EU-skatt vore rimligt

Reinfeldt och Cameron säger enligt svd nej till EU-skatt. Jag tror det finns anledning att fundera både en och två gånger om det inte kan vara rimligt att ge EU beskattningsrätt. Jag vill se ett federalistiskt EU, det där som en del skräms med, en EU-stat.

Jag vill ha maktfördelning utifrån var besluten hör hemma och där ansvar kan utkrävas och i största möjliga mån vill jag att besluten ska fattas direkt i folkvalda parlament. Ska parlamenten få någon möjlighet att bedriva sin politik så bör dem också få möjlighet och avkrävas ansvar vad gäller finansiering av sina förslag. Då är det betydligt bättre att EU får beskattningsrätt än att nationella ministrar förhandlar och finansierar förslag med medlemsavgifter. Avståndet till EU blir mycket längre om det går via Sveriges riksdag som väljer ministrar som i sin tur deltar på möten bakom stängda dörrar än om besluten fattas av folkvalda parlamentariker.

Vare sig EU-stat eller beskattningsrätt framstår utifrån detta perspektiv som särskilt skrämmande.

Bra att Maud säger ifrån

Maud Olofsson kritiserar nu försvarets inställning när de vill överklaga 50-100 redan byggda vindkraftverks byggnadslov för att dessa sedan ska rivas. Försvaret bör rimligtvis klara av att bedriva sin verksamhet även om det finns ett och annat vindkraftverk inom några mils radie från flygplatserna.

Försvarets grundläggande uppgift är att skydda Sverige (och ibland andra) från yttre hot. Därför blir det givetvis en konstig inställning att försvaret ska driva på för att riva något som är en viktig del i kampen mot ett av dem största, kanske det allra största, hotet. Klimathotet bör tas på allvar och då kan inte försvaret kämpa för att riva vindkraftverk som redan blivit godkända och varit i drift i tio år.

Det är bra att Maud tar till orda i frågan och förhoppningsvis kan hon få med övriga regeringen på tåget, allt annat vore ytterst beklagligt.

Förnyel(s)e?

Nu har Mona Sahlin gett beskedet att hon inte ställer upp till omval. Förnyelse är det ord som används allra mest just nu. Beskedet som socialdemokraterna fick i valet var att deras färdriktning inte uppskattades vilket gör att kraven på förnyelse känns logiska.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera kring hur förnyelsen ska gå till. För fyra år sedan var läget liknande, Göran Persson avgick och Mona Sahlin kom in som partiledare. Frågan är om nu Sahlin var det bästa valet för fyra år sedan, vem ska kunna göra det bättre nu? Dem senaste fyra åren har knappast inneburit någon invasion av nya stjärnskott inom socialdemokratin utan troligtvis blir det ungefär samma namn som diskuteras som för fyra år sedan, namn som då fick stå tillbaka till förmån för just Sahlin.

Sahlin som partiledare innebar också en ny och till synes efterlängtad ledarstil inom socialdemokratin som byggde på öppenhet och lyssnande på gräsrötterna. Ett stort arbete genomfördes för att lyssna in vilken politik som medlemmarna ville se från partiledningen. När denna politik, som alltså lyssnats in, inte får godkänt av väljarna, hur ska då en ny förnyelse av det politiska innehållet gå till?

Att förnyelse krävs och att den behöver bli omfattande står klart. Frågan är bara hur den ska gå till och om socialdemokratin klarar av att genomföra den. Annars kan vi få se ett allt mer liberalt Sverige växa fram där dem socialistiska idealen allt mer marginaliseras. Det ska helt klart bli intressant att följa utvecklingen.

Övervakning av mjöl helt ofarligt?

Så fort det diskuteras integritetsfrågor så kommer det argument om att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig. Argumentet har använts flitigt på senare år inte minst kring FRA och IPRED men även nu med Bodstömsdirektivet... eller jag menar datalagringsdirektivet.

Men är integritet verkligen bara för dem kriminella? Är det verkligen helt ok för den med rent mjöl i påsen att staten har full koll på varje liten gnutta mjöl? Jag tycker inte att det är okej att ens liv övervakas med dataspaning och övervakningskameror, att ip-adresser delas ut till kommersiella bolag och att vänskapskretsen kartläggs. Det är inte för att övervaka varandra vi har ett samhälle och gör saker gemensamt, det är inte för att kartlägga grannens liv som vi har en stat.

Det är inte okej att staten tar sig dessa rättigheter och det spelar då ingen roll hur rent mjölet är. Information om vem jag skickade mail till igår behöver inte staten ha tillgång till. Informationen i mailet behöver inte genomsökas av staten. Inte ens om olaglig fildelning skett från mitt ip-nummer ska staten tvinga min operatör att lämna ut mina uppgifter till upphovsrättsinnehavare. Jag vill inte bli filmad varje steg jag tar, trotts att jag varken misshandlar eller våldtar.

Så innan du använder argumentet att rent mjöl i påsen gör att man inte behöver oroa sig för övervakningen så bör du fråga dig några grundläggande frågor. Vad är staten för något? Hur påverkas du av att staten vet allt om dig och ditt liv? Om kunskap är makt, hur mycket makt över ditt privatliv är du då beredd att ge ifrån dig till staten? Varför ska staten tillåtas stoppa sina klåfingriga händer i din påse med mjöl när det inte ens finns misstanke om brott? Är big brother bara en dålig dokusåpa eller din vision av ett framtida Sverige?

Låt min påse med mjöl vara ifred.

Demokratiska varningsklockor

Idag går nyheten att datalagringsdirektivet ska införas. Oscar Fredriksson skriver kort och koncist. Kombinationen av paranoia efter 11/9 attackerna och internet tycks ha avlägsnat all respekt för människors integritet i politiken. Allt mer information om våra privatliv ska lagras och analyseras.

På tal om information så röstade Barn och utbildningsnämnden i Kumla igår för en målsättning för hur nyanlända människor från andra länder ska välja skola. Kommunen agerar själv informatör om vilka förutsättningar som finns på de olika skolorna och denna information ska nu ges med målsättningar kring vad människor utifrån informationen ska välja. Att detta i slutändan innebär att kommunen inte längre informerar objektivt och sakligt verkade inte vara så viktigt. Istället ska man vinkla informationen för att människor ska välja enligt kommunens önskemål så att majoriteten kan känna sig nöjda med statistiken.

Mina demokratiska varningsklockor ringer på högsta volym i huvudet men kanske är demokrati inte längre så viktigt när vi nu ska införa datalagringsdirektivet som komplement till FRA och IPRED.

Kött hela veckan

Miljöpartiet har lagt förslag om vegetarisk måndag i kommunen. All verksamhet utom äldrevården skulle då endast servera vegetarisk mat på måndagar. Att köttproduktion i många fall bidrar till klimatutsläpp vet vi om och likaså innebär det givetvis den otrevliga upplevelsen att bli slaktad för djuret, det hör ju liksom till. För en del djur är säkerligen livet i fångenskap mer eller mindre en plåga det också.

Jag anser dock inte att en vegetarisk måndag är en bra idé. Människor bör få välja själva och vill man äta vegetariskt så tycker jag det är bra om den kommunala verksamheten kan erbjuda ett sådant alternativ. Att däremot införa en dag där köttet tas bort helt är inte en bra lösning. Klimatproblemen kommer vi åt genom tekniklösningar och att aldrig tumma på grundtanken om att man ska betala för sina utsläpp. För djurens skull finns det djurskyddslagar som bör ge den livsstandard som anses vara rimlig att upprätthålla.

Jag kan se att det kan anses finnas vissa moraliska aspekter kring att äta kött. Att döda ett djur för föda, speciellt som vi ju faktiskt klarar oss bra på icke animalisk föda om vi så önskar. Dock ser jag inte det som något konstigt att äta djur och det hör på något sätt till mänskligheten. Samma tankesätt gäller ju faktiskt djur, ett djur som upplevs som farligt avlivas men vi avlivar inte alla rovdjur bara för att dem äter andra djur. Att äta djur anses i samhället vara acceptabelt och jag tycker den värderingen är rimlig. Därför är det också rimligt att både animaliska och vegetariska alternativ serveras för den som så önskar i den kommunala verksamheten, oavsett veckodag.

Liberal, nazist eller bara förvaltare?

Idag var det dags för möte med Barn och utbildningsnämnden. Inte särskilt upphetsande, att försöka driva liberal politik i nämnden är lite klurigt, inte bara för att majoriteten är röd utan även för att i kommunpolitiken tycks all ideologi vara förbjudet. Nämnden ska helst bara förvalta verksamheten och om något går fel så finns det ju alltid en regering att skylla på...

Men just när jag önskar mig mer ideologi får jag se detta gästbloggsinlägg av Stig Andersson på Eva Hillén Ahlströms (s) blogg. Herregud!

Ironiskt nog så har blogginlägget som påstår att moderaterna delar nazisternas människosyn och att moderaterna vill att sjuka ska ta livet av sig också följande regel för kommentarer:

"I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras."

Andras rikedom inte ett problem

I och med den internationella konferens som hålls i Örebro kring barnfattigdom är det inte alls oväntat att ämnet kommer upp till diskussion. Dock är det synd att det hela tiden ska handla om relativ fattigdom istället för den absoluta fattigdomen. I valrörelsen hörde jag till och med politiker som sa att det bara är den relativa fattigdomen som är intressant. Vilket vansinne!

Denna mening som finns i NA visar på definitionsproblemen.

"En tydlig trend i Sverige de senaste åren är att den absoluta fattigdomen minskar medan den relativa ökar. De fattiga får alltså mer pengar, men klyftan till de rika ökar "

Detta bör tolkas som något positivt. Om jag får höjd inkomst så bli min ekonomi bättre, det påverkas inte av att någon annan kanske får en större inkomstökning. Relativ barnfattigdom är därmed inte det som bör fokuseras på eftersom den antyder att man blir fattigare av att ha en rik granne. Bara i en vänsterpolitik baserad på avundsjuka och klasskamp kan den sneda verklighetsbeskrivningen accepteras.

Som liberal ser jag istället positivt på att människor får det bättre.

- Grattis Sverige till en krympande barnfattigdom! ...och grattis även till dem rika som också får det bättre!

Fortsatt oppositionsarbete

Maria Haglund(m) som denna mandatperiod varit oppositionsråd för moderaterna och även ledare för den 5-partikoalition som finns i oppositionen. Nu har Maria Haglund nappat på ett erbjudande att bli kommunalråd i Örebro. Jag tycker det är synd för Kumla att så blir fallet men samtidigt så förstår jag att utmaningen lockar och därför är det inte mer att göra än att önska ett stort lycka till i det nya uppdraget. Ett stort lycka till ska även riktas till Mats Hellgren som tar över som oppositionsråd för moderaterna i Kumla.

I Kumla behöver oppositionen, oavsett företrädare, fortsätta arbeta hårt för maktskifte och jag tror att ett förnyelsearbete behöver inledas och bedrivas kontinuerligt. Vi får inte stanna upp och tro att dem lösningar som vi presenterade inför valet '10 är dem som alltid ska gälla. En kontinuerlig process med ifrågasättande av såväl majoritetens som den egna politikens innehåll och metoder behövs.

För varje mandatperiod som går med fortsatt sossestyre blir kommunen lite mer sossifierad. Det är redan idag svårt att se var kommunen slutar och socialdemokraterna börjar, allra svårast att se denna skillnad verkar socialdemokraterna själva ha. Bara med ett maktskifte kan Kumla bli en frihetens och mångfaldens kommun. En kommun där invånarna själva får bestämma över den kommunala servicen som var och en tar del av. Arbetet med ett nytt Kumla behöver börja planeras redan nu för att sedan kunna sjösättas efter valet '14.

Har Eriksson fallit i glömska?

Under valrörelsen sade sig Lennart Eriksson kämpa för Kumlas ungdomar. Jag gillade inte den politik han stod för men ansåg det ändå hedervärt att han vid upprepade tillfällen poängterade vikten av satsningar mot unga, inte minst vad det gäller arbetsmarknaden. Dock var det för mig lite oklart varför inget gjorts tidigare. På den lokala s-hemsidan går följande att läsa.

Tiotusentals unga vuxna ska ta plats i samhället. Det är ett fantastiskt tillskott av nya idéer, kunskap och erfarenheter. En stark vilja och engagemang att förändra är viktiga i samhällsbygget. Det måste vi uppmuntra och ta vara på.

Nu finns det anledning för Eriksson, och övriga socialdemokrater, att efter valsegern ta tag i problemet. Lovar man guld och gröna skogar i valrörelsen går det inte att glömma allt man sagt så fort valresultatet är klart. Ännu har ingenting förändrats däremot har dem upprepade poängteranden som gjordes under valrörelsen om ungas situation upphört. Kanske har Lennart Eriksson bara glömt bort att driva sin hjärtefråga eller så har han förträngt den. Kanske planeras någon stor satsning från kommunen för att lyfta frågan och börja arbeta för en lösning på dem stora problem som finns för ungdomar i Kumla. Än så länge vet vi inget mer än att fortsatt passivitet råder.

Efter valet har dock den socialdemokratiska ledningen dock varit tydliga med en sak: det är inte ungdomars verklighet som ligger till grund för den socialdemokratiska politiken. När ett antal tjejer skrev ett medborgarförslag om behovet av ett ungdomscafé valde majoriteten att angripa tjejernas verklighetsuppfattning och kunskap om utbud i Kumla istället för att gå tjejerna till mötes med en fördjupad dialog.

Jag förutsätter att arbetet med förbättringar för Kumlas ungdomar tar fart snarast. Det var om jag inte missminner mig den fråga som Eriksson ansåg vara den allra högst prioriterade frågan i valrörelsen. Om planer finns hos Eriksson för ytterliggare mandatperioder som kommunstyrelseordförande bör resultat presenteras innan nästa val. Dessa resultat bör innehålla en förbättring av ungas situation på arbetsmarknaden jämfört med övriga landet och jämförbara kommuner, höjd måluppfyllelse i skolan, bättre aktivitetsutbud för ungdomar och sist men inte minst en förbättrad attityd när det handlar om dialog mellan kommun och allmänhet. Utifrån dessa punkter kommer åtminstone jag granska och ställa Eriksson till svars hösten 2014.

Demokrati suger!

Jag tänkte att det kan vara på sin plats att förtydliga föregående inlägg. Jag tror att det var rätt tydligt att jag ogillar när politiken tar allt för många beslut, såna beslut som politiken inte har med att göra. Det finns en enkel anledning till, en anledning att vara mot överdrivet användande av det demokratiska systemet: Demokratin suger!

Demokrati innebär att en majoritet kan förtrycka en minoritet. Vill man dessutom gå djupare in i demokratins brister så kan man ganska enkelt konstatera att med parlamentarism innebär att en minoritet kan förtrycka en majoritet i enskilda frågor, det kan alltså fattas beslut som en majoritet av dem som röstat är emot.

Oavsett om det handlar om 45% eller 55% som är emot ett beslut så är det givetvis bekymmersamt. Det bästa är om alla får som dem vill, att alla blir nöjda. Hur gör vi då för att alla ska bli nöjda? Jo, vi låter människor bestämma själva.

Att vi sedan har demokrati beror på att var och en inte kan bestämma precis allt själv. Vill vi ha någon form av socialt skyddsnät, vill vi ha ett fungerande rättsväsende och så vidare så krävs det också gemensamma beslut. I dessa beslut är det den dåliga demokratin som är det minst dåliga av styrelseskick. Därför har vi demokrati. Som en backup för beslutsfattande i frågor där vi alla tvingas använda samma lösning för att samhället ska fungera. Behovet av demokrati gör dock inte att demokratin är någon perfekt lösning. Den suger fortfarande. Det är bara det att vi inte har något bättre alternativ. Det vi enda som återstår att göra är därför att minimera antalet frågor som beslutas genom demokratin, antalet frågor där delar av befolkningen inte får sin vilja igenom.

Ett kräftrött täcke döljer den lokala liberalismen

Liberala utmaningar i kommunpolitik är kanske inte det mest debatterade ämnet. Allt för ofta hamnar kommunpolitiken under pragmatismen och byråkratins tunga täcke där allt ska vara mjukt, mysigt och gärna strömlinjeformat. Ideologi i allmänhet är en bristvara i kommunpolitiken och ofta tycks liberala och konservativa politiker vara lite extra rädda att lyfta det ideologiska perspektivet.

I Kumla, där liberalismen aldrig fått något inflytande utan det pragmatiska täcket hela tiden varit vinrött (eller kanske kräftrött), är behovet av ett ideologiskt samtal och ifrågasättande av kommunal verksamhet extra viktigt.

Det handlar om dem allra mest grundläggande frågorna där vi riskerar ta för givet vad svaret ska vara, bara för att det alltid varit så, men där en stund av eftertanke kan ge nya svar. Frågor om individers rättigheter. Frågor om vad kommunen verkligen ska göra och ta ansvar för och vad som istället är upp till vad och en. Frågor om skillnad mellan myndiga personer och minderåriga personer i relation till kommunalt ansvar.

• Ska kommunen till exempel finansiera kultur för vuxna människor? för barn?
• Ska kommunen ta beslut om ägandeformer för den vård, utbildning och omsorg som den enskilde efterfrågar?
• Ska kommunen göra planer för hur staden ska växa eller ska människors efterfrågan få styra?

Vissa av dessa frågor tas upp och berörs i debatten. Problemet blir att det allt för sällan sätts i ett ideologiskt sammanhang. Det räcker inte att ifrågasätta det eviga kravet i lokal välfärdsverksamhet i Kumla som gäller att det ska styras, ägas och drivas av kommunen utan det behöver också kopplas till ideologi. Jag vill ha alternativ av det enkla skälet att jag är liberal. Som liberal vill jag ha frihet och i den mån det är möjligt också valfrihet. Att göra det förtydligandet innebär att väljare kan förutse mitt resonemang i andra frågor. Liberalism och frihet kan tyckas vara lite läskigt efter decennier av den friheten från beslut som funnits för människor som har behövt kommunal service i Kumla. Verklig frihet innebär dock även att ansvar, ett ansvar för sitt eget liv och därmed för sina egna beslut.

För mig innebär liberalismen också en annan syn på människors livsstil. Eller rättare sagt så innebär det att jag som politiker inte anser mig behöva ha någon syn på människors livsstil. Vi behöver inte ha målsättningar om en tobaksfri kommun vilket vi har idag, vill människor röka eller snusa så är det inget för kommunpolitiker att moralisera över. Vi behöver inte heller ha målsättningar kring befolkningsutveckling, vill människor bo här ska dem vara välkomna men vill dem bo någon annanstans är det inget negativt. Det finns mängder av målsättningar och inriktningar på kommunal verksamheter som idag omfattas av vad som behöver beslutas genom demokratiska val men som borde tas bort från vad politikerna lägger sig i. Varför tycker jag så? För att jag är liberal!

Det här innebär en tydlig politisk skillnad. Jag som liberal tycker att alla ska få välja själva. Socialdemokraterna vill ta avstånd från tobak och tycker att det ger dem rätt att i sin kamp mot tobaken utbrista "alla ska med", ingen i kommunen ska röka eftersom socialdemokraterna ogillar tobak. Alla ska med kanske låter bra men har du funderat på vad det innebär? En vanlig snusares tobaksanvändning får i detta fallet anses som ett mindre missbruk än socialdemokraternas användning av makt.

Bra första intryck

Jag har inte följt med i valet av ny ordförande i Svenskt näringsliv. Mitt första intryck av nya ordföranden Kenneth Bengtsson blev därför denna artikel i Expressen. Kortfattat så tycker jag han ger ett bra första intryck och jag hoppas han blir framgångsrik i de frågor som lyfts upp i artikeln!

Framtidens politik

Hur ska politiken se ut i framtiden? Jag tänker nu inte främst på politikens innehåll utan på hur partierna ska arbeta och hur vi ska diskutera politik. Ibland upplever jag att endast "samhällsnördar" har i politiken att göra med dagens system. Endast den som vill plöja dokument efter dokument skrivna på en svenska som skiljer sig rejält från hur vanliga människor pratar kan genomföra sitt uppdrag som förtroendevald.

Kanske är det så att beslut i offentliga sammanhang bör ha en viss form för att vara tydliga och korrekta men det vore intressant att se om det går att skriva policies, måldokument och andra mer abstrakta dokument på ett roligare sätt. Framför allt behöver vi se över hur politiken agerar utåt. Även idag då formaliteten krävs i nämnder, parlament och av förvaltningar så finns det inga sådana krav i dialog med väljare. Är partiernas organisation den ultimata för att skapa dialog, intresse och effektivitet i det politiska samhället? Är det så som partierna jobbar idag som är det bästa sättet att arbeta för att få mer politiskt engagemang? Vill vi ens ha mer politiskt engagemang?

Jag tror att folkrörelsetanken kan få en uppsving. Antagligen kan den politiska folkrörelsen aldrig bli så stor som den en gång var men tanken med fler som deltar och lite mindre nördighet i politiken bör kunna öppna upp för ett bredare engagemang. Med en folkrörelse blir politiken mer än dokumenten som det beslutas om i fullmäktige. Dock ställer det stora krav på politiska organisationer att ha kraften att genomföra alla aktiviteter som lägger grunden för en sådan organisation. Detta är en organisation som jag blir tilltalad av och som jag tror kan bredda politiken rejält.

Alternativet kan vara någon typ av elitistisk organisation. Ett sådant parti behöver inte tänka så mycket på att ha många medlemmar men däremot ska dem som är med gärna vara oerhört pålästa, ideologiska och drivande. Det blir en smal med oerhört vass organisation som kan glänsa i debatter, fördjupa analyserna och göra den nördiga politikern än nördigare. Även detta tilltalar mig på många sätt och även om bredden inte blir lika stor kan det politiska samtalet mycket väl bli djupare och mer akademiskt.

Vad tycker du?

Videolektion: Konsten att tala över huvudet på folk

Vill du ha en lektion i att tala över huvudet på folk kan du titta på senaste fullmäktiges behandling av medborgarmotionen kring ungdomscafé. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när ungdomar skriver och påpekar bristerna som finns på mötesplatser i kommunen och majoritetens politiker (som väl då inte ingår i gruppen ungdomar) försöker tillrättavisa ungdomarna. Det är lätt att förstå varför planekonomi alltid floppar och att en marknad krävs för att möta efterfrågan. Ungdomar har dock inte pengarna som krävs och där bör kommunen ta ansvar för att i rimlig grad möta efterfrågan. Istället väljer s-majoriteten att förneka behovet, strunta i att möta efterfrågan och försöka berätta för ungdomarna vad dem istället borde efterfråga. Fullmäktige kan ses här.

Bra att både Mats Gunnarsson (mp) och Mats Hellgren (m) tog debatt i frågan och lyfte upp tanken att vara lite mer positiva gentemot dessa ungdomar. Oavsett om vi har ett ungdomscafé eller inte borde politikerna alltid vara mer öppna för att lyssna. Politiker som tror sig ha bättre koll på hur det är att vara ung i Kumla än dem unga själva kommer aldrig lyckas med sin ungdomspolitik. Vad jag tycker i sakfrågan kan ni läsa i ett tidigare inlägg.

Dags för lite kareoke!

Ja, allt här i världen handlar ju faktiskt inte om politik... det finns ju även fotboll! Nu har Wayne Rooney efter vissa om och men förlängt kontraktet med Manchester United. Det är givetvis oerhört glädjande och en liten sång kan vara på sin plats. Så värm upp stämbanden, tryck på play och sjung med:

Lokaler i fokus lokalt

Kumlanytt rapporterar nu kring det budgetarbete som pågår i kommunen. Jag tror dessvärre inte att någon längre är förvånad över att lokaler drar till sig stora satsningar. Det finns ledig plats på både Kumlaby (med nyrenoverade lokaler) och Vialund (där renovering/ombyggnad planeras), ändå ska det till mer lokaler (och lokalkostnader...) för en "internationell skola". I den lokala politiken tycks det mesta handla om lokaler. Suck! Det behövs förändring av inriktning i Kumla. Nästa val är 2014 och valrörelsen börjar redan nu!

Ps!

Google varnar för skadlig kod på Kumlanytt. Tror dock det handlar om teknik bakom videouppspelning som missuppfattas av Googles robotar men ändå värt att uppmärksamma.

!Ds

Uppdatering: Google hann ändra sig när det gäller den skadliga koden lagom till mitt inlägg publicerades.

Frustration kring våldtäkterna i Örebro

Det har skett väldigt många våldtäkter i Örebro dem senaste åren. Nu har en misstänkt serievåldtäktsman gripits men flera våldtäkter har skett även efter hans gripande. Att det finns flera män i Örebro som begår dessa brott får mig att fundera på om samhället gjort något fel? Hur kan en människa växa upp till att begå dessa handlingar, att helt tappa allt vad moral heter och bryta sig loss från alla spärrar kring vad som är acceptabelt beteende mot andra människor?

Jag tror det är viktigt att analysera hur vi kan stärka det förebyggande arbetet för även om den som genomfört handlingen ställs till svars så finns upplevelsen och minnena kvar hos offret. Det är frustrerande att inte kunna agera, att inte kunna göra skillnad, när människor råkar så illa ut. Men vad kan och ska vi göra? Hur minskar vi risken för framtida våldtäkter?

Nu går tankarna givetvis till dem som drabbats. Jag hoppas att dem får allt stöd och hjälp som kan tänkas behövas. Den nattvandring som genomfördes i fredags och övrigt engagemang på alla möjliga vis från alla håll visar att det är väldigt många människor som har engagerat sig och som vägrar acceptera utvecklingen vi sett i Örebro.

Stoppa våldtäkterna!

Så FUCKING bra!

Hardemosatsning logisk med ny postterminal

Idag går det att läsa om Per-Arne Mårstads (c) interpellation kring hardemoutveckling på både na.se och kumlanytt. Interpellationen är lagd med bakgrund av den nya postterminalen som ska byggas i närheten. Även om terminalen kommer ligga på andra sidan kommungränsen och därmed tillhöra Hallsberg så är tänket att Hardemo kan vara ett attraktivt alternativ till bostad för anställda på terminalen helt rätt. Nu återstår att se om socialdemokratin kan ta till sig detta tänk eller om man av politisk prestige ska säga nej bara för att frågan kommer från en oppositionsföreträdare.

Bara ett budgetalternativ

Som liberal tycker jag att det bara finns ett vettigt budgetalternativ i riksdagen. Jag förväntar mig dock att andra människor från till exempel vänstersidan och SD ska tycka annorlunda. Därför är det underligt att ingen av partiernas representanter i riksdagens budgetdebatt diskuterar någon annans budget än regeringens. Det finns mycket som vi är oense om och det är med viss förvåning jag konstaterar att vi över blockgränserna verkar vara överens om att det bara finns ett budgetalternativt.

Jag vill också passa på att gratulera Centerpartiets nya ekonomiska talesperson Annie Johansson för en fantastiskt bra genomförd debatt.

Ungdomskafé på ungdomsinitiativ, ett lysande förslag

Kumlanytt rapporterar om ett medborgarförslag om ett ungdomskafé. Jag tycker det är kul att se hur även ungdomar, för jag antar att de sex tjejerna är unga, tar sig in i demokratiska systemet och författar medborgarförslag. Det finns säkerligen en del fördomar om att kommunal organisation är lite av en grå massa bland många av våra invånare, inte minst bland unga. Tyvärr tror jag svaret blir ett sånt oförstående svar som förstärker bilden av en grå massa som tycks sakna verklighetsanknytning.

Under valrörelsen träffade jag ungdomar, i bland annat Nora, som upplevde samma problem med bristen på ordentliga mötesplatser för unga. Jag har även upplevt det själv även om det börjar bli några år sedan nu. Ont om mötesplatser blir det framför allt när man slutat grundskolan och därmed växt ifrån fritidsgårdarna men fortfarande är minderårig och inte välkomnas på krogen. Det problemet sprider sig också för unga som har kompisar i denna åldersgrupp. Den som till exempel är över 18 år men har kompisar som är något eller några år yngre drabbas också då det inte finns någon bra gemensam mötesplats.

Att hänvisa till Café o Le är ett skämt i dessa sammanhang. Där ser vi en avsaknad av förståelse vad unga efterfrågar från kommunens sida. Café och Le är bara kommunal sponsring av vuxna människors fika. Det är inte en kommunal uppgift att sponsra kafébesök för allmänheten till betydligt lägre priser än kommersiella aktörer har möjligheter att erbjuda och Café o Le bör därför läggas ner.

Varför bör kommunen då starta ett ungdomskafé, kanske ni undrar? Jag anser att det är viktigt att skilja på barn/ungdomar och vuxna. Vuxna människor har ett stort ansvar för sig själva och även möjligheten att påverka den egna tillgången till kultur och fritidsaktiviteter medan minderåriga i stor utsträckning får förlita sig till andra så som föräldrar och just kommunen. Därför bör kommunen ta sitt ansvar och genomföra den självklara uppgiften att se till så ungdomar har någonstans att träffas och umgås.

Jag tycker det vore lämpligt att bjuda in tjejerna till dialog så att kommun tillsammans med dessa initiativtagare kan komma fram till bästa möjliga lösning när det gäller lokaler, driftformer och annat som behöver beslutas kring. Självklart ska Kumla erbjuda en vettig mötesplats för våra unga!

Gör ert jobb!

Att det finns branscher där anställda inte kan gå med i facket utan att stödja socialdemokratin med både pengar och propaganda är givetvis förkastligt. Att LO sedan försöker skylla deras stora medlemstapp på regeringen är på gränsen till humoristiskt. Bara om man slutar med partipolitiken kan man vara en organisation för alla anställda och det är vad som krävs om medlemstalen ska stiga.

Samma sak gäller sossarnas bostadssektion hyresgästföreningen. Där behöver man inte ens göra ett val att gå med i en organisation utan det räcker att bo i en hyresrätt så tvingas man bidra till deras många gånger tvivelaktiga verksamhet. Alla hyresgäster gillar inte hyresgästföreningen så varför ska alla tvingas betala? Hyresgästföreningen menar givetvis att medlemsavgiften inte räcker till utgifterna. Det må så vara att dem har tight ekonomi men lösningen att tvinga alla hyresgäster att betala är vansinnig. Här har hyresvärdarna ett ansvar att stå upp för sina kunder och vägra gå med på såna avtal. Hyresgästsföreningens verksamhet är bara berättigad om den kan baseras på frivilligt engagemang. Det finns ingen poäng i att med tvångsmetoder mot hyresgäster finansiera en verksamhet som inte har stöd för den verksamhet som bedrivs...

Budskapet till både LO och hyresgästsföreningen är därmed ganska tydligt: Vill ni finnas kvar behöver ni värva fler medlemmar. Fler medlemmar får ni när ni slutar missköta ert uppdrag, skapar ett förtroende för er organisation och gör det ni var tänkta att göra. Sluta sno folks pengar till verksamhet som dem inte stödjer och börja göra ert jobb!

Bildt i skamvrån efter vänsterpolitik?

Carl Bildt riskerar få det jobbigt den kommande mandatperioden. Utrikespolitiken, inte minst när det gäller Afghanistan, är definitivt ett område där regeringen riskerar åka på däng i riksdagen. Vänstersidan så väl som SD har, med alliansögen sett, en utrikespolitik att skämmas för. Bildt löper givetvis en viss risk att bli den som ytterst får stå i skamvrån bland sina internationella kollegor som sannolikt vill se ett Sverige som tar ett fortsatt stort ansvar i det internationella samarbetet.

Spännande blir det helt klart framöver och det är inte bara Bildt som riskerar hamna i en knivig situation. Jag misstänker att en stor del av den socialdemokratiska riksdagsgruppen i Afghanistanfrågan egentligen har mer gemensamt med alliansens linje än med de rödgrönas. Det kan därmed bli en svår avvägning för enskilda ledamöter i en tid då det enskilda riksdagsmandatet får anses ge större makt och mer ansvar än på länge.

Finns säkerligen anledning till att återkomma i frågan såväl som andra ministrars situation med tanke på detta kluriga parlamentariska läge.

En ny regering

Idag presenterades den "nya" regeringen. För Centerpartiets del är det glädjande att Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson behåller sina ministerposter även om Eskil Erlandsson får en ny titel, vad det innebär i praktiken återstår att se. Vi kan även notera en ny c-minister i Anna-Karin Hatt som blir it- och regionminister. Ska bli spännande att se hennes jobb och även vad det kan betyda för Sverige med en it-minister. Näringsdepartementet ser med detta väldigt starkt ut för kommande mandatperiod.

Det finns också all anledning att tecka Åsa Torstensson för hennes insats som infrastruktur minister! Hon ärvde ett svart hål av ofinansierade satsningar från tidigare s-regeringar och lyckades skapa ordning och reda och även utrymme för viktiga satsningar på både vägar och järnvägar. Bra!

Det kommer säkerligen betydligt djupare analyser från andra håll, själv ska jag nu återgå till att laga porterstek och sedan kretsstyrelsemöte i Kumla.

Vardagen tillbaka

Sakteligen så tar vardagen åter form. Valrörelsen är slut och saker och ting återgår till det normala. Det vanliga studentlivet upplevs dock som betydligt mer passivt och stillsamt nu efter en valrörelse än när jag började studera efter att ha varit pappaledig.

Det är intressant att se den fortsatta utvecklingen i rikspolitiken. I nästa vecka ska den nya regeringen presenteras och det ska bli intressant att se ministerfördelning mellan partierna och även vilka nya ministrar vi kan tänkas få. Jag har tidigare önskat mig Annie Johansson som arbetsmarknadsminister vilket antagligen är en högoddsare men i media nämns hon i alla fall flitigt för någon ministerpost. Annie som minister vore bra för Centerpartiet, för Alliansen och framför allt för Sverige.

Efter att regeringen formerats så är det dags för budget. Det intressanta i detta läge är inte främst regeringens budget utan oppositionens. Om de rödgröna väljer att lägga ett gemensamt budgetförslag ger man SD makten att avgöra Sveriges framtid, det vore olyckligt. Förhoppningsvis inser socialdemokratin eller miljöpartiet detta och ser till att inte ge SD den makten men i nuläget känns det osäkert om man kommer agera så ansvarsfullt.

Det kan konstateras att även i den något långsammare vardagen finns det fortfarande en del rikspolitik att hålla koll på. Sedan ska vi givetvis fortsätta att vara en stark, helst starkare än förra mandatperioden, opposition i Kumla.

Svår situation i Örebro

Idag har koalitionen i Örebro, bestående av de borgerliga plus mp, deklarerat att man tänker fortsätta styra i Örebro kommun. Till en början såg det ut som om S+V fått fler mandat än koalitionen och Lena Baastad utropade sig själv och sitt alternativ till vinnare. Sedan har det dock visat sig att koalitionen får 31 mandat mot S+V som får 30 mandat. Dessutom får SD 4 mandat. Det finns inget alternativ som får egen majoritet. Det verkar också som det inte finns några möjligheter till samarbete över blocken eftersom sossarna lagt stor möda på smutskastning av koalitionspartierna, inte minst mot mp som man ändå efter valet trodde att man skulle locka in i ett samarbete.

Det blir givetvis en tuff situation med ett minoritetsstyre och det finns väl en risk att möjligheterna att driva politiken framåt blir ganska begränsade. Dock håller jag med NA's ledare om att socialdemokraterna har huggit sig själva i foten och bäddat för denna situation. Politik handlar om ansvarstagande och förtroende så i grund och botten bör förvåningen över att MP inte vill samarbeta med S inte bli särskilt stor annat än hos några självgoda socialdemokrater.

En blick in i kommande mandatperiod

Eftersom det politiska läget i kommunen är ganska tydligt med en klar majoritet för s+v finns det anledning att nu förbereda sig på fyra år i opposition.

För den kommande mandatperioden gäller det att öka aktiviteten och se till att bädda för framtiden och redan nu förbereda ett maktskifte till år 2014. För egen del har jag nu varit med ett par år i kumlapolitiken och ju varmare kläderna blir desto större blir också möjligheterna att utmana i debatten. Oppositionsarbetet är tufft men också viktigt.

För kommunen är det nu helt avgörande att det blir en kraftfull förändring inom skolans område. Vi har, med framtiden i tanken, inte råd med fler förlorade år av passivitet när Kumla faller i rankingar över Sveriges skolkommuner och många elever lämnar grundskolan med ofullständiga betyg. Det är dagens skola som lägger grunden för morgondagens företagande och därmed också välfärd. I opposition ska vi agera blåslampa och se till att det bränns ordentligt hos majoriteten tills dess att nödvändiga förändringar sker.

Även vård och omsorg behöver kvalitetsförstärkningar och frågan är var pengarna ska tas när den politiska majoriteten fortsatt vill fokusera på lokaler snarare än innehåll. Det återstår också att se hur Lennart Eriksson nu efter valet tar tag i ungdomsarbetslösheten som han angett som en hjärtefråga under valrörelsen. Jag kommer inte att stilla se på om strategin nu lokalt blir den som Göran Persson tidigare använt nationellt. Det duger inte att gömma undan ungdomarna från statistiken genom placeringar i olika meningslösa arbetsmarknadsåtgärder. Ska Kumlas framtid säkras har vi inte råd att ställa en hel generation utanför, då är det riktiga jobb som behövs. Här har socialdemokratin i allmänhet och Lennart Eriksson i synnerhet mycket att leva upp till med tanke på hur man pratat under valrörelsen.

Jag ser också ett ökat behov av demokratiarbete i Kumla. Avståndet mellan våra styrande politiker och vanliga medborgare har jag i dialogen med medborgare under valrörelsen uppfattat som stort, inte minst bland våra skolungdomar. Det finns all anledning att nu arbeta för en vitalisering av det politiska samtalet i kommunen. Politik kan lika gärna vara ett gäng ungdomar som ordnar en rock-konsert och sjunger om orättvisor som det kan vara gråhåriga gubbar runt ett bord med en väldig massa pappershögar. Därför är det viktigt att vi som politiker är tydliga med att vi gärna för en dialog men att vi också avstår från att styra hur den dialogen ska gå till. Den kommande mandatperioden måste vi möta ungdomarna på deras villkor annars är risken uppenbar att bristerna i dialog fortsätter.

Nu tänker vi framåt! Redan imorgon är det möte med barn- och utbildningsnämnden.

Tillbaka efter tungt val

Nu är det dags att väcka liv i bloggen igen. Kampanjbloggen CSEX får nu vila i frid. Jag har även uppdaterat designen och det är troligt att ytterliggare förändringar kommer bli av under kommande veckor.

Valet gick inte som jag hoppats trotts att alliansregeringen fick nytt förtroende. Ett främlingsfientligt parti har tagit plats i politikens finrum. Drygt var 20:e väljare har avlagt sin röst i rasismens tecken och jag kan inte låta bli att undra hur många av dessa som faktiskt har koll på vad dem röstat på. Detta citat från Sverigedemokraternas partiprogram skulle jag tro är okänt hos majoriteten av väljarna:

Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen

Det är inte särskilt stor skillnad på detta och retorik från 30-talet om den "ariska rasen". Jimmie Åkesson och hans partikamrater är rasister och har inget i demokratiska parlament att göra.

En liten pause

Jag har tänkt att driva två politiska bloggar samtidigt under valåret. Dels denna blogg som jag haft under längre tid och dels en valkampanjsblogg för min kandidatur till fullmäktige i Kumla kommun. Jag har allt eftersom märkt att den idén inte var så genomtänkt och det blir svårt att avgöra vilka inlägg som ska publiceras var. Istället kör jag nu på kampanjbloggen fram till valdagen och eventuellt någon vecka därefter. Återupplivningsförsök på denna blogg kommer efter valet.

Vi ses på csex!

Ps! Jag har även en ny hemsida med allt om elavtal !Ds

Det var inget korkat misstag utan en stor skandal

Att politiker gör misstag och säger saker som möjligtvis inte var så genomtänkt det får vi acceptera, sånt händer. Beatrice Ask förslag om färgade kuvert till misstänkta sexköpare framstod till en början som ett ovanligt korkat misstag.

Magnus Andersson har letat fram en lite längre intervju med Beatrice Ask än det inslag som visades på nyheterna igår. Den intervjun gör tydligt att hon inte vill se det som ett sådant korkat misstag utan försöker försvara sig.

Ask anser att vi i CUF ska prata mer om hur vi hjälper unga flickor som drabbas i samband med sexhandel. Precis som Hanna Wagenius påpekar så gör vi redan det i stor utsträckning. Det innebär inte att det är ok att hänga ut misstänkta och låta dem skämmas på torget, så behandlar man inte oskyldiga.

Nu råkar ju Ask vara justitieminister, att hon ser så lätt på grundtanken om att man är oskyldig till motsatsen är bevisad gör att det inte längre kan ses som ett korkat misstag. Hennes syn på detta är en stor skandal.

Ask är skyldig!

När ministrar trampar i klaveret och gör rejäla tabbar så är det bara att erkänna och be om ursäkt. Därför är det bra att Magnus Andersson och förbundsstyrelsen markerar detta i fallet Beatrice Ask på ett tydligt och dessutom ganska skojigt sätt.

Frihet

Veckan bloggdebatt, av Kent Persson, fortsätter. Denna vecka handlar det om frihet. Frihet är ett så otroligt stort begrepp, det finns väl knappt inget område man inte kan koppla till frihet. I denna debatt tänker jag mig en begränsning till politiken och en tanke om att frihet är avsaknad av tvång.

Politik är både frihetens bästa försvar men också en stor frihetstjuv. Problemet ligger givetvis i grundtanken om att fatta beslut som alla ska följa trotts att det i många fall är nästan hälften som från början tycker beslutet är dåligt (mer än hälften i vissa frågor med parlamentarism). Frihet är att ha så få sådana beslut som möjligt. Så få frågor och beslut där en majoritet kan tvinga en minoritet att leva på ett sätt mot sin vilja. Varje gång politiken fattar beslut åt mig blir jag mindre fri.

Den liberala grundidén om att varje människa ska vara fri så länge man inte inkräktar på någon annans frihet ser jag som en grundbult i en politisk debatt om frihet. Då är det rimligt med demokratiska beslut om sjukvård, polis, utbildning med mera eftersom dessa områden kan anses försvara människors frihet. Frågor som är utöver detta, som inte garanterar människors frihet bör i största möjliga utsträckning undvikas. Kanske är det så att frihet är motsatsen till moral och etik. Frihet antyder att såväl sexköp, incest och droger ska vara tillåtet medan moralen ofta säger motsatsen. Demokratin gör att majoritetens moral och ryggradsreflexer skapar förbud mot detta och minskar människors frihet. Bra eller dåligt?

Kent utnyttjade sin frihet att utmana bloggare på debatt i ämnet, jag hoppas bloggarna tar sig friheten att fortsätta debatten, den är så otroligt viktig.

Wanja har en poäng och bjuder på vackert självmål

Wanja Lundby Wedin skriver i Aftonbladet om svårigheterna att spara i dagens Sverige. Inget, eller ytterst litet sparande är vanligt bland "arbetare". Detta är, förutsatt att alla gärna vill ha en buffert, inte bra. Vi kan därmed kosta på oss att säga grattis till Wanja, hon har en poäng!

Sedan vet jag inte hur hon får ihop resonemanget, tydligen är det för låga skatter som gör det svårt att spara. Skulden för att "arbetare" har svårt att spara beror alltså på låga, eller i alla fall inte fullt så höga, skatter. Jag saknar en text som förklarar hur arbetaren får enklare att spara om en tusenlapp extra försvinner i skatt varje månad, jag får inte ihop det. För alla utom just LO och vänsterpolitiker är det nog tydligt att det är sänkta skatter som möjliggör ökat sparande för "arbetare", inte höjda.

Jag tror Wanja blev lite övermodig när hon hittade en poäng. Hon började dribbla, tappade bort sig själv och resultatet blev ett vackert självmål i första perioden av LO's valkampanj. Vi tackar och tar emot!

Champions league (ingen politik!!)

Måste ju skriva något om lottningen i Champions league slutspelet. United ställs mot Bayern Munchen i kvartsfinal och vid en eventuell vinst möter man Lyon eller Bordeaux i semifinal. Så här ser matcherna ut:

Lyon – Bordeaux
Bayern München – Manchester United
Arsenal – Barcelona
Inter – CSKA Moskva

Mitt tips är att Lyon vinner mot Bordeaux, United vinner mot Bayern Munchen, Barcelona vinner mot Arsenal och Inter vinner över CSKA Moskva.

I semifinalerna vinner då United mot Lyon och Barcelona över Inter vilket ger en repris på förra årets final, United - Barcelona. Jag tror att Barcelona även i år tar bucklan men hoppas på United.

Dock en varning för Bayern Munchen som ser starka ut och för Inter som har fått ihop ett bra lag denna säsong och som ju slog ut Chelsea(!). Kan mycket väl bli så att något av dessa lag blandar sig i finalen.

Ganska trevligt att blogga om något annat än politik. Enda gången jag bloggar till förmån för det röda laget...

Oroväckande signaler från unga sossar

Jag tycker det finns anledning att fråga sig hur Socialdemokraterna, speciellt då dem något yngre socialdemokraterna, tänker sig en valrörelse. Jag hoppas på en bra valrörelse med sakliga och tuffa debatter. Nu ser vi att det finns önskemål och initiativ för att det istället blir utspel och argumentation från sandlådan.

Kom igen nu, jag hoppas ni har större förtroende för er egen politik än så här.

Hjälp! Köksborden är borta!

Jörgen Johansson bloggar om a-kassan, inlägget går att läsa här. Han följer partilinjen som innebär en obligatorisk a-kassa och som i slutändan förespråkar en sammanslagning mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Jag kan dock inte hänga med på resonemanget bakom den obligatorisk a-kassa. Jörgen resonerar om att trygghet för alla är en självklarhet, att stå utanför a-kassan innebär minskad trygghet och därför ska vi tvinga folk att vara med.

Även om man är med i ett parti och tycker att Centerpartiet såväl som alliansen gör det mesta rätt så finns det frågor man inte gillar, typ FRA och IPRED, där jag inte förstår och än mindre kan försvara partiets agerande. Inför valet 2006 var löftet om obligatorisk a-kassa en sådan fråga. Människor har, utan obligatoriet, valet att själva avgöra vilken trygghet man vill ha i det fallet man skulle förlora sitt jobb.

Den som inte är med i a-kassan har själv valt det, man tar den risken för att spara slantarna det kostar att vara med. Jörgen Johansson tycker att medlemskap i en a-kassa är en bra idé, många svenskar har uppenbarligen en annan åsikt, är det då en bra idé att tvinga folk att göra som Jörgen vill? Jag tycker inte det. Inte för att jag inte köper Jörgens argument om att a-kassan ger trygghet, utan för att det är inte politikens beslut.

Centerpartiet och centerpartister pratar så ofta om det berömda köksbordet, det är där den riktiga demokratin finns. Köksbordsdemokratin är, trotts det mindre upphetsande ordet, den bästa frågan som Centerpartiet kan driva. Mer makt över sitt eget liv är något som är värt att kämpa för hur hård kampen än blir och därför är köksborden nyckeln till valframgång den 19/9. Jag förstår bara inte var köksborden tog vägen i denna fråga.

Kloka ord om ett beklagligt beslut

Johan Linander såväl som Carl Bildt skriver klokt med anledning av dagens beklagliga riksdagsbeslut där man utöver rollen som lagstiftare även tar på sig rollen som internationell domstol. Tråkigt beslut men kloka ord från ovannämnda herrar.

En annan blogg som jag tycker du bör läsa, speciellt om du bor i Kumla, är min personvalsblogg som jag startat inför kommunvalet. Den finns på csex.centerpartiet.net.

Ny hemsida

Centerpartiet i Kumla kommun har nu fått en ny hemsida och jag har fått nöjet att pyssla lite med detta. Resultatet ser ni via denna länk:
http://kumla.centerpartiet.net

För den med tålamod kan upprepade besök rekommenderas. Sidan är fortfarande under konstruktion och kommer utvidgas och förbättras framöver.

Frihet och nationalism går aldrig ihop

Det har blivit en del media på att Stefan Lundkvist valt att lämna CUF och istället engagera sig i Sverigedemokraterna. Federley har gjort en bra analys som går att läsa här.

CUF står och ska stå upp för människors frihet. I grunden är det helt fel att platsen där man föds ska innebära begränsningar i var man sedan får bo under resten av sitt liv. Behovet att tydliga liberala värderingar för ökad frihet för människor oavsett religion och etnicitet kan inte underskattas.

Bara genom tydlig idéologisk profil, genom ett rättvist tänkande där alla värderas lika och varje individs frihet respekteras och genom en tuff kamp för fortsatt internationalisering och rivna gränser kan friheten för framtida generationer öka. I den kampen ska CUF vara drivande och högljudda. Den som inte accepterar något så grundläggande som en strävan efter ökad frihet för individen kommer aldrig kunna trivas i eller hjälpa till att utveckla CUF.

Den som inte kan stå för dem mest grundläggande värderingarna i CUF bör inte heller vara medlem. I detta fallet har Stefan valt att överge kampen för frihet och istället valt Sverigedemokraternas främlingsfientliga nationalism.

En viktig fråga utan självklara lösningar

Kent Persson fortsätter med veckans bloggdebatt, denna vecka med ämnet jämställdhet. Jämställdheten är ett oerhört utmanande område för politiken, alla vill nå dit men några effektiva säkra lösningar finns inte.

Ett av grundproblemen med jämställdhetspolitik är att jämställdhetsproblemen finns på grund av en kollektivistisk syn som staten aldrig kan frångå. Staten har ingen möjlighet att se varje individ, den har ingen aning om vem jag är men jag tillhör grupper som män, ungdomar, studenter osv. För att lösa jämställdhetsproblem måste varje människa ses som en individ och inte sina attribut, jag är något annat eller mer än en ung man som studerar och staten kommer aldrig veta vad.

Det är dock sällan staten som könsdiskriminerar och det är upp till var och en, varje individ och varje företag, att arbeta för jämlikhet. På individ eller företagsnivå finns nämligen alla möjligheter att se varje individ som just en individ. Lösningen handlar till stor del om värderingar och traditioner, hur vi lever i hemmet såväl som hur vi förväntar oss att män respektive kvinnor ska uppträda. Kvinnor som tar plats får ofta en helt annan reaktion än män som gör det, inte för att agerandet är annorlunda utan för att det förväntade agerandet är annorlunda. Vem protesterar om en man som snart ska bli pappa utses till minister?

Vad kan vi som politiker då göra? Antagligen inte så där väldigt mycket. Vi kan och ska naturligtvis reglera mot diskriminering, hjälpa kvinnor som utsätts för våld i hemmet och i största möjliga mån skapa flexibla system som kan anpassas efter individens behov. I slutändan är det dock du och jag som måste förändras och det kan inte staten fixa. Vissa skriker kvotering för både bolagsstyrelser och föräldrapenning, men en inskränkt äganderätt och ännu mer kollektivistiskt tänkande från politiken skadar mer än det gör nytta, det är ju där grundproblemet finns.

Det är med andra ord inte helt enkelt att lösa jämställdhetsproblemen, hade det varit enkelt hade lösningen varit klar för länge sen. Jag tror att lösningen, som så mycket annat, finns vid köksbordet och bara du kan avgöra om du vill vara en del av den lösningen.

Spot on

Denna ledare i Svd av Maria Eriksson är värd att läsa både en och två gånger. Läs den!

Väntar på Göran Perssons återkomst

Hur ska vi egentligen tolka den röda röran?
Lars Ohly skickar barnen till friskolorna han vill avskaffa, sossarna använder "pigorna" dem vill få bort och Peter Eriksson kör en stadsjeep som förstör vår planet (eller har han sålt den?).

Jag tror att en tolk kommer krävas för att förstå vad dem i den röda röran egentligen vill i valet, är det som dem säger eller som dem gör? Kanske ett tolk-avdrag vore på sin plats?
Det enda som återstår för dem är väl att Göran Persson gör politisk comeback för att driva igenom förbud mot härskartekniker, jag väntar med spänning.

Ungdomsjobben

Kent Persson som har börjat med "veckans bloggdebatt" har denna veckan temat ungdomsjobb.
På vänstersidan vill man skrota rut-avdraget, höja arbetsgivaravgiften för den som anställer unga och slåss med bemanningsbolagen, det riskerar att öka problemen istället för att minska dem. Därför är debatten väldigt viktig i den kommande valrörelsen och förhoppningsvis blir det en avgörande fråga.

För att minska ungdomsarbetslösheten, som är och länge har varit bland Europas högsta, måste vi se över den lagstiftning som finns. Den är anpassad för industrilandet Sverige där unga ställde sig på fabriksgolvet direkt efter dem slutat skolan och jobbade hos samma arbetsgivare år ut och år in. Med dagens tjänstesamhälle med rörlighet och behov av flexibilitet så krävs en annan lagstiftning med ökad rörlighet.

För att unga, och andra människor utan lång arbetsmarknadserfarenhet, krävs också en större möjlighet att förhandla sin egen lön och en ökad lönespridning är rimlig. Erfarenhet måste få ge mer betalt för att den som inte är erfaren ska ha en chans att få jobb.

Ytterliggare en viktig del är kontakten med arbetsmarknaden. Dels handlar det om att få en bättre koppling under utbildningen men även se över hur arbetsförmedlandet fungerar. Den stora skolreform som alliansen genomför kommer få positiva effekter på lång sikt och på kortare sikt vore det rimligt att arbetsförmedlingen överlär förmedlandet till andra mer effektiva aktörer och endast sysslade med myndighetsutövande.

Kommunlistan fastslagen

Igår hade Centerpartiets kommunkrets i Kumla årsmöte och fastslog bland annat listan inför kommunfullmäktigevalet.

Torbjörn Ahlin som hittills varit Centerpartiets oppositionsråd i kommunen valde att inte ställa upp som förstanamn då han vill fokusera på landstinget, även där i rollen som oppositionsråd, men stod till förfogande för en plats högt upp på listan för att vara kvar i fullmäktige.

Nytt förstanamn blev Jan Engman, Annette Friman blev nummer två följd av Per-Arne Mårstad och tidigare nämnda Torbjörn Ahlin.

Själv hamnade jag på en hedrande 6:e plats på listan och ser fram emot en spännande valrörelse. Kumla behöver maktskifte och varje röst är viktig så det blir hårt slit ända in i kaklet. Denna mandatperiod har vi haft 4 mandat i fullmäktige, en ökning för Centerpartiet som en del av en ny majoritet i kommunen vore på sin plats inför nästa period.

Tyvärr kunde jag själv inte närvara vid mötet men det finns mer att läsa på kumlanytt.se.

Badhus istället för lärare

I Kumla har man av ekonomiska skäl dragit ner på antalet läraren, som redan i utgångsläget var för lågt. Socialförvaltningen går 25 miljoner back och även där skulle det behövas mer personal, men det har man givetvis inte råd med. Vad har man då råd med? Inte mycketkan man tänka sig, men enligt sossarna har man råd med detta.
Jag tror inte att det behöver tilläggas så mycket mer, vi får se vad väljarna tycker.

Skrota LO och starta ett riktigt fackförbund!

Med 6 miljoner i årliga bidrag till socialdemokratin plus ytterliggare 24 miljoner i kampanjsatsning under valåret innebär 48 miljoner kronor under mandatperioden i bortkastade pengar för den LO medlem som inte är socialdemokrat. Utöver detta tillkommer all den tid som LO-anställda lägger på socialdemokratisk propagande, den tiden kostar säkerligen ganska många miljoner. Ett svårt dilemma för den som vill ha facklig representation men inte är sosse finns på många svenska arbetsplatser.

Sverige behöver fackförbund som en viktig part på arbetsmarknaden om den svenska modellen ska kunna fungera. LO kommer dock aldrig kunna fylla det behovet eftersom dem endast är beredda att representera sympatisörer till ett parti. Man brukar prata om att varje onödig skattekrona är stöld, jag antar att det samma gäller medlemsavgifter till facket. 48 miljoner har man stulit och det är 48 miljoner anledningar att skrota LO och starta något nytt, något fräscht och något välbehövligt. Arbetarna på dessa arbetsplatser behöver ett nytt riktigt fackförbund, ett förbund för medlemmarnas bästa!

Lägre pris ger högre efterfrågan

Magnus Andersson, CUFs ordförande gör idag ett mediautspel om att frysa ungas ingångslöner. Naturligtvis möter det motstånd men egentligen är det inget konstigt. Arbetsmarknaden är på dem flesta sätt som vilken marknad som helst och precis som om det handlar om datorer eller mjölk så ger ett lägre pris en ökad efterfrågan och ökad konsumtion.

På dagens stela arbetsmarknad vill företagen, fullt förståeligt, inte chansa när man anställer. Därför är yrkeserfarenhet en viktig del när man anställer vilket naturligtvis är helt rimligt. Vi kan jämföra med att köpa en dator. Om man väljer mellan två datorer med samma tekniska specifikationer och det ena märket är välkänt som man vet att många kompisar har, det andra har man aldrig hört talas om, vilken dator köper man?

Vill man sälja en dator med ett helt okänt märke måste man därför ha ett lägre pris jämfört med kända märken för samma tekniska specifikationer. Så fungerar det även på arbetsmarknaden. Lägg därtill att i skillnad till när man köper dator finns inga garantier eller öppet köp när man anställer.

Om det inte finns en rimlig löneskillnad mellan erfaren och oerfaren arbetskraft kommer problemen med den stora ungdomsarbetslösheten fortsätta.

Bra magnus!

Bra skrivet av signaturen "mamma"

På na.se skriver signaturen "mamma" en insändare om den förda politiken i Kumla. Det är väldigt bra att privatpersoner engagerar sig och visar att det är inte ok att nedprioritera skolan. Badhus kan vänta och satsningar på sjöparken är trevliga men inte alls nödvändiga så som förbättrade villkor för barnen i skolan . Det är verkligen dags för ett maktskifte.
Bra skrivet "mamma".

15 000 fler ungdomsjobb med alliansen, trotts finanskrisen!

Valrörelsen är igång på allvar och socialdemokraterna verkar vilja göra jobben till valfråga nummer 1. Inte mig emot kan jag väl säga…

Jag tror att det precis som under valet 2006 kommer bli fokus på ungdomsarbetslösheten och precis som 2006 så tror jag att det kommer vinna valet åt oss. Jag har tagit en titt på scb’s statistik över antalet sysselsatta ungdomar (under 25år) på arbetsmarknaden.

2006 var det brinnande högkonjunktur. I genomsnitt hade 455 700 ungdomar arbete jan-nov 2006. Så såg det ut med vänsterkartellens politik.

År 2009 dominerades av kriser. Förutom klimatkris, som ju inte kan beskyllas för ungdomsarbetslösheten, så led vi av både finanskris och jobbkris. Den värsta ekonomiska krisen i efterkrigstid är väl knappast någon överdrift. Under jan-nov 2009 så hade i genomsnitt 471 800 ungdomar arbete. Så ser det ut med alliansens politik. 

15 000 fler ungdomar i arbete trotts det motsatta läget i ekonomin jämfört med 2006 är inte bara talande, utan förhoppningsvis även valvinnande. Till detta har Centerpartiet drivit på för ytterligare förbättringar som gett ännu trevligare resultat.

Så när sossarna vill göra detta till valfråga så är det bara att tacka och ta emot!

Ideologi måste lyftas i valet

Att en mandatperiod bjuder på många politiska frågor som ingen förutsett i valrörelsen är ganska självklart. Lika självklart är det att det är orealistiskt att varje väljare ska sätta sig in i varje sakfråga. Istället bör de tyngsta sakfrågorna i valet kompletteras med tydlig ideologisk debatt som visar de grundläggande värderingarna som partierna står för och utgår ifrån i sina beslut. I andra änden innebär det också att partierna bör bli mer konsekventa för att se till att det inte blir mer av FRA och IPRED-liknande debatter,  pratar man integritet och människors frihet i valet bör man föra en överensstämmande politik därefter...

Jag tror att denna typ av valrörelse, som jag ser som den mest ärliga, gynnar oss liberaler. Jag är övertygad om att dem flesta medborgarna tycker att politiken ska hålla sig borta från människors privatliv och låta friheten i samhället växa. Att diskutera hur vi ska få bort det översitteri som staten så länge sysslat med är en förutsättning för att vi sedan ska kunna driva en sådan politik. Problemet är att det blir för mycket prat om procentsatser, lagdetaljer och för all del väskor så skillnaden mellan vänster och höger blir otydlig och handlar om helt andra saker en den grundläggande ideologin.

Som avslutning hoppas jag även att alliansen klarar av att vara självkritiska och inse sina misstag. Förhoppningsvis kan en ny alliansmajoritet efter valet avskaffa FRA och IPRED. 

Valår, på tv diskuterar man en väska

Mona Sahlin tjänar 131 000kr i månaden, det är knappast någon nyhet. Ändå är det debatt om en väska i tidningarna och nu även i Debatt på tv. Man vinklar det som att det står för långt ifrån arbetarens vardag att ha en väska för 6000kr. ÄR det verkligen väskan som är skillnaden mellan Sahlin och “arbetarklassen”, inte lönen på 131000kr?

NA garanterar valresultat

Nerikes Allehanda skriver om Alaa Idris (s) som ska locka unga väljare till Socialdemokraterna. Det intressanta i artikeln är följande citat “Men en föreslagen femteplats på den kommande riksdagslistan är hon garanterad ett mandat”, förutom att det rimligtvis borde vara Med och inte Men så är det klart intressant att Nerikes Allehanda redan nu garanterar att Socialdemokraterna inte tappar några Örebromandat i riksdagsvalet.

Om dem kan garantera valresultat redan nu, vad kan dem då mer göra? Kan na garantera horoskopens sanningsgrad också?

Minnen av Persons eviga lidande. Ni förstör politiken!

Ungdomsförbunden har problem att locka medlemmar och partierna undrar varför… undrar ni också det?

Är det någon som kommer ihåg Göran Persson? Ni vet, han som hatade sitt jobb som statsminister från första till sista dag. Han som hade ont i höften och vars enda riktigt skinande budskap var hur tråkigt, deprimerande och grått det är med politik. 

Dagens debatt i Agenda mellan Reinfeldt och Sahlin väcker helt klart minnen. Visserligen har dem inte samma driv i att hata politik som Person, dem gillar nog politiken och vill båda ha statsministerjobbet. Däremot får dem publiken att känna sig som den lidande statsministern.

En slimmad politiker är tydligen den som kan undvika att svara på frågor och inte göra något annat än att ställa retoriska frågor till motståndare. Resultatet av en debatt mellan två ytterst slimmade politiker fick vi se idag. Massa frågor och inga svar. Inte ett enda vettigt besked någonstans. Politiken förstörs av denna typ av debatt. Vore politiken så som den verkade idag skulle nog även jag lida som Person.

Är man intresserad av Sahlin och Reinfeldts typ av diskussion är det ju bättre att lyssna på Ranelids eller Birros meningslösa ordbajserier. Ska vi däremot locka unga till politiken måste det handla om politik. Vad vi vill och varför!

En skam för demokratin

Jag har ärligt talat inte så mycket konstruktivt att komma med i detta inlägg men tycker det är värt att påpeka när riktigt tråkiga saker händer inom politiken. När politiska företrädare tvingas avsäga sina uppdrag på grund av hot så är det skamligt. Den här typen av händelser ger anledning att se ovanför partipolitiken och gemensamt, från vänster till höger, fördömma aktionerna som syftar till att försvåra det demokratiska arbetet.

Skolan sätter stopp för studierna

Idag har jag spenderat förmiddagen på förskolan för inskolning av Denver och eftermiddagen på Kumlabyskola i rollen som kontaktpolitiker. Resultatet av en dag i skolan blir att jag inte hinner plugga, men det kan jag ju lika gärna göra en annan dag.

Ser att Torbjörn Ahlin som är oppositionsråd för Centerpartiet i Kumla skriver välformulerat inför kommunvalet om samma problematik som jag delvis var inne på i föregående inlägg.

Nu blir det mat och sedan tårta, min kära sambo fyller 24 år idag och förtjänar givetvis ett stort grattis!

Nu är julen slut!

Ja, mitt uppehåll för jul blev något längre än väntat men nu får det vara nog och det är dags att så sakteliga komma igång med bloggandet igen.

Vänsterkartellen har fått fart på maskineriet men det är inte mycket som produceras. Först presskonferens om försvarspolitiken som utmynnade i att man inte har någon gemensam politik, sedan om sjukförsäkringen där man är helt överens men bara om att man inte har någon politik alls. Blir en konstig valrörelse om vänsterkartellen går till val på att utreda och att vara oense…

I Kumla kommun styr sossarna och här har dem konstant hög fart med investeringar och satsningar på både badhus och konstgräs samtidigt som man inte klarar av att finansiera kärnverksamheterna och det redan låga lärarantalet i skolorna blir än lägre.

Ska vi se på det mer positiva just nu så får vi se oss om efter platser med mer liberalt styre. I Örebro fortsätter Behrn med dem ytterst intressanta planerna på ett hotell bredvid mcDonalds. Regeringen gör även den ett bra jobb även om jag skulle önska en något vassare kommunikation, inte minst när det gäller sjukförsäkringen. Förhoppningsvis ser väljarna hur alternativen ser ut inför valet, en politik arbete som alliansen står för eller vänsterkartellens politik för arbetslöshet. En marknadsekonomisk politik eller en politik där förlusttyngda företag ska tas över av staten.

För egen del hoppas jag att regeringen vågar ta fortsatta steg mot ett liberalare Sverige. Att man vågar sänka skatten, även för dem med höga löner (och höga studielån…). Att man vågar fortsätta driva en offensiv miljöpolitik som syftar till att minska utsläppen i världen. I Kumla kommun hoppas jag givetvis att vi kan få en ny majoritet efter valet och att prioriteringarna ändras, vi måste klara kärnverksamheterna innan vi kan satsa på dyra och inte fullt så nödvändiga investeringar.

Det finns all anledning att gå in djupare på var och en av de frågor som lyfts här men just nu nöjer jag mig med att önska en trevlig fortsättning på valåret.

Julen, en aldelles utmärkt ursäkt

Det har inte blivit så mycket bloggande dem sista dagarna och det lär inte bli mer kommande dagar. Anledningen är såklart julen som närmar sig med stormsteg. Ikväll tjuvstartar firandet med vår lilla minifamilj. Vi passar på att fira ikväll för att slippa släpa mer än nödvändigt på buss och tåg imorgon samtidigt som ett eget firande kan vara rätt mysigt. Imorgon, på den stora dagen, blir det först jullunch följt av Kalle Anka med Veronicas familj i Örebro och sedan bär det av till min käre mor på landet för julaftonskväll och firande med mor, syskon och syskonbarn.

Julen är en riktigt bra anledning att inte blogga. Speciellt när julen är vit förtjänar den vår nästintill odelade uppmärksamhet. Så med detta sagt återstår bara att önska en riktigt GOD JUL!

Lyckad FI-kampanj

Jag kan inte påstå att jag har särskilt mycket till övers för Feministiskt Initiativ. Dock måste jag säga att denna kampanjen är rätt bra, kul med sånt som sticker ut.

Protektionism fungerar inte!

Idag kom beskedet, Saab ska läggas ner. Jag tror det är viktigt att komma ihåg. Saab kunde inte räddas av staten utan nerläggningen var oundviklig eftersom man inte tjänade pengar på sin verksamhet. Naturligtvis kunde staten pumpat in miljarder i bolaget och låtit Saab överleva nåt år till, men till vilken nytta? Protektionism och statliga miljarder hjälper föga ett bolag som inta genererar varor som kan säljas i tillräckligt hög utsträckning. Konkurrensen bland biltillverkarna var för hård och protektionismen som vi kan vänta oss att många kommer skrika efter nu hade inte hjälpt någon.

Nu är det naturligtvis en väldig massa människor som berörs och som kommer behöva se sig om efter nya arbeten. Ett utmärkt tillfälle att skrota en annan protektionism, nämligen den på arbetsmarknaden. Att ha lagstiftning som skyddar dem som har jobb mot dem som inte har det (eller precis fått jobb) är en protektionism som skadar samhället och nu även dem som kommer ut från Saab in på en cementerad och stelfrusen arbetsmarknad.

Att LO får agera lagstiftare så fort sossarna sitter vid makten har inneburit att den svenska modellen har en alldeles för stark part. Den andra, och enligt den svenska modellen sista, parten som består av arbetsgivarna får se sina verksamheter begränsas och utveckling hindras. Dessutom har vi helt uteslutit en part i den svenska modellen, de arbetssökande. Endast dem som redan är aktiva på arbetsmarknaden finns representerade. 

När det gäller handel vet vi att protektionism leder till minskat välstånd. Det produceras mindre effektivt, försäljningen blir lidande och minskat välstånd är resultatet. Det finns ingen anledning att hävda att protektionism på arbetsmarknaden skulle vara bättre än inom handel. Ska fattiga länder bli rika måste tullmurar rivas och protektionismen upphöra. Ska dem som står utanför arbetsmarknaden få arbete gäller samma sak, hindren måste rivas och protektionismen upphöra. Jag hoppas regeringen tar tillfället i akt nu, inte minst för att underlätta för alla dem som arbetar på Saab.

Fortsätt resan!

Gustav Fridolin har idag en artikel om varför han vill kandidera till riksdagen. Det är naturligtvis alltid bra med färgstarka politiker som kan skapa debatt och ge politiken lite mer liv än det gråa som så ofta präglar diskussionerna. Dock finns det mer än ett skäl till varför Miljöpartiet och Fridolin bör behållas i oppositionsrollen.

Fridolin inleder med att beskriva den fantastiska resa som hans morföräldrar gjort, från fattigdom till välstånd. Jag är övertygad om att det finns fantastiska livsöden i den berättelsen och det allra mest fantastiska är naturligtvis att sådana berättelser finns i varje släkt. Den resa som hela landet Sverige genomfört är imponerande och vi måste se att vi är mitt i en resa, den tar inte slut, vi kan inte stanna up och tro att vi nu är framme.

Fridolin argumenterar mot nerskärningar när ekonomin inte räcker med argument som att arbetslösheten kostar lika mycket, tyvärr så håller det inte även om det säkert kan låta tilltalande för många. Resultatet blir oreda i finanserna och i slutändan lägre välstånd och minskad tillväxt.

Även individualismen får sig en känga, saker ska göras tillsammans. Jag tror på individualismen, jag tror att anledningen att hans morföräldrar kunde göra en sån resa och leva i ett samhälle med föreningar och gemenskap handlade mycket om individualism, att inte allt ansvar inom alla områden hamnade på staten. Människor var vana att fixa och dona och när en fotbollsförening behövdes så startade man en istället för att klaga på kommunen. Staten kan låtsas att man ska fixa allt men ska man genomföra sin verksamhet framgångsrikt måste den begränsas till kärnverksamheterna, många gånger måste vi istället visa tilltro till människor.

Den ekonomiska politiken som Miljöpartiet för, helt i avsaknad av tillväxtmål, riskerar leda åt helt fel håll. Tillväxt och välstånd är grunden för allt vi så gärna vill göra. Vi ska inte inbilla oss att vi kan lösa klimathotet utan slantar och utan tillväxt. Vi ska inte inbilla oss att äldreomsorgen blir bättre med lägre tillväxt, det är ju det vi ser under finanskrisen, ett samhälle utan tillväxt med stora neddragningar.

Ska vi gå miljöpartiets väg med minskad konsumtion och framstegsfientlighet så begränsar vi också möjligheterna för människor i andra länder. Många människor befinner sig idag där våra mor- och farföräldrar gjorde när dem var små. Många människor i många länder vill genomföra samma resa som vi fått göra. För att det ska gå att genomföra måsta vi handla, konsumera och ha tilltro till individualismen. Om vi ska stoppa resan bara för att vi fått det så bra att vi kan klara oss så bör vi också vara medvetna att när vi stoppar vår resa blir vi samtidigt en stoppkloss för alla dem som fortfarande vill resa, dem som inte redan kommit lika långt.

Politiken måste vara framtidsinriktad, värna tillväxt och lyfta fram individualismen, endast då kan vi både bekämpa klimathotet och fattigdomen i världen. Därför kandiderar även jag till riksdagen.

Mycket (s)nack men ingen politik

Det är den korta sammanfattningen av denna debattartikel som bland andra Mona Sahlin står bakom.

Flosklerna haglar, påhoppen likaså men dem politiska lösningarna lyser med sin frånvaro. Man skriver att Socialdemokraterna för en politik för arbete och Moderaterna för ökade klyftor. Det framgår dock inte hur s-politiken skulle skapa fler jobb. Man vidrör starta-eget bidrag, fastighetsskatt och bostadspolitik, men förslagen är för få och kraftlösa.

Socialdemokraterna går istället till val med en jobbfientlig politik även om man gärna låtsas att det vore tvärtom. Man vill avskaffa rut-avdraget, man vill införa rätt till heltid (vilket i de fall där möjlighet till heltid inte finns för arbetsgivaren kommer innebär arbetslöshet för den anställda) och införa förmögenhetsskatt. Man har dessutom gett indikationer på att man vill stärka LAS ytterligare och angripa bemanningsföretagen.

Faktum är att vi nu, i tidernas värsta lågkonjunktur har samma arbetslöshet som i april 2006 i brinnande högkonjunktur. Det är väl ingen som tror att det hade varit så med Sahlin vid makten?

Jobbfrågan verkar bli lika central som 2006. Med den gången fanns alliansen som pumpade ut bra och effektiva förslag för att skapa fler jobb. Centerpartiet skapade debatt om ungdomsarbetslösheten vilket ingen hade brytt sig om tidigare. Valet vanns och en bättre politik för arbete infördes. Nu försöker Socialdemokraterna härmas men saknar förslagen att göra det med. Resultatet blir väldigt mycket snack men ingen politik. 

Elkers skrattar med all rätt

Elkers bloggar om John Johansson's inlägg som målar upp moderater som djävulens avkomma. Det är bra att någon säger ifrån. Politiker bör sätta sig in så pass i frågorna att man kan debattera frågan istället för grundlösa påhopp. John Johansson skriver ofta bra, även om jag sällan delar hans åsikter, så vi får hoppas att det blir mer sakligt innehåll i fortsättningen.

Bra Elkers!

Republikansk förening, kan den hållas från socialismen?

Det verkar som en republikansk förening ska komma igång i Örebro. Jag är definitivt för monarkins avskaffande och en sådan förening skulle kunna vara intressant. Dock är jag aningen skeptisk än så länge. Dels så ser jag en uppenbar risk att det kommer bli en stor politisk tyngdpunkt åt vänster i Örebro-föreningen och dels så finns nog en del samband med bernadotte-jubileumet 2010 i Örebro.

Jag är liberal och tycker att just jubileumet är ganska vettigt. Det ska bli spännande att se hur det utvecklas och om man klarar att hålla socialismen borta från kampen för en repuiblik.

Monarkin i sig får bli ett annat inlägg, det passar sig inte för en halvtidspaus i Champions league.

Grattis, nu blir människor rikare

LO skriver upprört om att inkomstklyftorna ökar. Trotts att även människor med låga inkomster fått det bättre verkar inte glädja LO, att dem rika blir rikare är tydligen ett alldeles för stort problem för att se ljuspunkterna.

Personligen kan jag inte annat än att gratulera alla som blivit rikare! Inkomstskillnader ska inte bekämpas. Dem som har det tufft ekonomiskt gynnas inte av att dem med höga inkomster får det sämre.

Politiken har ett ansvar att se till att alla människor får en dräglig tillvaro och en borgerlig politik gör också, till skillnad från socialdemokraterna, vad den kan för att underlätta för the american dream. Att bli rik på arbete är fantastiskt, till och med bättre än att bli rik via svenska spel!

Arbetslinjen

Det är mycket diskussioner om utförsäkringar just nu. Jag tycker det är rimligt att den som har en sjukdom som gör att man inte klarar av sitt ordinarie jobb ändå får möjligheten att delta på arbetsmarknaden inom ett annat yrke. Det finns en läsvärd debattartikel om detta i aftonbladet. Nog finns det en poäng med att inte förtidspensionera 150 personer om dagen? Världens friskaste land har mest sjukskrivningar.

Ser även glada nyheter i Svenska Dagbladet att arbetslösheten börjar närma sig en vändning. Det är oerhört viktigt! Frågan är väl dock vad som händer om vänstersidan vinner valet, hur påverkas arbetslösheten om skatterna höjs och köpkraften minskar? Hur påverkas arbetslösheten om dem svarta jobben som blivit vita inom hushållsnära tjänster försvinner?

PIP, antagning och fotboll

Det är tur att man har en bebis här hemma som älskar fjärrkontroller, man kan vara säker på att inga funktioner går oupptäckta. Tack vare Denver vet jag nu om att vi har en picture i picture funktion på digitalboxen, vilket ju är en trevlig funktion att känna till. Roligt också att funktionen bebisen hittar finns på knappen "PIP", ett vanligt ord i lekandet här hemma.

Min kära sambo fick även andra goda nyheter och är nu antagen till vårens studier och ska börja läsa till förskolelärare på distans. Grattis!

Nu ska jag dock se champions league och matchen mellan Man Utd - Wolfsburg.
Glory Glory Man United!

Bra att Svenskt näringsliv syns och hörs

Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, har tillsammans med Malin Sahlén en vass debattartikel om det aktuella ämnet med LAS och ingångslöner.

Att Svenskt näringsliv syns och hörs i dessa frågor är viktigt och denna artikel är riktigt bra. Risken är annars stor att LO och Socialdemokratin får sätta sin världsbild, och med viss hjälp av moderater, låtsas om att diskrimineringen inte finns.

LAS skapar problem för unga men i förlängningen också för företagen som missar viktig kompetens. Det är viktigt att komma ihåg att Svenskt näringsliv driver på för företagens bästa i första hand. Man anser att gynnar företagens att avskaffa LAS och i skillnad från LO, Socialdemokraterna och Littorin verkar man inte ha något emot att även unga får större möjligheter på arbetsmarknaden.

Bra!

Uran, frågan som alla vägrar svara på!

Centerpartiet är med i en energiuppgörelse som innebär att vi kommer behöva kärnkraft under en lång tid framöver. Jag tycker det är en bra överenskommelse och alternativet, en överenskommelse om att skrota kärnkraften inom en snar framtid, hade bara varit orealistisk (vi har ju försökt förut, så vi vet…).

Med behovet av kärnkraft blir en naturlig följd ett beroende av uran. Uranbrytning är en otrevlig historia som leder till sjukdomar och dödsfall, inte minst när skyddsutrustningen är bristande. Därför har vi i Sverige ett kommunalt veto mot uranbrytning där kommunföreträdare som tycker det vore otrevligt med uranbrytning på ens egen bakgård kan vägra.

I varje kommun där uranbrytning vore en möjlighet tar politikerna tillfället i akt och gör just detta, vägrar. “Vi ska inte ha någon uranbrytning i vår kommun” kan sättas inom citattecken utan att ens berätta vem som sa det, alla säger nämligen så. Det som saknas, det ingen vill prata om, är var uranbrytningen faktiskt ska ske. I realiteten innebär “nej till uranbrytning i vår kommun” ett ja till uranbrytning i Niger. Naturligtvis har jag aldrig hört någon som varit så rakryggad att man sagt det.

Tror politikerna att uranbrytningen i Niger är mer miljövänlig och mindre skadlig för arbetarna än uranbrytning här hemma? Tror politikerna att företagen som bryter uran i Niger är mer högteknologiska än i Sverige och därför kan tillgodose bättre skydd?

Problemet i detta ligger naturligtvis i att kommunpolitikerna inte behöver ta ansvar för var uranet bryts, endast för huruvida det bryts i den egna kommunen. Människorna som drabbas i Niger har ju inte rösträtt i kommunvalet här hemma och kan inte avkräva något ansvar. Frågan som är relevant, om var det är minst skadligt för miljö och människa att bryta uran, ställs aldrig. Det finns krav på miljö och säkerhet när uranet bryts utomlands, det enda rimliga vore att samma krav ska gälla här hemma och den som kan möta kraven bör få tillstånd att bryta uran. Eller är uranbrytning i någon annans bakgård mer ok än i vår egen?

Nuvarande ordning, nuvarande politik och nuvarande debatt är osolidarisk och ett svek mot människor i andra länder.

PS! Finns det någon politisk frysbox för den som är ersättare i en kommunnämnd? Vore bra att veta om jag ska klä mig varmt ;)

IPRED och fildelningen

Nu har internettrafiken kommit ikapp igen efter IPRED-lagen. Det är omöjligt att veta hur stor del som är olaglig fildelning men att det förekommer i ganska hög utsträckning är ingen vild gissning.

IPRED är en lag som aldrig borde införts och nu när den är införd bör den avskaffas snarast möjligt. Att privata företag får befogenheter som jag är tveksam till att ge staten är helt klart ett problem för rättsäkerheten. Oavsett om man är skyldig eller ej, gammal eller ung, har man inte mycket att sätta emot när den internationella musikindustrin börjar med utpressning. Det är inte så vi ska jobba med upphovsrätt, det är inte en rimlig påföljd av att ladda ner sin favoritartists senaste skiva.

Jag ser gärna att man även ser över hur lagstiftningen ska se ut när det gäller fildelning för privat bruk. Att det ska vara förbjudet för kommersiellt bruk är självklart, men för privatbruk borde det vara lika självklart att det ska vara tillåtet.

Jag har aldrig handlat särskilt mycket vare sig musik eller inte, men visst blev det innan IPRED någon film någon gång ibland. Jag kommer dock varken köpa musik eller film så länge bolagen ska bevaka internettrafiken. Istället spelas det in filmer för fullt från tv här hemma. Att kopiera upphovsrättsskyddat material är ju ok om man gör det via radio eller tv, men inte via nedladdning… någon mer än jag som tror att det i grund och botten beror på dem ledande politikernas teknikkunnande och vanor?

Arbetsförmedlingen kan inte trolla

Riksrevisionen kritiserar jobbgarantin, med all rätt tror jag. Vi ser att även den borgerliga regeringen har väldigt stort förtroende för att alla dessa arbetsmarknadsåtgärder ska leda till jobb. Naturligtvis är det ett mindre förtroende än vad socialdemokraterna hade som kritiserar regeringen för att åtgärderna är för få. Fortfarande förväntar sig regeringen dock magi från arbetsförmedlingen.

Jag tror vi ska ha färre åtgärder men med högre kvalitet. Det ska vara ordentliga åtgärder som höjer kompetensen inom områden där arbetskraft behövs om det ska göra någon nytta. Att lägga miljarder på att arbetslösa ska sätta väckarklockan är en dålig investering oavsett färg på regering.

I grund och botten måste man fortsätta med en liberal politik som är ännu mer företagarvänlig. Lägre skatter och avgifter, mindre byråkrati och mer lönsamt att anställa. Vi behöver även få in mer entreprenörskap, genom att starta företag kan man skapa sitt eget jobb.  Vi behöver se över arbetsmarknadslagstiftning och ingångslöner för att få stopp på diskrimineringen av unga och invandrare.

Vi behöver fler jobb. När det finns jobb att söka kommer arbetssökande självmant ställa klockan, det är värt att gå upp tidigt om det kan ge ett arbete.

skrattet fastnar i halsgropen, men visst är kommunisterna lite roliga

Läste ett inlägg på kommunistpartiets blogg av Astrid Boman. Jag tror det är ett seriöst inlägg men nog är det svårt att hålla sig för skratt. Dessvärre fastnar skrattet lätt i halsgropen.

Rubriken är "Sjukskriv politikerna" i ett inlägg som handlar om försäkringskassan. Skönt att veta i de svenska kommunisternas värld ska oliktänkande sjukskrivas (i alla länder där kommunismen genomförts har oliktänkande drabbats av betydligt värre saker).

Med tanke på kommunismens resultat i demokratiska hänseenden blir även detta citat ganska humoristisk och även skrämmande "Stoppar vi inte bemanningsföretagen, nedmonteringen av a-kassa och sjukförsäkringen går vår demokrati förlorad." Det är alltså manpower som hotar demokratin, inte kommunismen...

En sak har dem i alla fall rätt i "En demokrati är ingen självklarhet. Den måste folket bevaka och slåss för", synd bara att kommunismen varje gång stått på fel sida i den kampen. Blir det kamp, så kommer jag kämpa för bemmaningsföretagen!

Experimentresultat: Mycket snack men ingen verkstad

Jag hamnade av någon anledning på en socialdemokratisk blogg och läste det vanliga om hur hemsk ungdomsarbetslösheten är. Jag håller med om att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem så jag ville veta vad s vill göra åt saken (klaga på alliansen skapar ju i sig inga nya jobb..). Googlade och letade men hittade inga vettiga inlägg. Bryr sig vänsterkartellen och (s) verkligen sig så mycket som man vill ge sken av hur man sänker arbetslösheten eller finns det inget mer bakom allt klagande?

Jag sökte på “hur ska vi sänka ungdomsarbetslösheten?”  för att se hur aktiviteten ser ut mellan blocken.

Resultaten blev följande:

1: perankersjo.blogspot.com/2009/.../sankra-ingangsloner-ett-satt-att.html 
Blogginlägg om ingångslöner av Per Ankersjö(c)

2: www.norrteljetidning.se/nyheter/debatt/id/10714
En debattartikel om hur piratpartiet ska kunna sänka ungdomsarbetslösheten av några muf:are (=m).

3: knuff.se/u/7d4e35
En länk till resutlat 1 från knuff.se

4: http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2009/10&bet=A380&dok_id=GX02A380
Riksdagsmotion om ungdomsarbetslösheten av Patrik Forslund (m)

5: http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/21/borg-svarar-detta-gor-vi-att-minska-ungdomsarbetslosheten
En debattartikel om ungdomsarbetslösheten av Anders Borg (m) och Sven-Otto Littorin (m)

6: http://simonsblogg.se/2009/11/22/losningen-pa-ungdomsarbetslosheten/
Blogginlägg på Simons blogg som berömmer svenskt näringsliv för förslag om bland annat uppluckring av anställningskydd och sänkta ingångslöner. Hittade ingen partitillhörighet.

7: http://intressant.se/i/kimh1/saenkta-ingaangsloener-ett-saett-att-bekaempa-ungdomsarbetsloeshet
Återigen en sida som länkar till resultat 1.

8: http://www.dn.se/opinion/debatt/jobb-ar-viktigare-an-lon-for-nio-av-tio-ungdomar-1.1001503
Debattartikel om sänkta ingångslöner av Maud Olofsson (c).

9: http://www.alliansfrittsverige.nu/2008/07/juli-17-2008-lite-snicksnack-om.html
Ett inlägg på alliansfrittsverige som kritiserar en moderat debattartikel om ungdomsarbetslöshet. Ingen partihörighet med vänsterinriktad.

10: http://www.elevkampanjen.se/2009/11/centern-vill-sanka-lonen-for-unga.html
Kritiskt inlägg mot Centerpartiets förslag om sänkta ingångslöner. Elevkampen tillhör inget parti men är socialistiskt.

UTVÄRDERING:

4 träffar som leder direkt till alliansmedlemmars text som skriver om hur man sänker ungdomsarbetslösheten.
0 träffar som leder till inlägg från S, V eller MP.
2 träffar som leder till kritik av alliansen från socialistiska sidor/organisationer.
0 (vad jag kan se) sidor som visar på politiska förslag för att få ner ungdomsarbetslösheten från vänsterkartellen.

Detta experiment är på intet sätt vetenskapligt men säger ändå en hel del. Hade vänsterkartellen lagt krut i frågan och gjort någonting mer kreativt än att bara klaga hade dem naturligtvis hittats i denna sökning. 0 träffar till partipolitiska vänstersidan säger det mesta…

Ny dator…

Har skaffat mig en ny dator. Det blev en Samsung n140, en lite mindre variant än tidigare och naturligtvis en aning modernare. Detta är även första inlägget som skrivs med Windows live writer, i och med att du läser detta gick det tydligen bra att publicera också.

I och med den nya datorn har mycket av dagen gått till att installera och fixa. Jag måste säga att allt förinstallerat skräp är oerhört störande, utan att ha installerat någonting på egen hand var det 15 ikoner på skrivbordet.'

Då då var det dags att försöka publicera, i skrivande stund finns vissa tvivel över hur det ska gå….

Kyligt väder

Idag är det riktigt kyligt ute. Trevligt att det i alla fall börjar bli lite förutsättningar för vintern. Än så länge finns det dock inget vitt täcke på marken. Vi får väl hoppas att vädret sparar snön så det kommer massor till i jul istälet.

Idag är en sån där dag mellan kurser, så begränsade möjligheter till studier även om det alltid finns lite att pyssla med.

Var inne och kollade lite statistik och noterar att både General Motors Europa och Scania sökt på spyker cars på google och på så sätt kommit till min blogg. Verkar vara fler än jag som tycker det företaget är intressant.

(s)-medlem: S föreslår avskaffade jobb

Att socialdemokraterna på en så kallad jobbkongress väljer att ta bort avdraget för hushållsnära tjänster är en given sak att kritisera, det leder till att många vita jobb försvinner.

Vad är det för skillnad, enligt Socialdemokraterna, på avdrag för historiskt sett kvinnodominerade yrken och avdrag för historiskt sett mansdominerade yrken?
Är det så att socialdemokraterna fortfarande sitter fast i träsket där traditionellt kvinnoarbete nedvärderas?

Folk som arbetar med att hjälpa till med hushållssysslor kallas, medvetet nedsättande, för pigor. Jag undrar just varför man inte, för att nedvärdera, kallar hantverkare som hjälper folk att renovera för drängar...

Det är dock bra att det finns socialdemokrater som ser problemen med den egna politiken. En av dem har en välformulerad debattartikel i Aftonbladet idag.

Saab till Spyker Cars?

Inom ett par timmar borde GM vara klara med styrelsemöte och någon typ av information om Saabs framtid komma ut i media. I Detroit News skriver man om en för mig okänd intressent till att köpa Saab, nämligen holländska Spyker Cars.
Hittade deras hemsida och bilarna ser ju klart trevliga ut...