Börja på rätt ställe

Ibland är vi politiker oense, vi vill åt olika håll. Det innebär att inte alla kan få som dem vill. Ibland är vi dock ense men tycks inte få som vi vill i alla fall. Till exempel så vill samtliga partier få stopp på mobbningen i skolorna och att eleverna ska bemöta varandra och lärare med respekt. Vi är synnerligen överens om att jämställdheten behöver öka. Trotts att vi är överens är det dock svårt att komma framåt.

Jag tror att vi behöver skifta uppmärksamheten en aning. Under lång tid har vi berättat för andra hur dem ska göra, hur dem ska bete sig och hur viktigt det är med jämställdhet. Jag tror vi tjänar på att istället visa hur det ska gå till. Gå in och titta på senaste fullmäktigemötet och reflektera lite i hur politikerna bemöter varandra och om det är så vi får stopp på respektlöst beteende i skolan? Fokusera gärna även på jämställdheten, är det män eller kvinnor som dominerar i talarstolen? Vill vi få till förändring måste vi börja hos oss själva.

En dag om året?

Idag är det den internationella kvinnodagen och det årliga dilemmat om huruvida man ska gratulera kvinnorna för deras dag eller låta bli eftersom dagen beror på diskriminering. En del verkar bittra och påstår att kvinnorna bara har en dag om året med alla andra dagar tillfaller männen. Vad jag vet är det felaktigt. Inte heller på internationella kvinnodagen är lönerna lika eller jämställdheten uppnådd. Det är alltså männens dag varje dag, även idag, och även jag är lite bitter. Nej, det blir nog inget grattis i år heller.

Avskaffa nationalstaten

Till CUF's distriktsstämma hade jag en motion om att avskaffa nationalstaten. Tanken var till ganska stor del att skapa debatt på stämman men det finns givetvis en seriös tanke bakom.

Nu när regeringen och alliansen kommit överens i ännu en fråga som rör migrationspolitik så diskuteras ämnet flitigt. I grunden är jag mycket positiv till överenskommelsen som innebär ett steg i rätt riktning. Jag skulle dock vilja gå betydligt längre.

Att varje individ föds som en del i en nation och att tillhörigheten till denna nation begränsar möjligheterna att bosätta sig var som helst på planeten är långt ifrån den liberalism som jag eftersträvar. Nationsgränserna är osynliga gränser vars existensberättigande består i att underlätta den politiska administrationen. Det existensberättigandet tycker jag vi bör ifrågasätta.

Tyvärr används nationernas suveränitet till att förtrycka medborgare, i det globala samfundet har varje suverän stat mycket större rättigheter än den enskilde individen. Vi ser det runt om i världen, inte minst i Libyen, där världen handfallet ser på medan en galen diktator bombar sin egen befolkning. Anledningen är i grund och botten att den galna diktatorn som bombar anses ha legitimitet till att styra över nationen, den legitimiteten är idag större än oppositionella medborgares rätt att inte bli bombade.

Jag skulle vilja se en förändring från ett internationellt samfund som innebär samarbete mellan suveräna stater till ett globalt instrument som kan garantera grundläggande fri- och rättigheter. Ingen politiker bör kunna ha makten att begränsa människors fria rörlighet och ingen administration borde vara viktigare än de individer som administrationen har som syfte att serva. För att garantera mänskliga fri- och rättigheter bör nationalstaterna avskaffas och en global organisation utifrån federalismens principer sjösättas med individens bästa i fokus.

Säkerligen framstår detta inlägg som verklighetsfrånvänt och orealistiskt. Det är det också! Den dagen då utopierna dör ut har vi dock betydligt större problem än verklighetsanknytning. Det finns en poäng i att diskutera grundläggande visioner även om det inte är helt självklart hur dem ska kunna genomföras (världens diktaturer kommer sannolikt inte lämna ifrån sig makten för den goda sakens skull...). Det finns en poäng i att fundera över vilka strukturer som ligger bakom världens passivitet när människor förtrycks av diktaturer.

På distriktsstämman bifölls motionens andemening och det var ett litet steg i rätt riktning.

Valfrihet en nog så god ledhund

Maktlöshet kan svida, speciellt för den som är ovan. Det är ganska uppenbart att kommunstyrelsens ordföranden Lennart Eriksson (s) nu upplever ett sådant obehag.

Bakgrunden är en ansökan om att starta en friskola i Kumla som har inkommit till skolinspektionen. Det skulle innebära att en skola som inte socialdemokraterna kan basa över hur som helst skulle kunna upprättas och ge alternativ för medborgarna i kommunen. Lennart Eriksson är tydlig till Kumlanytt och säger sig inte se några fördelar med detta. Ökad valfrihet, konkurrens och antagligen en skopa nytänkande tycks inte imponera på socialdemokratin i Kumla.

Kommunen ska ge sina synpunkter till skolinspektionen innan beslut fattas och jag förutsätter att ett sådant ärende kommer föras till Barn- och utbildningsnämnden för diskussion. Där kan jag lova att det kommer lyftas upp många och klara fördelar med ökad valfrihet. Speciellt positivt tror jag det är för Kumla, en kommun som har problem med måluppfyllelsen i skolan. Vi vet att offentlig förvaltning inte alltid klarar av att driva verksamhet på allra bästa sätt och att alternativa huvudmän kan hitta förbättringsområden och få fart på en positiv utveckling som då även kan smitta av sig till kommunala skolor. Människor får större möjlighet att påverka sin livssituationer och föräldrarna som känner sina barn bäst kan på bättre sätt få till en skolgång som gynnar just deras barn.

Har socialdemokraternas synförmåga försämrats så pass att dem ändå inte ser några fördelar utan delar Eriksson uppfattning så är det allvarligt. Även för den blinda borde medborgarnas valfrihet vara en nog så god ledhund.

Som en liten notis ser jag på brännpunkt att Centerpartister tar strid för ökade anledningar till att ta studierna på allvar.

Normen tycks vara en man

När Göran Persson avgick och socialdemokraterna skulle utse en efterträdare blev det mer eller mindre ett krav att det skulle vara en kvinna. Mona Sahlin blev vald och partiet hade 2007 fått sin första kvinnliga partiledare. Nu när Mona Sahlins efterträdare ska utses har inte någon könstillhörighet specificerats och då ser dom troliga alternativen ut så här. Normen inom socialdemokraterna tycks vara att det ska vara en man om inte annat föreskrivs. Det tycks som om jämställdhet bara är ett politiskt område som det socialdemokratiska partiet vill driva men inte själva efterleva. Jag hoppas för svensk politiks skull att jag har fel.

Debattklimatet är ett allvarligt problem

Politik är viktigt. Oavsett om man vill att politiken ska styra mer eller om man vill flytta över mer makt till människor själva så är besluten som tas politiskt viktiga och den politiska processen bör vårdas. Det är dessvärre ganska enkelt att konstatera att politiken i Kumla har allvarliga problem. Måndagens fullmäktige var ett oerhört tydligt bevis på detta (video kommer publiceras längre fram på kumlanytt.se men finns ännu inte). Tyvärr är det ingen nyhet att samtal är svåra att uppnå i fullmäktige. Ett uselt debattklimat har etablerats där den som säger emot majoriteten snarare än motargument kan vänta sig personangrepp och härskartekniker.

Vi borde kunna enas, över hela politiska skalan, om att politiken är viktig och hantera den utifrån det synsättet. Att det är helt omöjligt att föra seriösa samtal och argumentera sakligt och med respekt i kommunens högsta styrande organ är ett jätteproblem för kommunens utveckling. Det riskerar bidra till politikerförakt och till minskade incitament för människor att själva engagera sig i den parlamentariska demokratin på lokal nivå. Det blir inte mindre allvarligt av att det är den tidigare kommunstyrelseordföranden som agerar allra värst och kommer med både flest och vidrigast personangrepp. Med den erfarenhet som Dan-Åke Moberg besitter borde han agera förebild och använda sin erfarenhet och den kunskap, som jag antar att erfarenheten givit, till att lyfta nivån på debatten istället för att sänka den till nya bottennivåer.

Att ett vuxet och sansat samtal inte kan föras bland kommunens folkvalda utan grova personangrepp är ett ytterst allvarligt problem. Med färre engagerade människor, ökad politikerförakt och brist på det viktiga blötandet och stöpandet av sakliga argument riskerar utvecklingen att stanna upp. Till Nerikes allehanda säger en förvånad åhörare "De borde köpa sig en hink och spade, det var ju rena sandlådenivån på debatten! Och tråkiga personangrepp". Det säger en hel del...

Ordlekar på konsumentverket

Enligt konsumentverket får ordet miljövänlig endast användas om den/det "inte påverkar miljön alls eller till och med förbättrar miljön". I bakgrunden finns åsikter om att flera energibolag valt att marknadsföra el från vattenkraft som miljövänlig. Jag tycker konsumentverket är ute och cyklar ganska grovt nu och enligt deras egen definition är deras cyklande knappast miljövänligt.

Det blir löjligt att tolka orden så extremt. När vanligt folk pratar om miljövänliga alternativ så handlar det ofta om att minska utsläppen. Även om det säkerligen finns en viss miljöpåverkan från att cykla inte minns i cykelns produktionsfas så anses det nog av dem flesta som miljövänligt att ställa bilen och börja cykla till jobbet istället. På samma sätt är det rimligt att påstå att det är miljövänligt att börja köpa el från vattenkraft istället för el utan pruduktionsspecifikation (som ju innehåller el från fossila källor).

För att förtydliga så kan vi ju göra en kort lista med några exempel på sådant som inte är miljövänligt enligt en sådan tolkning av ordet miljövänligt:

• Sopsortering
• Lågenergilampor
• Fosfor-fria tvättmedel
• Elbilar
• Vindkraft

Frågan är väl bara om denna tolkning där nästan inget kan anses vara miljövänligt leder till att folk blir mer eller mindre miljövänliga? Eller förlåt, människor kan ju givetvis inte vara miljövänliga...

Mycket och gärna men aldrig just här

Alla partier vill ha mer vindkraft. Alla partier inser att vi, även vid stora satsningar på förnyelsebar energi, kommer att vara beroende av kärnkraft under ett antal decennier framöver. Men var är partierna som tar ansvar för sin politik?

På riksnivå står till exempel socialdemokraterna och miljöpartister hand i hand och skriker att det behövs mer vindkraft. När sedan utbyggnaden ska ske står socialdemokraterna och miljöpartisterna lokalt hand i hand och skriker "Nej här får ni inte bygga vindkraft", tydligen får man inte bygga vindkraft i naturen. Var vindkraften istället ska byggas behöver ju givetvis inte en lokalpolitiker berätta, det är ju inte deras ansvar...

På riksnivå finns en överenskommelse om att vi tillåter att nya kärnreaktorer ersätter de gamla. Även om vi inte skulle ersätta så vore ju kärnkraften ändå en verksamhet som skulle finnas ett par decennier till och som redan funnits under lång tid i Sverige. Det här innebär, vilket alla vet, att vi är beroende av uran. Att besluta om att använda kärnkraft innebär även att man skapar en efterfråga på uran. Denna efterfråga har riksdagspartierna, hand i hand, skapat. Vad händer sedan? Jo, uranbrytning tillåts nationellt men kommunerna får ett veto. Samma partier som skapar efterfråga och nationellt avstår från förbud mot brytning står sedan han och hand lokalt när uranbrytning föreslås i kommunerna och skriker att "Nej, här får ni inte bryta uran!".

Tydligare mönster är svårt att hitta. Beslut kring energipolitiken tas på flera nivåer i Sverige och resultatet blir att ingen av nivåerna tar ansvar för helheten. Den samlade energipolitiken om vi slår ihop nivåerna tycks gå enligt devisen "mycket och gärna men aldrig just här".

Oerfaren mer överbetald än börsbolagsvd

LO kritiserar ofta och gärna vd-löner. Framför allt de höga löner som finns bland cheferna inom de stora börsbolagen. Det är möjligt att det kan ha en negativ effekt i form av till exempel sänkt arbetsmoral hos personalen och då LO företräder personal kan viss kritik vara befogad. Dock är problemet med överbetalda chefer ganska litet, i förhållande till många andra länder är chefslönerna i Sverige högst rimliga. Som politiker ser jag i grund och botten höga löner som något positivt. Dessa löner ges till cheferna för att de anses förtjäna det och för att det helt sonika är det marknadsmässiga priset för den kompetens som finns i dessa personer.

Det finns dock stora problem med för höga löner. Problemet finns bland de som saknar erfarenhet och som ska ta sig in på en arbetsmarknad med alldeles för höga ingångslöner. Resultatet av detta problem syns i arbetslöshetsstatistiken för människor med ingen eller väldigt begränsad arbetslivserfarenhet. Såväl unga människor som människor som invandrar från anda länder har stora problem att ta sig in på arbetsmarknaden. Ingångslönerna sätter ett värde på oerfaren personal som i verkligheten inte kan matchas på arbetsmarknaden. Orsaken bakom detta är att marknadens villkor inte får gälla i tillräcklig utsträckning, istället har LO med flera drivit upp ingångslönerna och på ett skadligt sätt komprimerat den svenska lönebildningen. Detta är bra för LO's medlemmar som redan har jobb och erfarenhet och omtanken för ungdomar utan erfarenhet (som antagligen inte är LO-anslutna) är ytterst begränsad. Istället för att lägga så mycket kraft på att klaga på marknadsmässiga löner för ledande chefer borde LO därför driva på för en sundare lönebildning och öppna för fler jobb till unga och invandrare som saknar erfarenhet.

Krogkväll eller krogmorgon?

Alaa Idris (s) tar upp diskussionen kring hur länge örebrokrogarna ska få vara öppna. Idag stänger staden ner kl 02.00 och Idris föreslår istället kl 05.00. Jag håller med om att den medborgare som vill vara ute på krogen och dansa ända till morgonen borde få göra det. Dagens överförmynderi är omotiverat och negativt för en levande innerstad som passar sig för en stad av Örebros storlek (även om jag har andra mått på vad en storstad är än Idris). Hoppas att det kan bli en seriös diskussion i frågan och att öppettiderna kan förlängas. Däremot förstår jag inte varför en socialdemokratisk politiker ska gå in och peta i krogarnas marknadsföring och börja diskutera hur dåligt krogarna marknadsför sin musik. Det är nog inget som behöver diskuteras ur en politisk ståndpunkt utan det kan marknaden fixa helt på egen hand.

25 000 invånare och annat trams

Kumla kommun har en målsättning om att vara 25 000 invånare till år 2025. Varför har jag inte lyckats förstå men det tycks råda bred politisk enighet kring målet. Huruvida målet är en anledning till de stora satsningar som görs för att framstå som en kommun i framgång vet jag inte men det används i alla fall i debatten som ett argument, vill vi få människor att flytta hit måste vi ju locka med något... I min värld är kommunens primära uppgift inte att påverka människor till att flytta till kommunen utan att ge god service till dem som bor här. Jag skulle önska att vi kunde uppnå bred enighet i den frågan istället. Målet 25 000 invånare bör skrotas, det är rent trams.

Jag har noterat att Dan-åke moberg är den enda, vad jag känner till, socialdemokrat från Kumla som lyckats hålla liv i sin blogg. Dock blir jag lite orolig när jag läser hans inlägg. Han skriver till exempel att barnfattigdomen ökat otroligt på senare år och försöker koppla det till regeringen. Han anger visserligen ingen källa men eftersom inlägget skrivs vid den tiden då rädda barnens rapport kring barnfattigdomen kom ut så antar jag att det handlar om det. Dock noterar jag att andelen fattiga barn var 11,9% 2006 (enligt rapporten från 2008) när regeringen tillträde och siffran var 11,5% 2008 enligt den senaste rapporten. Några nyare siffror finns inte eftersom det hela tiden släpar efter. Den fakta som bloginlägget bygger på tycks således vara helt felaktig. I ett annat inlägg skriver han om skatterabbatten på el för producerande industri och undrar om det är den rabatten som gör elen dyr för konsumenter. Det framgår inte om Dan-Åke vill ta bort skattesubventionen för producerande industri och därmed slå ut stora delar av svensk basindustri. Det framgår inte heller om han framfört kritik till den egna partiledningen efter alla år av höjda energiskatter under socialdemokratiska regeringar. Genomgående blir det dock svårt att ta inläggen på allvar. Det skulle vara bra med en mer seriös närvaro i dem sociala medierna från den politiska majoriteten i Kumla, inte minst ur demokratisk synvinkel och för att få ut politiken utanför de stängda rummen i stadshuset.

Det vore bra med en seriös diskussion om hur vi vänder på skutan. Hur vi förflyttar fokus från badhus, nya konstgjorda sjöar som inte går att bada i, orimliga befolkningsmål och regeringspåhopp som baseras på rena faktafel till att prata om det som är relevant. Det finns en mängd grundläggande frågor som hela den kommunala verksamheten borde kretsa kring men som aldrig tycks diskuteras. Vad har individen för rättigheter? Vilka av dessa rättigheter har kommunen som uppgift att tillgodose och hur gör vi det på bästa sätt? Vad är politikens roll i sammanhanget?

Svagt intryck i dn

Jag blir besviken av att läsa Maud Olofssons debattartikel i dn. Dels hade jag hoppats att en sådan artikel skulle innehålla någon form av förnyelse i sig själv, inte bara löften om att det kanske kommer förnyelse längre fram. Dels hade jag hoppats på ett mycket starkare intryck, oavsett vad artikeln skulle behandla. Det saknas tydlighet kring värderingar och grund som Centerpartiet behöver stå på. Artikeln är allt för vag och intrycket blir därför väldigt svagt. Jag kan inte hjälpa att få känslan av att artikeln snarare handlar om att visa sin duglighet som partiledare än om att påbörja ett ordentligt förnyelsearbete. Om så är fallet så tycker jag tiden som partiledare bör avslutas vid stämman i Åre i höst.

Det mest konkreta i artikeln är ett förslag om reglering av tillsvidarepriserna på elmarknaden. För mig strider det mot vad Centerpartiet står för. Vi har länge pratat om att vi måste gå från att vara matade fågelungar till att bli ivriga bävrar. Då är det helt orimligt att staten ska mata sin befolkning, eller ska vi säga sina fågelungar, med reglerade elpriser för att dessa själva inte ska behöva göra avtal och styra över sin överenskommelse med elleverantören. Det är en väldig skillnad på att förnya sitt parti (som måste handla om värderingar) och att försöka lugna en arg folkmassa som tycker att fågelmamma staten ska ta ansvar för deras elräkningar. Nej, det duger helt enkelt inte som förnyelseartikel från en partiledare för ett liberalt parti och frågan är om det nu börjar bli dags för en ny partiledare?

Ett välriktat slag i ansiktet

I valrörelsen var allt gratis enligt socialdemokraterna i Kumla, eller åtminstone nästintill gratis. Ett nytt badhus för ett par hundra miljoner skulle inte påverka ekonomin trotts att alla känner till den stora investeringskostnaden och dem kraftigt utökade driftskostnaderna. En sjöpark som man låter fastighetsbolaget anlägga för att sedan kommunen ska hyra och underhålla var i debatten ingen kostnad. Lägg därtill nybyggt kommunhus och andra tydliga s-märkta nöjesprojekt. Nu när projekten, dem som inte kostar någonting, genomförs har vi en barn- och utbildningsförvaltning som behöver spara dryga tio miljoner och en socialförvaltning som ett par år i rad nu haft underskott på ca 25 miljoner/år. Det finns enorma behov av pengar till kommunens kärnverksamheter. Frågan är om det finns några pengar att använda eller om dessa cementerats fast i den badhusgrund som nu rapporteras vara klar?

Det är tydligt att det kommer bli nerdragningar och dessa kommer inte i första hand drabba socialdemokratiska politiker som klubbat besluten. Istället är det medborgarna som finns i verksamheterna som får lida. Sänkt kvalitét i såväl utbildning som omsorg. Personal som får sluta. De, många gånger, unga som kom sist in på dem kommunala arbetsplatserna står nu först i kön för att sparkas ut.

I valrörelsen lät det på den politiska majoriteten som om allt gick framåt, som om de sanslösa investeringarna visade att kommunen var på rätt väg. När vi i oppositionen hade en annan åsikt ansågs vi bara vara "nej-sägare". Kommunstyrelsens ordförande menade att den viktigaste frågan var att råda bot på ungdomsarbetslösheten i kommunen. Nu ser vi en annan verklighet. Efter valet väntar istället ett ekonomiskt stålbad och unga kommunanställda riskerar skickas från sina arbeten till arbetsförmedlingen. Våra barn i skolorna såväl som sjuka och gamla i våra omsorgsverksamheter riskerar drabbas av personalnerdragningar med en uppenbar risk för sänkt kvalitet som följd. Idag är det nog få inom kommunal verksamhet som verkligen kan glädjas åt ännu en sjöpark eller ett nytt badhus.

Dyra s-märkta nöjesprojekt har visa sig vara ett mycket välriktat slag i ansiktet på unga, sjuka och gamla.

Elmarknaden och politiken

Under en tid denna vinter, precis som många vintrar tidigare, debatteras elpriserna ur ett politiskt perspektiv. Dessvärre så finns inga gränser för vilket ansvar man vill ålägga politiken på elmarknaden. Jag tittar just nu på interpellationsdebatt i frågan där en socialdemokrat överlämnar det slutliga ansvaret för husägarnas möjligheter att värma upp sina hus på regeringen. Att elmarknaden inte fungerar perfekt håller jag med om, det tycks alla hålla med om, problemet är att ingen ännu kunnat presentera ett bättre alternativ.

Grundproblemet är att varje kilowattimme är lika bra, en kilowattimme är alltid just en kilowattimme. Lamporna lyser således lika bra oavsett hur kilowattimmen producerats. Dock finns en stor skillnad i produktionskostnad. Ska vi få en elproduktion som motsvarar efterfrågan måste varje kilowattimme som efterfrågas vara ekonomiskt försvarbar att producera. Det innebär att om elpriset sätts för lågt kommer elen inte räcka till, eltillgången är beroende av att den dyraste kilowattimmen avgör priset. Man kan även, om man så önskar, hävda att efterfrågan inte är lika stor på alla kilowattimmar men det är i det resonemanget oftast de kilowattimmar som är billigast att producera som efterfrågas mest (inte minst vindkraft), den aspekten påverkar således inte problematiken.

Vill vi få till en bättre elmarknad räcker det inte att klaga, det krävs att bättre förslag presenteras. Jag har hittills inte hört några sådana förslag och stödjer därför den nuvarande modellen.

Det som dock är viktigt att slå fast är att var och en måste ta sitt ansvar. Skaffar man sig en bostad med stor elförbrukning får man också ansvara för att betala för den stora mängden el. Då bör man kalkylera med att elpriset kan skifta och på sikt sannolikt fortsätta stiga. Likaså bör man själv vara aktiv på elmarknaden och se till att teckna förmånliga elavtal. Oavsett om man tar detta ansvar eller inte så ligger ansvaret alltid hos individen. Regeringen kan inte hjälpa om människor köper bostäder dem inte har råd att bo i. Inte heller om människor avstår från att teckna fasta elavtal trotts att ekonomiska marginaler för att klara ett kraftigt skiftande rörligt pris saknas kan regeringen avkrävas ansvar.

Apor i skolan?

Det är klart att det ibland finns tillfällen där man mer än gärna skulle vilja påstå att journalister är apor. Dock väljer man att avstå. Det är ju nämligen ganska enkelt att inse att generaliseringar av den typen inte är särskilt träffsäkra. Dessutom bör man, om man tänker efter lite, ha något mer intellektuell kritik att komma med om en journalist skriver något galet.

Nu har aftonbladets krönikör Malin Wollin skrivit en krönika där hon påstår att lärare inte kliver in i klassrum utan apburar. Underförstått är således barnen inte längre mänskliga elever utan apor. Det är nästintill berömvärt att faktiskt lyckas få något så vansinnigt dumt publicerat i den största kvällstidningen. Hur tänkte hon? Eller låt mig omformulera frågan: Varför tänkte hon inte?

Det känns lockande att skriva att det nog snarare är Jan Helin som arbetar i en apbur, men låt oss inte generalisera på det sättet. Låt oss istället konstatera att den vanliga högstadieapan, eller jag menar eleven, sannolikt kan skriva en artikel med bättre slutledningsförmåga än den Malin Wollin fått publicerad.

Kalla saker vid dess rätta namn

Sverigedemokraterna har varit väldigt skickliga på att framställa sig som ett rumsrent parti. Bakom det ligger både smarta strategier och en partiledare som stundtals framstår som rena svärmorsdrömmen. En av strategierna har varit att göra sig själva till martyrer, "oj vad det är synd om oss som inte får vara med och blir utestängda av etablissemanget"-strategin har använts flitigt.

Ett resultat av deras strategi kan ha blivit att övriga partier överansträngt sig för att inte ge martyrmöjligheten till SD. Av rädsla för att partiet ska kunna tycka synd om sig själva till följd av tuffa angrepp och anklagelser har vi helt enkelt avstått för att kalla SD för till exempel rasistiskt. Istället har beskrivningar om den invandrarfientliga politiken omformulerats till stängda gränser och liknande något mjukare formuleringar. Resultatet kan tyvärr ha blivit att SD visserligen saknar möjligheter till martyrskap men däremot i stora kretsar accepterats som rumsrena.

Jag kan inte låta bli att ifrågasätta strategin. Vi kan inte låta bli att kalla saker vid deras rätta namn för att vi inte vill ge möjligheten till martyrskap. Att påstå att människors etnicitet avgör samhällets möjligheter är rasistiskt, det bör det inte råda några tvivel om. Är det då läge att börja använda ordet rasism igen? Om ärligheten leder till att SD blir martyrer istället för rumsrena så är knappast någon större skada skedd.

Viktigt är att inte förutsätta att alla väljare, eller ens medlemmar, i Sverigedemokraterna är rasister. Dem flesta av väljarna och en betydande del av medlemmarna har säkerligen baserat sitt ställningstagande på den mediebild som SD försökt skapa med Åkesson i spetsen. Sverigedemokraterna som parti visar i sina ideologiska texter tydligt rasistiska värderingar men det är inte alla sympatisörer som lusläser den typen av dokument, vare sig i SD eller andra partier. Detta bör dock inte hindra oss från att vara ärliga med att Sverigedemokraterna som parti ändå är rasistiskt.

Hjälpa frugan med tvätten?

Lite då och då hör man gubbar/män säga att dem ska hjälpa till med hushållsarbeten, "hem och hjälpa frugan med tvätten"-kommentarer som förekommer såväl på film som i verkliga livet. Inget konstigt med kan tyckas, personligen tycker jag dock det är väldigt konstigt. Eller vad sägs om en kvinna som säger "ska hem och hjälpa gubben med tvätten"? Hur ofta hör vi det?

Rimligtvis så kan barn hjälpa till med tvätten hemma, det är inte barnet som har huvudansvaret för uppgiften och om då barnet deltar i arbetet kan det anses som hjälp. Om gubben tvättar då? Är det verkligen att hjälpa till? Ja kanske, men enbart om man utgår ifrån att tvätt är kvinnans ansvar och att gubben har samma ställning i hemmet som ett barn. I ärlighetens namn hjälper mannen inte kvinnan särledes mycket genom att tvätta sin egna illaluktande och svettiga t-shirt. Det kan finnas undantag där mannen jobbar extremt mycket mer än kvinnan och att kvinnan då tar större del av ansvaret hemma. Samma situation borde dock rimligtvis lika gärna kunna ske åt andra hållet men ändå så hör vi aldrig om kvinnor som hjälper till där hemma... När en kvinna som jobbar mycket även tvättar handlar det inte om att hjälpa till utan om att göra sina uppgifter.

Nej, barn hjälper till med tvätten, inte män. Så ni som tycker att ni hjälper frugan med hushållsarbetet: inse att ni är vuxna, väx upp och ta ert ansvar!

Grattis till en av dem största genom tiderna

Ryan Giggs spelade sin 600 match i premier league igår. Gamlingen verkar dessutom kommit in i en grym formtopp och har de senaste matcherna dribblat på ett sätt som jag inte sett från honom på länge. Antagligen har Giggs under sin långa karriär aldrig varit absolut bäst i världen på fotboll. Däremot har han varit i absolut världsklass under två decennier. När speeden har minskat har spelförståelsen och det taktiska användandet ökat. En typ av briljans har bytt mot en annan (igår verkade han dock lika snabb som han var för 10 år sedan). Det skulle inte förvåna mig om det blir ytterliggare en säsong i United.

Ryan Giggs är utan tvekan en av dem största genom tiderna!

Jämställdhetspolitik?? Va??

Jag kan inte påstå att jämställdhet är något område som jag vanligtvis nämner bland frågorna jag helst debatterar även om jag tycker det är oerhört viktigt. Dock när jag tänker tillbaka så inser jag att det helt klart är ett vanligt förekommande ämne bland sakfrågor som gör mig engagerad.

Jaja, nu finns det i alla fall anledning till ytterliggare ett inlägg i jämställdhetens tecken. När damlandslaget spelar mästerskap i handboll förpassas dem till sidokanaler och det krävs mirakelmatcher och medaljhopp för att dem ska få plats på någon stor kanal med anständiga tittarsiffror. När det nu är herrarnas tur att spela mästerskap så blir det primetime på tv4 direkt trotts att den inledande matchen mot Chile knappast lär bli så mycket match... Hur tänkte dem nu?

Ska helt klar bli intressant att se om det finns någon i herrlandslaget som lyckas beröra svenska folket så som Torstensson gjorde i damlandslaget. Just kvällens tillställning väljer jag dock att avstå ifrån till förmån för lite gammalt hederligt krigande på tv-spelet.

Överklagan av betyg är mer liberalt än Folkpartiet

Jan Björklund säger nej till elevernas rätt till att överklaga betyg. Han uppskattar att det skulle kosta 250 miljoner att genomföra och tycker det är för dyrt och krångligt. Tänka sig att den mannen leder ett parti med ordet "liberalerna" i partinamnet. Det Björklund gör, och det är inget nytt, är att sätta staten före individen. Istället för att reflektera över individens rätt funderar han över system och byråkrati.

Att utgå från människan är centralt i liberalismen. Det är individens rättigheter som ligger i centrum. Statens uppgift är att underlätta för individen och se till så att ingen berövas sina rättigheter till skillnad från socialismen där människorna är kugghjul som är till för att få det statliga maskineriet att fungera. Folkpartiet har gått från att vara socialliberala till att vara batongliberaler och nu tycks det övergå i någon form av socialistiskt osanda batongbyråkrati.

Nej, nu måste "liberalerna" värna människan och individens rättigheter. Om inte så sker tycker jag detta är en fråga där riksdagsmajoriteten inklusive C och KD ska köra över utbildningsdepartementet. På sikt måste dock folkpartiet återgå till liberalismen om vi ska kunna fortsätta förbättra Sverige.

Sprit, korta kjolar och sex?

Många gånger har jag hamnat i diskussioner kring problematiken när rättsväsendet friar från våldtäktsmisstankar för att den utsatta varit alkoholpåverkad eller haft utmanande klädsel. Jag tror att alla är överens om att även en full tjej i kort kjol har rätt att bestämma över sin egen kropp och neka sex. Min känsla är dock, helt utan saklig bakgrund, att det har blivit bättre och att sprit och korta kjolar inte längre fungerar lika väl som försvar för våldtäkt.

Nu verkar det istället ha vänt åt andra hållet. Läs gärna Magnus Andersson och Ring Broman i ämnet. Magnus Hedman som dömdes till sexköp borde, enligt hovrätten, förstått eller åtminstone misstänkt att tjejen var prostituerad eftersom dem drack champagne, hon hade smink och talade engelska med kraftig brytning...

Så dessa krav gäller vid raggning: Om tjejen dricker sprit, talar engelska med brytning och kanske använder smink eller har utmanande klädsel så ska man utgå ifrån att det handlar om prostitution. Är det inte ganska många som stämmer in på denna beskrivning en vanlig krogkväll? Dem måste känna sig rätt förolämpade av hovrätten...

Kompetens istället för kvotering!

På jämställd.se skriver Anna Sandström om ojämlikheten i våra bolagsstyrelser. Hon tar även upp det viktiga med könsfördelningen i valberedningarna, som är ännu mer mansdominerade än styrelserna. Det enkla och socialistiska sättet att lösa problem är att låta staten lagstifta, i det här fallet kunde kvotering a la Schyman fixa siffrorna. Dock löser inte det problemet med ojämställdhet.

Vi ska inte välja in kvinnor i styrelser för att de är kvinnor utanför att de är kompetenta. Problemet idag är inte att vi kvoterar för lite som det ofta sägs utan problemet är att vi kvoterar för mycket. Utan att lagstifta om det har vi fått ett samhälle där män kvoteras in, där penisen ofta är viktigare än hjärnan. Gubbar i valberedningar som väljer gubbar till styrelser, det låter kanske som en klyscha men statistiken visar att det är så det ser ut. Om vi istället låter kompetensen styra så blir styrelserna mer kompetenta och mindre gubbiga. Det vore bra både för bolagen, jämställdheten och för Sverige.

Det viktigaste som tas upp i inlägget är ändå att det inte är lagstiftarna som löser problemet. Ska vi få ett jämställt samhälle så måste vi alla vara en del av lösningen. Om var och en tar sitt ansvar att se till kompetensen så kommer könstillhörighet inte längre vara det som avgör vilka som får plats i styrelser och andra viktiga positioner. I förlängningen lär det också innebära att traditionella kvinnoyrken får en bättre lönebildning. Ingen kan väl påstå att kvinnor i offentlig sektor, som i många fall har akademisk utbildning, får lön som motsvarar deras kompetens?

Låt mina kalorier vara!

Att förslaget från Stefan Hanna om en skatt på överviktiga skapat debatt är väl rätt så givet, likaså att dem flesta är väldigt negativa till förslaget. Dock tycks det vara så att när ett så riktigt dåligt förslag kommer så flyttas gränsen en aning åt det dåliga hållet. En riktigt dålig idé tycks få den mindre dåliga idén att se bra ut. Nu ploppar det nämligen upp förslag om kaloriskatter både här och där. Jag upplever inte att det tidigare funnits något särskilt stort stöd för att börja straffbeskatta onyttiga matvaror tidigare inom liberala kretsar och jag hoppas inte att det förändras. En debatt om en illa genomtänkt skatt på överviktiga får inte skapa acceptans för en överförmyndarskatt så som kaloriskatten. En vuxen människa måste baske mig ta ansvar för sitt eget kalori-intag, blir man sedan sjuk av ett överflödigt intag så ska man givetvis få vård utan att behöva skatta extra för det...

Magnus Andersson skrev ett till stora delar bra svar på Hannas inlägg även om jag inte instämmer i fördelarna med ökad egenfinansiering i vården.

Nu ska jag ta mig en mazarin och fundera på vad den mazarinen får för konsekvenser för statskassan.

God jul!

Om granskningen av public service

Ska försöka mig på ett kort inlägg om en komplicerad fråga. Regeringens beslut om att alla satsningar från public service ska granskas verkar ha retat upp en hel del folk. Syftet är att hindra public service från att konkurrera ut kommersiella aktörer men kritikerna menar att granskningen blir censur. I grund och botten kan jag hålla med i båda sidornas argumentation.

Den bästa lösningen vore enligt mig att undvika både granskning och konkurrens genom att skrota svt, sr och ur. Det ytterst lilla innehållet som kan betraktas som viktigt ur demokratisk synvinkel eller samhällsnyttigt så det befogar skattefinansiering kan lika gärna upphandlas. Då slipper vi problemen som lyfts upp av både regeringen och dess kritiker samtidigt som vi dessutom kan lägga ner den statliga verksamheten att styra över människors tv-utbud. Kanske är public service ett sista objekt för Sverkers soptunna?

Har socialdemokraterna varken politik eller värderingar?

Debatten var tuff kring FRA-frågan, helt rimligt. Jag tillhörde själv dem som var emot det beslut som mitt parti var med och fattade. Det var väldigt många som engagerade sig i frågan och det bildades en bred opinion.

Socialdemokraterna valde att vara emot FRA-lagen. Vi var många som varnade för att med socialdemokraterna blir det ännu värre, erfarenheten av att ha Bodström i en regering visade med all tydlighet att socialdemokratin inte är intresserade av personlig integritet. Ändå skrek dem kanske högst när FRA-lagen skulle klubbas.

Nu har en terrorist begått ett självmordsattentat och då låter det annorlunda. Nu vill socialdemokraterna absolut inte riva upp FRA-lagen. Istället ska Bodstömsamhället utökas och även säpo ska övervaka oss via signalspaning. Var det det som menades med "rätt" när socialdemokraterna skrek "gör om, gör rätt"?

Jag blir konfunderad över att det parti som under så lång tid varit Sveriges största helt tycks sakna åsikter i frågan. Nu vänder man kappan efter vinden så ingen människa har en möjlighet att veta vad socialdemokraterna egentligen vill. Ena stunden värderar man personlig integritet högre än allt annat för att nästa sekund vilja dela ut övervakningsrättigheter till fler myndigheter. Får säpo bara något negativt uppslag i kvällspressen kan vi uppenbarligen förvänta oss nya vändningar av det vindstyrda partiet. Ett politiskt parti utan vare sig politiska åsikter eller värderingar, är det vad socialdemokraterna blivit?

Engagera dig!

Jag hade helt missat denna artikel kring översiktsplanen i Nerikes allehanda. Jag får erkänna att jag inte är särskilt road av översiktsplanering, det tar liksom emot att delta i en verksamhet där politikerna så tydligt planerar för människors framtida liv. Samtidigt så inser jag givetvis att en viss planering krävs om vi ska kunna erbjuda kommunal service till nya invånare.

Det som föranleder detta inlägg är dock inte sakfrågan i sig. Det som är intressant är att vid i princip varje artikel kring politiska beslut som publiceras så kommenterar folk och en hel del kommentarer visar att det finns många som delar våra åsikter. Dessa människor tycks också anse att frågorna har en viss betydelse. Min förhoppning är att fler kan gå från att kommentera nyhetsartiklar till att bli politiskt aktiva. Den som tycker som centerpartiet och är intresserad av politik kommer säkerligen att trivas bra som medlem i centerpartiet. Samma sak gäller givetvis övriga partier.

Det trillar in en och annan ny medlem till partikretsen men fler vore välkommet. Så du som tycker att 80 är en bättre siffra än 800 när det gäller nya bostäder i Sånnersta/Brånsta eller föredrar kvalitet i skolan framför en konstgjord ankdamm eller vad det nu kan vara... Engagera dig!

Sitta stilla för momsens skull?

Centerpartister lägger nu en motion i riksdagen om mer rättvisa momssatser. Tycka vad man vill om den "tillfälliga" skatten som momsen var tänkt som men att straffbeskatta musikevenemang där publiken dansar och då ta ut högre moms än när publiken sitter stilla är väldigt konstigt. Likaså att momsen vid restaurangmat blir betydligt lägre om man köper med sig hem än om man äter på restaurangen. Att med skatter uppmana folk att sitta stilla och undvika avnjutning av mat på restaurang är inget som alliansregeringen bör syssla med. Det finns således anledning att hoppas på bifall i riksdagen för mer dans, fler restaurangbesök och mindre skatt...

Ett halvår till verkligheten

Tiden rusar iväg och nu är det bara ett drygt halvår till studierna ska vara klara om allt går enligt plan och jag ska ut och leta jobb. Jag har nu börjat förbereda mig och från och med idag finns mitt digitala cv på www.joelfalk.se. Både design och text ska dock omarbetas innan jobbjakten börjar på allvar. Tips och förslag på förändringar mottages tacksamt.

Jag ser fram emot att komma ut i verkligheten igen!

Alliansfrihet är löjligt

Jag tycker att det är lite löjligt att göra nyheter av att vi samarbetar med USA och att amerikanerna ser oss som en bra samarbetspartner. Eller, för att vara väldigt tydlig, så tycker jag att hela grejen med att kalla oss för alliansfria och neutrala i krig är löjlig.

Demokratier krigar inte mot varandra, demokratier samarbetar! Börjar man fundera på demokratier är det svårt att hitta en fungerande demokrati som inte samarbetar med USA. Det är även svårt att hitta en demokrati som inte samarbetar med Sverige. Det är helt omöjligt att hitta två demokratier som krigar mot varandra. Att vi samarbetar är bra, om vi kan slänga uttrycket alliansfrihet i soptunnan vore det ännu bättre. Att tillsammans stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati är bra men det som sällan nämns är att vi gör det i en allians, en allians av stater som delar vår demokratisyn och som inte förtrycker sina befolkningar.

USA är en demokratisk stormakt och vi bör vårda vår relation med USA, så som alla andra relationer med demokratier. Att sedan USA verkar föredra regeringen Reinfeldt för regeringen Persson är väl inte särskilt konstigt, särskilt inte med tanke på att antiamerikanen Ohly inte längre ingår i den politiska majoriteten.

Fiendens fiende inte nödvändigtvis god, Wikileaks är inga änglar

Jag blir förundrad över den brist på kritik mot Wikileaks som jag anser är ganska konstig. Det finns all anledning att kritisera den verksamhet som Assange och kompani bedriver. Visserligen är jag för öppenhet på internet och helt klart irriterad över den övervakningsiver som verkar vara på det politiska modet i hela västvärlden. Wikileaks kan i viss grad ses som en motreaktion mot dessa begränsningar där Assange agerar motpol och istället för att övervaka och begränsa göra allt mer material tillgängligt och öppet. Dock bör man vara försiktig med att hylla Wikileaks även om man har samma ståndpunkt som Assange när det gäller övervakning av internet.

Det material som Wikileaks publicerar har man fått på olovligt sätt, antingen via läckage eller via dataintrång. Förutsatt att man inte vill ta bort möjligheten till hemligstämplat material och kämpa för att allt offentligt ska vara helt öppet, så även militära hemligheter och diplomatiska kontakter, så bör man ta avstånd från Wikileaks och deras publiceringar. Det är helt enkelt inte acceptabelt att stjäla och publicera hemligt material. Kanske har vi gemensamma fiender i den övervakningskultur som råder, kanske finns det dem (inte jag) som ogillar USA och känner en gemenskap med Wikileaks (som ju främst riktat in sig på amerikanska dokument) men att Wikileaks i vissa anseenden kan vara fiendens fiende innebär inte automatiskt att Wikileaks är en vän.

Reinfeldt riskerar 2014 bli vad Persson var 2006

2006 var ett väldigt viktigt år för svensk politik. Sverige fick en borgerlig regering (och denna gången var det en väl samlad och förbered borgerlighet som tog över makten). Valet 2006 var historiskt och vanns till stora delar tack vare borgerliga partiernas täta samarbete och att man lyckades presentera ett trovärdigt regeringsalternativ. Dock var det inte bara det som avgjorde valet.

I andra ringhörnan stod en Göran Persson som verkade trött, lite överlägsen och som ledde ett land där ekonomin gick som tåget men arbetslösheten sjönk alldeles för långsamt, framför allt bland ungdomar. Hade Persson förmått att pressa ner arbetslösheten i en högre takt så hade den jobbfråga som kom att dominera valrörelsen och där borgerliga partierna tog paradseger efter paradseger inte kommit fram.

Nu är vi återigen i en situation där vi hämtar oss från en lågkonjunktur, denna gången en väldigt låg lågkonjunktur. Vi kan vara helt säkra på att valet 2014 i stora delar kommer avgöras utifrån hur väl den starka ekonomiska tillväxten kan omsättas i nya arbeten. Åtminstone är det ett krav att klara arbetslinjen om borgerligheten ska ha en chans. Risken som jag ser är att regeringen blir allt för passiv, sänker reformeringstakten och historien upprepar sig. Utan en aktiv politik för fler arbete så riskerar arbetslösheten att bita sig fast och dessutom riskerar regeringen utan ständig förändring att framstå precis så trött som Persson gjorde. Helt plötsligt är det en socialiströra med ny s-ledare och nya språkrör i mp som framstår som efterlängtade förnyare av en trött svensk politik.

Som tur är går det att undvika. Det går att reformera arbetsmarknaden ytterliggare och skapa en ny svensk modell baserad på flexibilitet och rörlighet. En modell som på många sätt kan vara en tillbakagång till det gamla, då arbetsmarknadens parter fick förtroendet att regera på arbetsmarknaden utan att regeringar lagstiftade om turordningsregler och annat trams. Med en aktiv politik som främst handlar om avregleringar, minskade skatter/avgifter och minskade regelbördor kan det ekonomiska tåget förmå att även fånga upp människorna på perrongen som vill ha arbete. Då kan alliansen bli en borgerlig framgångssaga som lever under lång tid framöver.

EU-skatt vore rimligt

Reinfeldt och Cameron säger enligt svd nej till EU-skatt. Jag tror det finns anledning att fundera både en och två gånger om det inte kan vara rimligt att ge EU beskattningsrätt. Jag vill se ett federalistiskt EU, det där som en del skräms med, en EU-stat.

Jag vill ha maktfördelning utifrån var besluten hör hemma och där ansvar kan utkrävas och i största möjliga mån vill jag att besluten ska fattas direkt i folkvalda parlament. Ska parlamenten få någon möjlighet att bedriva sin politik så bör dem också få möjlighet och avkrävas ansvar vad gäller finansiering av sina förslag. Då är det betydligt bättre att EU får beskattningsrätt än att nationella ministrar förhandlar och finansierar förslag med medlemsavgifter. Avståndet till EU blir mycket längre om det går via Sveriges riksdag som väljer ministrar som i sin tur deltar på möten bakom stängda dörrar än om besluten fattas av folkvalda parlamentariker.

Vare sig EU-stat eller beskattningsrätt framstår utifrån detta perspektiv som särskilt skrämmande.

Bra att Maud säger ifrån

Maud Olofsson kritiserar nu försvarets inställning när de vill överklaga 50-100 redan byggda vindkraftverks byggnadslov för att dessa sedan ska rivas. Försvaret bör rimligtvis klara av att bedriva sin verksamhet även om det finns ett och annat vindkraftverk inom några mils radie från flygplatserna.

Försvarets grundläggande uppgift är att skydda Sverige (och ibland andra) från yttre hot. Därför blir det givetvis en konstig inställning att försvaret ska driva på för att riva något som är en viktig del i kampen mot ett av dem största, kanske det allra största, hotet. Klimathotet bör tas på allvar och då kan inte försvaret kämpa för att riva vindkraftverk som redan blivit godkända och varit i drift i tio år.

Det är bra att Maud tar till orda i frågan och förhoppningsvis kan hon få med övriga regeringen på tåget, allt annat vore ytterst beklagligt.

Förnyel(s)e?

Nu har Mona Sahlin gett beskedet att hon inte ställer upp till omval. Förnyelse är det ord som används allra mest just nu. Beskedet som socialdemokraterna fick i valet var att deras färdriktning inte uppskattades vilket gör att kraven på förnyelse känns logiska.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera kring hur förnyelsen ska gå till. För fyra år sedan var läget liknande, Göran Persson avgick och Mona Sahlin kom in som partiledare. Frågan är om nu Sahlin var det bästa valet för fyra år sedan, vem ska kunna göra det bättre nu? Dem senaste fyra åren har knappast inneburit någon invasion av nya stjärnskott inom socialdemokratin utan troligtvis blir det ungefär samma namn som diskuteras som för fyra år sedan, namn som då fick stå tillbaka till förmån för just Sahlin.

Sahlin som partiledare innebar också en ny och till synes efterlängtad ledarstil inom socialdemokratin som byggde på öppenhet och lyssnande på gräsrötterna. Ett stort arbete genomfördes för att lyssna in vilken politik som medlemmarna ville se från partiledningen. När denna politik, som alltså lyssnats in, inte får godkänt av väljarna, hur ska då en ny förnyelse av det politiska innehållet gå till?

Att förnyelse krävs och att den behöver bli omfattande står klart. Frågan är bara hur den ska gå till och om socialdemokratin klarar av att genomföra den. Annars kan vi få se ett allt mer liberalt Sverige växa fram där dem socialistiska idealen allt mer marginaliseras. Det ska helt klart bli intressant att följa utvecklingen.

Övervakning av mjöl helt ofarligt?

Så fort det diskuteras integritetsfrågor så kommer det argument om att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig. Argumentet har använts flitigt på senare år inte minst kring FRA och IPRED men även nu med Bodstömsdirektivet... eller jag menar datalagringsdirektivet.

Men är integritet verkligen bara för dem kriminella? Är det verkligen helt ok för den med rent mjöl i påsen att staten har full koll på varje liten gnutta mjöl? Jag tycker inte att det är okej att ens liv övervakas med dataspaning och övervakningskameror, att ip-adresser delas ut till kommersiella bolag och att vänskapskretsen kartläggs. Det är inte för att övervaka varandra vi har ett samhälle och gör saker gemensamt, det är inte för att kartlägga grannens liv som vi har en stat.

Det är inte okej att staten tar sig dessa rättigheter och det spelar då ingen roll hur rent mjölet är. Information om vem jag skickade mail till igår behöver inte staten ha tillgång till. Informationen i mailet behöver inte genomsökas av staten. Inte ens om olaglig fildelning skett från mitt ip-nummer ska staten tvinga min operatör att lämna ut mina uppgifter till upphovsrättsinnehavare. Jag vill inte bli filmad varje steg jag tar, trotts att jag varken misshandlar eller våldtar.

Så innan du använder argumentet att rent mjöl i påsen gör att man inte behöver oroa sig för övervakningen så bör du fråga dig några grundläggande frågor. Vad är staten för något? Hur påverkas du av att staten vet allt om dig och ditt liv? Om kunskap är makt, hur mycket makt över ditt privatliv är du då beredd att ge ifrån dig till staten? Varför ska staten tillåtas stoppa sina klåfingriga händer i din påse med mjöl när det inte ens finns misstanke om brott? Är big brother bara en dålig dokusåpa eller din vision av ett framtida Sverige?

Låt min påse med mjöl vara ifred.

Demokratiska varningsklockor

Idag går nyheten att datalagringsdirektivet ska införas. Oscar Fredriksson skriver kort och koncist. Kombinationen av paranoia efter 11/9 attackerna och internet tycks ha avlägsnat all respekt för människors integritet i politiken. Allt mer information om våra privatliv ska lagras och analyseras.

På tal om information så röstade Barn och utbildningsnämnden i Kumla igår för en målsättning för hur nyanlända människor från andra länder ska välja skola. Kommunen agerar själv informatör om vilka förutsättningar som finns på de olika skolorna och denna information ska nu ges med målsättningar kring vad människor utifrån informationen ska välja. Att detta i slutändan innebär att kommunen inte längre informerar objektivt och sakligt verkade inte vara så viktigt. Istället ska man vinkla informationen för att människor ska välja enligt kommunens önskemål så att majoriteten kan känna sig nöjda med statistiken.

Mina demokratiska varningsklockor ringer på högsta volym i huvudet men kanske är demokrati inte längre så viktigt när vi nu ska införa datalagringsdirektivet som komplement till FRA och IPRED.

Kött hela veckan

Miljöpartiet har lagt förslag om vegetarisk måndag i kommunen. All verksamhet utom äldrevården skulle då endast servera vegetarisk mat på måndagar. Att köttproduktion i många fall bidrar till klimatutsläpp vet vi om och likaså innebär det givetvis den otrevliga upplevelsen att bli slaktad för djuret, det hör ju liksom till. För en del djur är säkerligen livet i fångenskap mer eller mindre en plåga det också.

Jag anser dock inte att en vegetarisk måndag är en bra idé. Människor bör få välja själva och vill man äta vegetariskt så tycker jag det är bra om den kommunala verksamheten kan erbjuda ett sådant alternativ. Att däremot införa en dag där köttet tas bort helt är inte en bra lösning. Klimatproblemen kommer vi åt genom tekniklösningar och att aldrig tumma på grundtanken om att man ska betala för sina utsläpp. För djurens skull finns det djurskyddslagar som bör ge den livsstandard som anses vara rimlig att upprätthålla.

Jag kan se att det kan anses finnas vissa moraliska aspekter kring att äta kött. Att döda ett djur för föda, speciellt som vi ju faktiskt klarar oss bra på icke animalisk föda om vi så önskar. Dock ser jag inte det som något konstigt att äta djur och det hör på något sätt till mänskligheten. Samma tankesätt gäller ju faktiskt djur, ett djur som upplevs som farligt avlivas men vi avlivar inte alla rovdjur bara för att dem äter andra djur. Att äta djur anses i samhället vara acceptabelt och jag tycker den värderingen är rimlig. Därför är det också rimligt att både animaliska och vegetariska alternativ serveras för den som så önskar i den kommunala verksamheten, oavsett veckodag.

Liberal, nazist eller bara förvaltare?

Idag var det dags för möte med Barn och utbildningsnämnden. Inte särskilt upphetsande, att försöka driva liberal politik i nämnden är lite klurigt, inte bara för att majoriteten är röd utan även för att i kommunpolitiken tycks all ideologi vara förbjudet. Nämnden ska helst bara förvalta verksamheten och om något går fel så finns det ju alltid en regering att skylla på...

Men just när jag önskar mig mer ideologi får jag se detta gästbloggsinlägg av Stig Andersson på Eva Hillén Ahlströms (s) blogg. Herregud!

Ironiskt nog så har blogginlägget som påstår att moderaterna delar nazisternas människosyn och att moderaterna vill att sjuka ska ta livet av sig också följande regel för kommentarer:

"I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras."

Andras rikedom inte ett problem

I och med den internationella konferens som hålls i Örebro kring barnfattigdom är det inte alls oväntat att ämnet kommer upp till diskussion. Dock är det synd att det hela tiden ska handla om relativ fattigdom istället för den absoluta fattigdomen. I valrörelsen hörde jag till och med politiker som sa att det bara är den relativa fattigdomen som är intressant. Vilket vansinne!

Denna mening som finns i NA visar på definitionsproblemen.

"En tydlig trend i Sverige de senaste åren är att den absoluta fattigdomen minskar medan den relativa ökar. De fattiga får alltså mer pengar, men klyftan till de rika ökar "

Detta bör tolkas som något positivt. Om jag får höjd inkomst så bli min ekonomi bättre, det påverkas inte av att någon annan kanske får en större inkomstökning. Relativ barnfattigdom är därmed inte det som bör fokuseras på eftersom den antyder att man blir fattigare av att ha en rik granne. Bara i en vänsterpolitik baserad på avundsjuka och klasskamp kan den sneda verklighetsbeskrivningen accepteras.

Som liberal ser jag istället positivt på att människor får det bättre.

- Grattis Sverige till en krympande barnfattigdom! ...och grattis även till dem rika som också får det bättre!

Fortsatt oppositionsarbete

Maria Haglund(m) som denna mandatperiod varit oppositionsråd för moderaterna och även ledare för den 5-partikoalition som finns i oppositionen. Nu har Maria Haglund nappat på ett erbjudande att bli kommunalråd i Örebro. Jag tycker det är synd för Kumla att så blir fallet men samtidigt så förstår jag att utmaningen lockar och därför är det inte mer att göra än att önska ett stort lycka till i det nya uppdraget. Ett stort lycka till ska även riktas till Mats Hellgren som tar över som oppositionsråd för moderaterna i Kumla.

I Kumla behöver oppositionen, oavsett företrädare, fortsätta arbeta hårt för maktskifte och jag tror att ett förnyelsearbete behöver inledas och bedrivas kontinuerligt. Vi får inte stanna upp och tro att dem lösningar som vi presenterade inför valet '10 är dem som alltid ska gälla. En kontinuerlig process med ifrågasättande av såväl majoritetens som den egna politikens innehåll och metoder behövs.

För varje mandatperiod som går med fortsatt sossestyre blir kommunen lite mer sossifierad. Det är redan idag svårt att se var kommunen slutar och socialdemokraterna börjar, allra svårast att se denna skillnad verkar socialdemokraterna själva ha. Bara med ett maktskifte kan Kumla bli en frihetens och mångfaldens kommun. En kommun där invånarna själva får bestämma över den kommunala servicen som var och en tar del av. Arbetet med ett nytt Kumla behöver börja planeras redan nu för att sedan kunna sjösättas efter valet '14.

Har Eriksson fallit i glömska?

Under valrörelsen sade sig Lennart Eriksson kämpa för Kumlas ungdomar. Jag gillade inte den politik han stod för men ansåg det ändå hedervärt att han vid upprepade tillfällen poängterade vikten av satsningar mot unga, inte minst vad det gäller arbetsmarknaden. Dock var det för mig lite oklart varför inget gjorts tidigare. På den lokala s-hemsidan går följande att läsa.

Tiotusentals unga vuxna ska ta plats i samhället. Det är ett fantastiskt tillskott av nya idéer, kunskap och erfarenheter. En stark vilja och engagemang att förändra är viktiga i samhällsbygget. Det måste vi uppmuntra och ta vara på.

Nu finns det anledning för Eriksson, och övriga socialdemokrater, att efter valsegern ta tag i problemet. Lovar man guld och gröna skogar i valrörelsen går det inte att glömma allt man sagt så fort valresultatet är klart. Ännu har ingenting förändrats däremot har dem upprepade poängteranden som gjordes under valrörelsen om ungas situation upphört. Kanske har Lennart Eriksson bara glömt bort att driva sin hjärtefråga eller så har han förträngt den. Kanske planeras någon stor satsning från kommunen för att lyfta frågan och börja arbeta för en lösning på dem stora problem som finns för ungdomar i Kumla. Än så länge vet vi inget mer än att fortsatt passivitet råder.

Efter valet har dock den socialdemokratiska ledningen dock varit tydliga med en sak: det är inte ungdomars verklighet som ligger till grund för den socialdemokratiska politiken. När ett antal tjejer skrev ett medborgarförslag om behovet av ett ungdomscafé valde majoriteten att angripa tjejernas verklighetsuppfattning och kunskap om utbud i Kumla istället för att gå tjejerna till mötes med en fördjupad dialog.

Jag förutsätter att arbetet med förbättringar för Kumlas ungdomar tar fart snarast. Det var om jag inte missminner mig den fråga som Eriksson ansåg vara den allra högst prioriterade frågan i valrörelsen. Om planer finns hos Eriksson för ytterliggare mandatperioder som kommunstyrelseordförande bör resultat presenteras innan nästa val. Dessa resultat bör innehålla en förbättring av ungas situation på arbetsmarknaden jämfört med övriga landet och jämförbara kommuner, höjd måluppfyllelse i skolan, bättre aktivitetsutbud för ungdomar och sist men inte minst en förbättrad attityd när det handlar om dialog mellan kommun och allmänhet. Utifrån dessa punkter kommer åtminstone jag granska och ställa Eriksson till svars hösten 2014.

Demokrati suger!

Jag tänkte att det kan vara på sin plats att förtydliga föregående inlägg. Jag tror att det var rätt tydligt att jag ogillar när politiken tar allt för många beslut, såna beslut som politiken inte har med att göra. Det finns en enkel anledning till, en anledning att vara mot överdrivet användande av det demokratiska systemet: Demokratin suger!

Demokrati innebär att en majoritet kan förtrycka en minoritet. Vill man dessutom gå djupare in i demokratins brister så kan man ganska enkelt konstatera att med parlamentarism innebär att en minoritet kan förtrycka en majoritet i enskilda frågor, det kan alltså fattas beslut som en majoritet av dem som röstat är emot.

Oavsett om det handlar om 45% eller 55% som är emot ett beslut så är det givetvis bekymmersamt. Det bästa är om alla får som dem vill, att alla blir nöjda. Hur gör vi då för att alla ska bli nöjda? Jo, vi låter människor bestämma själva.

Att vi sedan har demokrati beror på att var och en inte kan bestämma precis allt själv. Vill vi ha någon form av socialt skyddsnät, vill vi ha ett fungerande rättsväsende och så vidare så krävs det också gemensamma beslut. I dessa beslut är det den dåliga demokratin som är det minst dåliga av styrelseskick. Därför har vi demokrati. Som en backup för beslutsfattande i frågor där vi alla tvingas använda samma lösning för att samhället ska fungera. Behovet av demokrati gör dock inte att demokratin är någon perfekt lösning. Den suger fortfarande. Det är bara det att vi inte har något bättre alternativ. Det vi enda som återstår att göra är därför att minimera antalet frågor som beslutas genom demokratin, antalet frågor där delar av befolkningen inte får sin vilja igenom.

Ett kräftrött täcke döljer den lokala liberalismen

Liberala utmaningar i kommunpolitik är kanske inte det mest debatterade ämnet. Allt för ofta hamnar kommunpolitiken under pragmatismen och byråkratins tunga täcke där allt ska vara mjukt, mysigt och gärna strömlinjeformat. Ideologi i allmänhet är en bristvara i kommunpolitiken och ofta tycks liberala och konservativa politiker vara lite extra rädda att lyfta det ideologiska perspektivet.

I Kumla, där liberalismen aldrig fått något inflytande utan det pragmatiska täcket hela tiden varit vinrött (eller kanske kräftrött), är behovet av ett ideologiskt samtal och ifrågasättande av kommunal verksamhet extra viktigt.

Det handlar om dem allra mest grundläggande frågorna där vi riskerar ta för givet vad svaret ska vara, bara för att det alltid varit så, men där en stund av eftertanke kan ge nya svar. Frågor om individers rättigheter. Frågor om vad kommunen verkligen ska göra och ta ansvar för och vad som istället är upp till vad och en. Frågor om skillnad mellan myndiga personer och minderåriga personer i relation till kommunalt ansvar.

• Ska kommunen till exempel finansiera kultur för vuxna människor? för barn?
• Ska kommunen ta beslut om ägandeformer för den vård, utbildning och omsorg som den enskilde efterfrågar?
• Ska kommunen göra planer för hur staden ska växa eller ska människors efterfrågan få styra?

Vissa av dessa frågor tas upp och berörs i debatten. Problemet blir att det allt för sällan sätts i ett ideologiskt sammanhang. Det räcker inte att ifrågasätta det eviga kravet i lokal välfärdsverksamhet i Kumla som gäller att det ska styras, ägas och drivas av kommunen utan det behöver också kopplas till ideologi. Jag vill ha alternativ av det enkla skälet att jag är liberal. Som liberal vill jag ha frihet och i den mån det är möjligt också valfrihet. Att göra det förtydligandet innebär att väljare kan förutse mitt resonemang i andra frågor. Liberalism och frihet kan tyckas vara lite läskigt efter decennier av den friheten från beslut som funnits för människor som har behövt kommunal service i Kumla. Verklig frihet innebär dock även att ansvar, ett ansvar för sitt eget liv och därmed för sina egna beslut.

För mig innebär liberalismen också en annan syn på människors livsstil. Eller rättare sagt så innebär det att jag som politiker inte anser mig behöva ha någon syn på människors livsstil. Vi behöver inte ha målsättningar om en tobaksfri kommun vilket vi har idag, vill människor röka eller snusa så är det inget för kommunpolitiker att moralisera över. Vi behöver inte heller ha målsättningar kring befolkningsutveckling, vill människor bo här ska dem vara välkomna men vill dem bo någon annanstans är det inget negativt. Det finns mängder av målsättningar och inriktningar på kommunal verksamheter som idag omfattas av vad som behöver beslutas genom demokratiska val men som borde tas bort från vad politikerna lägger sig i. Varför tycker jag så? För att jag är liberal!

Det här innebär en tydlig politisk skillnad. Jag som liberal tycker att alla ska få välja själva. Socialdemokraterna vill ta avstånd från tobak och tycker att det ger dem rätt att i sin kamp mot tobaken utbrista "alla ska med", ingen i kommunen ska röka eftersom socialdemokraterna ogillar tobak. Alla ska med kanske låter bra men har du funderat på vad det innebär? En vanlig snusares tobaksanvändning får i detta fallet anses som ett mindre missbruk än socialdemokraternas användning av makt.

Bra första intryck

Jag har inte följt med i valet av ny ordförande i Svenskt näringsliv. Mitt första intryck av nya ordföranden Kenneth Bengtsson blev därför denna artikel i Expressen. Kortfattat så tycker jag han ger ett bra första intryck och jag hoppas han blir framgångsrik i de frågor som lyfts upp i artikeln!

Framtidens politik

Hur ska politiken se ut i framtiden? Jag tänker nu inte främst på politikens innehåll utan på hur partierna ska arbeta och hur vi ska diskutera politik. Ibland upplever jag att endast "samhällsnördar" har i politiken att göra med dagens system. Endast den som vill plöja dokument efter dokument skrivna på en svenska som skiljer sig rejält från hur vanliga människor pratar kan genomföra sitt uppdrag som förtroendevald.

Kanske är det så att beslut i offentliga sammanhang bör ha en viss form för att vara tydliga och korrekta men det vore intressant att se om det går att skriva policies, måldokument och andra mer abstrakta dokument på ett roligare sätt. Framför allt behöver vi se över hur politiken agerar utåt. Även idag då formaliteten krävs i nämnder, parlament och av förvaltningar så finns det inga sådana krav i dialog med väljare. Är partiernas organisation den ultimata för att skapa dialog, intresse och effektivitet i det politiska samhället? Är det så som partierna jobbar idag som är det bästa sättet att arbeta för att få mer politiskt engagemang? Vill vi ens ha mer politiskt engagemang?

Jag tror att folkrörelsetanken kan få en uppsving. Antagligen kan den politiska folkrörelsen aldrig bli så stor som den en gång var men tanken med fler som deltar och lite mindre nördighet i politiken bör kunna öppna upp för ett bredare engagemang. Med en folkrörelse blir politiken mer än dokumenten som det beslutas om i fullmäktige. Dock ställer det stora krav på politiska organisationer att ha kraften att genomföra alla aktiviteter som lägger grunden för en sådan organisation. Detta är en organisation som jag blir tilltalad av och som jag tror kan bredda politiken rejält.

Alternativet kan vara någon typ av elitistisk organisation. Ett sådant parti behöver inte tänka så mycket på att ha många medlemmar men däremot ska dem som är med gärna vara oerhört pålästa, ideologiska och drivande. Det blir en smal med oerhört vass organisation som kan glänsa i debatter, fördjupa analyserna och göra den nördiga politikern än nördigare. Även detta tilltalar mig på många sätt och även om bredden inte blir lika stor kan det politiska samtalet mycket väl bli djupare och mer akademiskt.

Vad tycker du?

Videolektion: Konsten att tala över huvudet på folk

Vill du ha en lektion i att tala över huvudet på folk kan du titta på senaste fullmäktiges behandling av medborgarmotionen kring ungdomscafé. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när ungdomar skriver och påpekar bristerna som finns på mötesplatser i kommunen och majoritetens politiker (som väl då inte ingår i gruppen ungdomar) försöker tillrättavisa ungdomarna. Det är lätt att förstå varför planekonomi alltid floppar och att en marknad krävs för att möta efterfrågan. Ungdomar har dock inte pengarna som krävs och där bör kommunen ta ansvar för att i rimlig grad möta efterfrågan. Istället väljer s-majoriteten att förneka behovet, strunta i att möta efterfrågan och försöka berätta för ungdomarna vad dem istället borde efterfråga. Fullmäktige kan ses här.

Bra att både Mats Gunnarsson (mp) och Mats Hellgren (m) tog debatt i frågan och lyfte upp tanken att vara lite mer positiva gentemot dessa ungdomar. Oavsett om vi har ett ungdomscafé eller inte borde politikerna alltid vara mer öppna för att lyssna. Politiker som tror sig ha bättre koll på hur det är att vara ung i Kumla än dem unga själva kommer aldrig lyckas med sin ungdomspolitik. Vad jag tycker i sakfrågan kan ni läsa i ett tidigare inlägg.

Dags för lite kareoke!

Ja, allt här i världen handlar ju faktiskt inte om politik... det finns ju även fotboll! Nu har Wayne Rooney efter vissa om och men förlängt kontraktet med Manchester United. Det är givetvis oerhört glädjande och en liten sång kan vara på sin plats. Så värm upp stämbanden, tryck på play och sjung med:

Lokaler i fokus lokalt

Kumlanytt rapporterar nu kring det budgetarbete som pågår i kommunen. Jag tror dessvärre inte att någon längre är förvånad över att lokaler drar till sig stora satsningar. Det finns ledig plats på både Kumlaby (med nyrenoverade lokaler) och Vialund (där renovering/ombyggnad planeras), ändå ska det till mer lokaler (och lokalkostnader...) för en "internationell skola". I den lokala politiken tycks det mesta handla om lokaler. Suck! Det behövs förändring av inriktning i Kumla. Nästa val är 2014 och valrörelsen börjar redan nu!

Ps!

Google varnar för skadlig kod på Kumlanytt. Tror dock det handlar om teknik bakom videouppspelning som missuppfattas av Googles robotar men ändå värt att uppmärksamma.

!Ds

Uppdatering: Google hann ändra sig när det gäller den skadliga koden lagom till mitt inlägg publicerades.

Frustration kring våldtäkterna i Örebro

Det har skett väldigt många våldtäkter i Örebro dem senaste åren. Nu har en misstänkt serievåldtäktsman gripits men flera våldtäkter har skett även efter hans gripande. Att det finns flera män i Örebro som begår dessa brott får mig att fundera på om samhället gjort något fel? Hur kan en människa växa upp till att begå dessa handlingar, att helt tappa allt vad moral heter och bryta sig loss från alla spärrar kring vad som är acceptabelt beteende mot andra människor?

Jag tror det är viktigt att analysera hur vi kan stärka det förebyggande arbetet för även om den som genomfört handlingen ställs till svars så finns upplevelsen och minnena kvar hos offret. Det är frustrerande att inte kunna agera, att inte kunna göra skillnad, när människor råkar så illa ut. Men vad kan och ska vi göra? Hur minskar vi risken för framtida våldtäkter?

Nu går tankarna givetvis till dem som drabbats. Jag hoppas att dem får allt stöd och hjälp som kan tänkas behövas. Den nattvandring som genomfördes i fredags och övrigt engagemang på alla möjliga vis från alla håll visar att det är väldigt många människor som har engagerat sig och som vägrar acceptera utvecklingen vi sett i Örebro.

Stoppa våldtäkterna!

Så FUCKING bra!

Hardemosatsning logisk med ny postterminal

Idag går det att läsa om Per-Arne Mårstads (c) interpellation kring hardemoutveckling på både na.se och kumlanytt. Interpellationen är lagd med bakgrund av den nya postterminalen som ska byggas i närheten. Även om terminalen kommer ligga på andra sidan kommungränsen och därmed tillhöra Hallsberg så är tänket att Hardemo kan vara ett attraktivt alternativ till bostad för anställda på terminalen helt rätt. Nu återstår att se om socialdemokratin kan ta till sig detta tänk eller om man av politisk prestige ska säga nej bara för att frågan kommer från en oppositionsföreträdare.

Bara ett budgetalternativ

Som liberal tycker jag att det bara finns ett vettigt budgetalternativ i riksdagen. Jag förväntar mig dock att andra människor från till exempel vänstersidan och SD ska tycka annorlunda. Därför är det underligt att ingen av partiernas representanter i riksdagens budgetdebatt diskuterar någon annans budget än regeringens. Det finns mycket som vi är oense om och det är med viss förvåning jag konstaterar att vi över blockgränserna verkar vara överens om att det bara finns ett budgetalternativt.

Jag vill också passa på att gratulera Centerpartiets nya ekonomiska talesperson Annie Johansson för en fantastiskt bra genomförd debatt.

Ungdomskafé på ungdomsinitiativ, ett lysande förslag

Kumlanytt rapporterar om ett medborgarförslag om ett ungdomskafé. Jag tycker det är kul att se hur även ungdomar, för jag antar att de sex tjejerna är unga, tar sig in i demokratiska systemet och författar medborgarförslag. Det finns säkerligen en del fördomar om att kommunal organisation är lite av en grå massa bland många av våra invånare, inte minst bland unga. Tyvärr tror jag svaret blir ett sånt oförstående svar som förstärker bilden av en grå massa som tycks sakna verklighetsanknytning.

Under valrörelsen träffade jag ungdomar, i bland annat Nora, som upplevde samma problem med bristen på ordentliga mötesplatser för unga. Jag har även upplevt det själv även om det börjar bli några år sedan nu. Ont om mötesplatser blir det framför allt när man slutat grundskolan och därmed växt ifrån fritidsgårdarna men fortfarande är minderårig och inte välkomnas på krogen. Det problemet sprider sig också för unga som har kompisar i denna åldersgrupp. Den som till exempel är över 18 år men har kompisar som är något eller några år yngre drabbas också då det inte finns någon bra gemensam mötesplats.

Att hänvisa till Café o Le är ett skämt i dessa sammanhang. Där ser vi en avsaknad av förståelse vad unga efterfrågar från kommunens sida. Café och Le är bara kommunal sponsring av vuxna människors fika. Det är inte en kommunal uppgift att sponsra kafébesök för allmänheten till betydligt lägre priser än kommersiella aktörer har möjligheter att erbjuda och Café o Le bör därför läggas ner.

Varför bör kommunen då starta ett ungdomskafé, kanske ni undrar? Jag anser att det är viktigt att skilja på barn/ungdomar och vuxna. Vuxna människor har ett stort ansvar för sig själva och även möjligheten att påverka den egna tillgången till kultur och fritidsaktiviteter medan minderåriga i stor utsträckning får förlita sig till andra så som föräldrar och just kommunen. Därför bör kommunen ta sitt ansvar och genomföra den självklara uppgiften att se till så ungdomar har någonstans att träffas och umgås.

Jag tycker det vore lämpligt att bjuda in tjejerna till dialog så att kommun tillsammans med dessa initiativtagare kan komma fram till bästa möjliga lösning när det gäller lokaler, driftformer och annat som behöver beslutas kring. Självklart ska Kumla erbjuda en vettig mötesplats för våra unga!

Gör ert jobb!

Att det finns branscher där anställda inte kan gå med i facket utan att stödja socialdemokratin med både pengar och propaganda är givetvis förkastligt. Att LO sedan försöker skylla deras stora medlemstapp på regeringen är på gränsen till humoristiskt. Bara om man slutar med partipolitiken kan man vara en organisation för alla anställda och det är vad som krävs om medlemstalen ska stiga.

Samma sak gäller sossarnas bostadssektion hyresgästföreningen. Där behöver man inte ens göra ett val att gå med i en organisation utan det räcker att bo i en hyresrätt så tvingas man bidra till deras många gånger tvivelaktiga verksamhet. Alla hyresgäster gillar inte hyresgästföreningen så varför ska alla tvingas betala? Hyresgästföreningen menar givetvis att medlemsavgiften inte räcker till utgifterna. Det må så vara att dem har tight ekonomi men lösningen att tvinga alla hyresgäster att betala är vansinnig. Här har hyresvärdarna ett ansvar att stå upp för sina kunder och vägra gå med på såna avtal. Hyresgästsföreningens verksamhet är bara berättigad om den kan baseras på frivilligt engagemang. Det finns ingen poäng i att med tvångsmetoder mot hyresgäster finansiera en verksamhet som inte har stöd för den verksamhet som bedrivs...

Budskapet till både LO och hyresgästsföreningen är därmed ganska tydligt: Vill ni finnas kvar behöver ni värva fler medlemmar. Fler medlemmar får ni när ni slutar missköta ert uppdrag, skapar ett förtroende för er organisation och gör det ni var tänkta att göra. Sluta sno folks pengar till verksamhet som dem inte stödjer och börja göra ert jobb!

Bildt i skamvrån efter vänsterpolitik?

Carl Bildt riskerar få det jobbigt den kommande mandatperioden. Utrikespolitiken, inte minst när det gäller Afghanistan, är definitivt ett område där regeringen riskerar åka på däng i riksdagen. Vänstersidan så väl som SD har, med alliansögen sett, en utrikespolitik att skämmas för. Bildt löper givetvis en viss risk att bli den som ytterst får stå i skamvrån bland sina internationella kollegor som sannolikt vill se ett Sverige som tar ett fortsatt stort ansvar i det internationella samarbetet.

Spännande blir det helt klart framöver och det är inte bara Bildt som riskerar hamna i en knivig situation. Jag misstänker att en stor del av den socialdemokratiska riksdagsgruppen i Afghanistanfrågan egentligen har mer gemensamt med alliansens linje än med de rödgrönas. Det kan därmed bli en svår avvägning för enskilda ledamöter i en tid då det enskilda riksdagsmandatet får anses ge större makt och mer ansvar än på länge.

Finns säkerligen anledning till att återkomma i frågan såväl som andra ministrars situation med tanke på detta kluriga parlamentariska läge.

En ny regering

Idag presenterades den "nya" regeringen. För Centerpartiets del är det glädjande att Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson behåller sina ministerposter även om Eskil Erlandsson får en ny titel, vad det innebär i praktiken återstår att se. Vi kan även notera en ny c-minister i Anna-Karin Hatt som blir it- och regionminister. Ska bli spännande att se hennes jobb och även vad det kan betyda för Sverige med en it-minister. Näringsdepartementet ser med detta väldigt starkt ut för kommande mandatperiod.

Det finns också all anledning att tecka Åsa Torstensson för hennes insats som infrastruktur minister! Hon ärvde ett svart hål av ofinansierade satsningar från tidigare s-regeringar och lyckades skapa ordning och reda och även utrymme för viktiga satsningar på både vägar och järnvägar. Bra!

Det kommer säkerligen betydligt djupare analyser från andra håll, själv ska jag nu återgå till att laga porterstek och sedan kretsstyrelsemöte i Kumla.

Vardagen tillbaka

Sakteligen så tar vardagen åter form. Valrörelsen är slut och saker och ting återgår till det normala. Det vanliga studentlivet upplevs dock som betydligt mer passivt och stillsamt nu efter en valrörelse än när jag började studera efter att ha varit pappaledig.

Det är intressant att se den fortsatta utvecklingen i rikspolitiken. I nästa vecka ska den nya regeringen presenteras och det ska bli intressant att se ministerfördelning mellan partierna och även vilka nya ministrar vi kan tänkas få. Jag har tidigare önskat mig Annie Johansson som arbetsmarknadsminister vilket antagligen är en högoddsare men i media nämns hon i alla fall flitigt för någon ministerpost. Annie som minister vore bra för Centerpartiet, för Alliansen och framför allt för Sverige.

Efter att regeringen formerats så är det dags för budget. Det intressanta i detta läge är inte främst regeringens budget utan oppositionens. Om de rödgröna väljer att lägga ett gemensamt budgetförslag ger man SD makten att avgöra Sveriges framtid, det vore olyckligt. Förhoppningsvis inser socialdemokratin eller miljöpartiet detta och ser till att inte ge SD den makten men i nuläget känns det osäkert om man kommer agera så ansvarsfullt.

Det kan konstateras att även i den något långsammare vardagen finns det fortfarande en del rikspolitik att hålla koll på. Sedan ska vi givetvis fortsätta att vara en stark, helst starkare än förra mandatperioden, opposition i Kumla.

Svår situation i Örebro

Idag har koalitionen i Örebro, bestående av de borgerliga plus mp, deklarerat att man tänker fortsätta styra i Örebro kommun. Till en början såg det ut som om S+V fått fler mandat än koalitionen och Lena Baastad utropade sig själv och sitt alternativ till vinnare. Sedan har det dock visat sig att koalitionen får 31 mandat mot S+V som får 30 mandat. Dessutom får SD 4 mandat. Det finns inget alternativ som får egen majoritet. Det verkar också som det inte finns några möjligheter till samarbete över blocken eftersom sossarna lagt stor möda på smutskastning av koalitionspartierna, inte minst mot mp som man ändå efter valet trodde att man skulle locka in i ett samarbete.

Det blir givetvis en tuff situation med ett minoritetsstyre och det finns väl en risk att möjligheterna att driva politiken framåt blir ganska begränsade. Dock håller jag med NA's ledare om att socialdemokraterna har huggit sig själva i foten och bäddat för denna situation. Politik handlar om ansvarstagande och förtroende så i grund och botten bör förvåningen över att MP inte vill samarbeta med S inte bli särskilt stor annat än hos några självgoda socialdemokrater.

En blick in i kommande mandatperiod

Eftersom det politiska läget i kommunen är ganska tydligt med en klar majoritet för s+v finns det anledning att nu förbereda sig på fyra år i opposition.

För den kommande mandatperioden gäller det att öka aktiviteten och se till att bädda för framtiden och redan nu förbereda ett maktskifte till år 2014. För egen del har jag nu varit med ett par år i kumlapolitiken och ju varmare kläderna blir desto större blir också möjligheterna att utmana i debatten. Oppositionsarbetet är tufft men också viktigt.

För kommunen är det nu helt avgörande att det blir en kraftfull förändring inom skolans område. Vi har, med framtiden i tanken, inte råd med fler förlorade år av passivitet när Kumla faller i rankingar över Sveriges skolkommuner och många elever lämnar grundskolan med ofullständiga betyg. Det är dagens skola som lägger grunden för morgondagens företagande och därmed också välfärd. I opposition ska vi agera blåslampa och se till att det bränns ordentligt hos majoriteten tills dess att nödvändiga förändringar sker.

Även vård och omsorg behöver kvalitetsförstärkningar och frågan är var pengarna ska tas när den politiska majoriteten fortsatt vill fokusera på lokaler snarare än innehåll. Det återstår också att se hur Lennart Eriksson nu efter valet tar tag i ungdomsarbetslösheten som han angett som en hjärtefråga under valrörelsen. Jag kommer inte att stilla se på om strategin nu lokalt blir den som Göran Persson tidigare använt nationellt. Det duger inte att gömma undan ungdomarna från statistiken genom placeringar i olika meningslösa arbetsmarknadsåtgärder. Ska Kumlas framtid säkras har vi inte råd att ställa en hel generation utanför, då är det riktiga jobb som behövs. Här har socialdemokratin i allmänhet och Lennart Eriksson i synnerhet mycket att leva upp till med tanke på hur man pratat under valrörelsen.

Jag ser också ett ökat behov av demokratiarbete i Kumla. Avståndet mellan våra styrande politiker och vanliga medborgare har jag i dialogen med medborgare under valrörelsen uppfattat som stort, inte minst bland våra skolungdomar. Det finns all anledning att nu arbeta för en vitalisering av det politiska samtalet i kommunen. Politik kan lika gärna vara ett gäng ungdomar som ordnar en rock-konsert och sjunger om orättvisor som det kan vara gråhåriga gubbar runt ett bord med en väldig massa pappershögar. Därför är det viktigt att vi som politiker är tydliga med att vi gärna för en dialog men att vi också avstår från att styra hur den dialogen ska gå till. Den kommande mandatperioden måste vi möta ungdomarna på deras villkor annars är risken uppenbar att bristerna i dialog fortsätter.

Nu tänker vi framåt! Redan imorgon är det möte med barn- och utbildningsnämnden.

Tillbaka efter tungt val

Nu är det dags att väcka liv i bloggen igen. Kampanjbloggen CSEX får nu vila i frid. Jag har även uppdaterat designen och det är troligt att ytterliggare förändringar kommer bli av under kommande veckor.

Valet gick inte som jag hoppats trotts att alliansregeringen fick nytt förtroende. Ett främlingsfientligt parti har tagit plats i politikens finrum. Drygt var 20:e väljare har avlagt sin röst i rasismens tecken och jag kan inte låta bli att undra hur många av dessa som faktiskt har koll på vad dem röstat på. Detta citat från Sverigedemokraternas partiprogram skulle jag tro är okänt hos majoriteten av väljarna:

Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen

Det är inte särskilt stor skillnad på detta och retorik från 30-talet om den "ariska rasen". Jimmie Åkesson och hans partikamrater är rasister och har inget i demokratiska parlament att göra.

En liten pause

Jag har tänkt att driva två politiska bloggar samtidigt under valåret. Dels denna blogg som jag haft under längre tid och dels en valkampanjsblogg för min kandidatur till fullmäktige i Kumla kommun. Jag har allt eftersom märkt att den idén inte var så genomtänkt och det blir svårt att avgöra vilka inlägg som ska publiceras var. Istället kör jag nu på kampanjbloggen fram till valdagen och eventuellt någon vecka därefter. Återupplivningsförsök på denna blogg kommer efter valet.

Vi ses på csex!

Ps! Jag har även en ny hemsida med allt om elavtal !Ds

Det var inget korkat misstag utan en stor skandal

Att politiker gör misstag och säger saker som möjligtvis inte var så genomtänkt det får vi acceptera, sånt händer. Beatrice Ask förslag om färgade kuvert till misstänkta sexköpare framstod till en början som ett ovanligt korkat misstag.

Magnus Andersson har letat fram en lite längre intervju med Beatrice Ask än det inslag som visades på nyheterna igår. Den intervjun gör tydligt att hon inte vill se det som ett sådant korkat misstag utan försöker försvara sig.

Ask anser att vi i CUF ska prata mer om hur vi hjälper unga flickor som drabbas i samband med sexhandel. Precis som Hanna Wagenius påpekar så gör vi redan det i stor utsträckning. Det innebär inte att det är ok att hänga ut misstänkta och låta dem skämmas på torget, så behandlar man inte oskyldiga.

Nu råkar ju Ask vara justitieminister, att hon ser så lätt på grundtanken om att man är oskyldig till motsatsen är bevisad gör att det inte längre kan ses som ett korkat misstag. Hennes syn på detta är en stor skandal.

Ask är skyldig!

När ministrar trampar i klaveret och gör rejäla tabbar så är det bara att erkänna och be om ursäkt. Därför är det bra att Magnus Andersson och förbundsstyrelsen markerar detta i fallet Beatrice Ask på ett tydligt och dessutom ganska skojigt sätt.

Frihet

Veckan bloggdebatt, av Kent Persson, fortsätter. Denna vecka handlar det om frihet. Frihet är ett så otroligt stort begrepp, det finns väl knappt inget område man inte kan koppla till frihet. I denna debatt tänker jag mig en begränsning till politiken och en tanke om att frihet är avsaknad av tvång.

Politik är både frihetens bästa försvar men också en stor frihetstjuv. Problemet ligger givetvis i grundtanken om att fatta beslut som alla ska följa trotts att det i många fall är nästan hälften som från början tycker beslutet är dåligt (mer än hälften i vissa frågor med parlamentarism). Frihet är att ha så få sådana beslut som möjligt. Så få frågor och beslut där en majoritet kan tvinga en minoritet att leva på ett sätt mot sin vilja. Varje gång politiken fattar beslut åt mig blir jag mindre fri.

Den liberala grundidén om att varje människa ska vara fri så länge man inte inkräktar på någon annans frihet ser jag som en grundbult i en politisk debatt om frihet. Då är det rimligt med demokratiska beslut om sjukvård, polis, utbildning med mera eftersom dessa områden kan anses försvara människors frihet. Frågor som är utöver detta, som inte garanterar människors frihet bör i största möjliga utsträckning undvikas. Kanske är det så att frihet är motsatsen till moral och etik. Frihet antyder att såväl sexköp, incest och droger ska vara tillåtet medan moralen ofta säger motsatsen. Demokratin gör att majoritetens moral och ryggradsreflexer skapar förbud mot detta och minskar människors frihet. Bra eller dåligt?

Kent utnyttjade sin frihet att utmana bloggare på debatt i ämnet, jag hoppas bloggarna tar sig friheten att fortsätta debatten, den är så otroligt viktig.

Wanja har en poäng och bjuder på vackert självmål

Wanja Lundby Wedin skriver i Aftonbladet om svårigheterna att spara i dagens Sverige. Inget, eller ytterst litet sparande är vanligt bland "arbetare". Detta är, förutsatt att alla gärna vill ha en buffert, inte bra. Vi kan därmed kosta på oss att säga grattis till Wanja, hon har en poäng!

Sedan vet jag inte hur hon får ihop resonemanget, tydligen är det för låga skatter som gör det svårt att spara. Skulden för att "arbetare" har svårt att spara beror alltså på låga, eller i alla fall inte fullt så höga, skatter. Jag saknar en text som förklarar hur arbetaren får enklare att spara om en tusenlapp extra försvinner i skatt varje månad, jag får inte ihop det. För alla utom just LO och vänsterpolitiker är det nog tydligt att det är sänkta skatter som möjliggör ökat sparande för "arbetare", inte höjda.

Jag tror Wanja blev lite övermodig när hon hittade en poäng. Hon började dribbla, tappade bort sig själv och resultatet blev ett vackert självmål i första perioden av LO's valkampanj. Vi tackar och tar emot!

Champions league (ingen politik!!)

Måste ju skriva något om lottningen i Champions league slutspelet. United ställs mot Bayern Munchen i kvartsfinal och vid en eventuell vinst möter man Lyon eller Bordeaux i semifinal. Så här ser matcherna ut:

Lyon – Bordeaux
Bayern München – Manchester United
Arsenal – Barcelona
Inter – CSKA Moskva

Mitt tips är att Lyon vinner mot Bordeaux, United vinner mot Bayern Munchen, Barcelona vinner mot Arsenal och Inter vinner över CSKA Moskva.

I semifinalerna vinner då United mot Lyon och Barcelona över Inter vilket ger en repris på förra årets final, United - Barcelona. Jag tror att Barcelona även i år tar bucklan men hoppas på United.

Dock en varning för Bayern Munchen som ser starka ut och för Inter som har fått ihop ett bra lag denna säsong och som ju slog ut Chelsea(!). Kan mycket väl bli så att något av dessa lag blandar sig i finalen.

Ganska trevligt att blogga om något annat än politik. Enda gången jag bloggar till förmån för det röda laget...

Oroväckande signaler från unga sossar

Jag tycker det finns anledning att fråga sig hur Socialdemokraterna, speciellt då dem något yngre socialdemokraterna, tänker sig en valrörelse. Jag hoppas på en bra valrörelse med sakliga och tuffa debatter. Nu ser vi att det finns önskemål och initiativ för att det istället blir utspel och argumentation från sandlådan.

Kom igen nu, jag hoppas ni har större förtroende för er egen politik än så här.