är det nästan så en svordom vore på sin plats) han eller hon vill. Att sluta diskutera nationers suveränitet och börja diskutera människans okränkbara fri- och rättiheter. För nog är det något allvarligt fel när världen passivt ser på när stater kränker människor för att världen är så rädd att kränka statens suveränitet? Jag vill se världen där människan blir viktigare än den administrationsnivå som vi kallar stat. Det kommer aldrig gå att helt släppa den kampen även om den nu får ske i andra former.

Centerrörelsen har många fantastiska idéer. Inte minst inom ungdoms- och studentförbund finns det liberala kämpar som brinner för friheten hos alla. Även i partiet sprider sig denna fasta övertygelse sig allt mer. Förhoppningsvis kan man bli ett lysande alternativ för liberaler i Sverige. Det är dock en bit kvar att vandra om man vill gå från att vara det närmast liberala alternativet till det självklart liberala alternativet. Jag hoppas man kan omsätta den frihetsiver som jag vet finns till mer än dom skatteundantag som tyvärr kommit att känneteckna partiets sakpolitiska gärning dom senaste åren. Inte för att avdragen är dåliga utan för att partiet kan så mycket bättre. Så tack för dessa år och lycka till kära centervänner!  

Moderaterna borde anta ett tomt ideprogram

Just nu debatteras det idéprogram på moderaternas stämma, vilket jag följer via svt forum. Det är plågsamt att se moderaternas resa. Visserligen var inte det gamla moderata partiet som fanns innan Reinfeldts modeord "nya" något att hänga i julgranen men det gamla moderata partiet hade iallafall någon form av vision. Någon form av ideologi. Man hade någon form av grund som kan kallas för idé. Det nya moderata partiet varnar istället för ideologi och visioner och när idéprogram ska antas så är det omöjligt att utifrån debatten gissa vilket parti det handlar om. Man tycker att sånt som är dåligt är dåligt och att sånt som är bra är bra. Det finns i princip inget partiurskiljande över huvud taget i den debatt som nu plågar mina öron. Moderaterna borde för att visa på sina idéer, visioner och ideologiska tillhörighet anta ett tomt idéprogram.