15 000 fler ungdomsjobb med alliansen, trotts finanskrisen!

Valrörelsen är igång på allvar och socialdemokraterna verkar vilja göra jobben till valfråga nummer 1. Inte mig emot kan jag väl säga…

Jag tror att det precis som under valet 2006 kommer bli fokus på ungdomsarbetslösheten och precis som 2006 så tror jag att det kommer vinna valet åt oss. Jag har tagit en titt på scb’s statistik över antalet sysselsatta ungdomar (under 25år) på arbetsmarknaden.

2006 var det brinnande högkonjunktur. I genomsnitt hade 455 700 ungdomar arbete jan-nov 2006. Så såg det ut med vänsterkartellens politik.

År 2009 dominerades av kriser. Förutom klimatkris, som ju inte kan beskyllas för ungdomsarbetslösheten, så led vi av både finanskris och jobbkris. Den värsta ekonomiska krisen i efterkrigstid är väl knappast någon överdrift. Under jan-nov 2009 så hade i genomsnitt 471 800 ungdomar arbete. Så ser det ut med alliansens politik. 

15 000 fler ungdomar i arbete trotts det motsatta läget i ekonomin jämfört med 2006 är inte bara talande, utan förhoppningsvis även valvinnande. Till detta har Centerpartiet drivit på för ytterligare förbättringar som gett ännu trevligare resultat.

Så när sossarna vill göra detta till valfråga så är det bara att tacka och ta emot!

Ideologi måste lyftas i valet

Att en mandatperiod bjuder på många politiska frågor som ingen förutsett i valrörelsen är ganska självklart. Lika självklart är det att det är orealistiskt att varje väljare ska sätta sig in i varje sakfråga. Istället bör de tyngsta sakfrågorna i valet kompletteras med tydlig ideologisk debatt som visar de grundläggande värderingarna som partierna står för och utgår ifrån i sina beslut. I andra änden innebär det också att partierna bör bli mer konsekventa för att se till att det inte blir mer av FRA och IPRED-liknande debatter,  pratar man integritet och människors frihet i valet bör man föra en överensstämmande politik därefter...

Jag tror att denna typ av valrörelse, som jag ser som den mest ärliga, gynnar oss liberaler. Jag är övertygad om att dem flesta medborgarna tycker att politiken ska hålla sig borta från människors privatliv och låta friheten i samhället växa. Att diskutera hur vi ska få bort det översitteri som staten så länge sysslat med är en förutsättning för att vi sedan ska kunna driva en sådan politik. Problemet är att det blir för mycket prat om procentsatser, lagdetaljer och för all del väskor så skillnaden mellan vänster och höger blir otydlig och handlar om helt andra saker en den grundläggande ideologin.

Som avslutning hoppas jag även att alliansen klarar av att vara självkritiska och inse sina misstag. Förhoppningsvis kan en ny alliansmajoritet efter valet avskaffa FRA och IPRED. 

Valår, på tv diskuterar man en väska

Mona Sahlin tjänar 131 000kr i månaden, det är knappast någon nyhet. Ändå är det debatt om en väska i tidningarna och nu även i Debatt på tv. Man vinklar det som att det står för långt ifrån arbetarens vardag att ha en väska för 6000kr. ÄR det verkligen väskan som är skillnaden mellan Sahlin och “arbetarklassen”, inte lönen på 131000kr?

NA garanterar valresultat

Nerikes Allehanda skriver om Alaa Idris (s) som ska locka unga väljare till Socialdemokraterna. Det intressanta i artikeln är följande citat “Men en föreslagen femteplats på den kommande riksdagslistan är hon garanterad ett mandat”, förutom att det rimligtvis borde vara Med och inte Men så är det klart intressant att Nerikes Allehanda redan nu garanterar att Socialdemokraterna inte tappar några Örebromandat i riksdagsvalet.

Om dem kan garantera valresultat redan nu, vad kan dem då mer göra? Kan na garantera horoskopens sanningsgrad också?

Minnen av Persons eviga lidande. Ni förstör politiken!

Ungdomsförbunden har problem att locka medlemmar och partierna undrar varför… undrar ni också det?

Är det någon som kommer ihåg Göran Persson? Ni vet, han som hatade sitt jobb som statsminister från första till sista dag. Han som hade ont i höften och vars enda riktigt skinande budskap var hur tråkigt, deprimerande och grått det är med politik. 

Dagens debatt i Agenda mellan Reinfeldt och Sahlin väcker helt klart minnen. Visserligen har dem inte samma driv i att hata politik som Person, dem gillar nog politiken och vill båda ha statsministerjobbet. Däremot får dem publiken att känna sig som den lidande statsministern.

En slimmad politiker är tydligen den som kan undvika att svara på frågor och inte göra något annat än att ställa retoriska frågor till motståndare. Resultatet av en debatt mellan två ytterst slimmade politiker fick vi se idag. Massa frågor och inga svar. Inte ett enda vettigt besked någonstans. Politiken förstörs av denna typ av debatt. Vore politiken så som den verkade idag skulle nog även jag lida som Person.

Är man intresserad av Sahlin och Reinfeldts typ av diskussion är det ju bättre att lyssna på Ranelids eller Birros meningslösa ordbajserier. Ska vi däremot locka unga till politiken måste det handla om politik. Vad vi vill och varför!

En skam för demokratin

Jag har ärligt talat inte så mycket konstruktivt att komma med i detta inlägg men tycker det är värt att påpeka när riktigt tråkiga saker händer inom politiken. När politiska företrädare tvingas avsäga sina uppdrag på grund av hot så är det skamligt. Den här typen av händelser ger anledning att se ovanför partipolitiken och gemensamt, från vänster till höger, fördömma aktionerna som syftar till att försvåra det demokratiska arbetet.

Skolan sätter stopp för studierna

Idag har jag spenderat förmiddagen på förskolan för inskolning av Denver och eftermiddagen på Kumlabyskola i rollen som kontaktpolitiker. Resultatet av en dag i skolan blir att jag inte hinner plugga, men det kan jag ju lika gärna göra en annan dag.

Ser att Torbjörn Ahlin som är oppositionsråd för Centerpartiet i Kumla skriver välformulerat inför kommunvalet om samma problematik som jag delvis var inne på i föregående inlägg.

Nu blir det mat och sedan tårta, min kära sambo fyller 24 år idag och förtjänar givetvis ett stort grattis!

Nu är julen slut!

Ja, mitt uppehåll för jul blev något längre än väntat men nu får det vara nog och det är dags att så sakteliga komma igång med bloggandet igen.

Vänsterkartellen har fått fart på maskineriet men det är inte mycket som produceras. Först presskonferens om försvarspolitiken som utmynnade i att man inte har någon gemensam politik, sedan om sjukförsäkringen där man är helt överens men bara om att man inte har någon politik alls. Blir en konstig valrörelse om vänsterkartellen går till val på att utreda och att vara oense…

I Kumla kommun styr sossarna och här har dem konstant hög fart med investeringar och satsningar på både badhus och konstgräs samtidigt som man inte klarar av att finansiera kärnverksamheterna och det redan låga lärarantalet i skolorna blir än lägre.

Ska vi se på det mer positiva just nu så får vi se oss om efter platser med mer liberalt styre. I Örebro fortsätter Behrn med dem ytterst intressanta planerna på ett hotell bredvid mcDonalds. Regeringen gör även den ett bra jobb även om jag skulle önska en något vassare kommunikation, inte minst när det gäller sjukförsäkringen. Förhoppningsvis ser väljarna hur alternativen ser ut inför valet, en politik arbete som alliansen står för eller vänsterkartellens politik för arbetslöshet. En marknadsekonomisk politik eller en politik där förlusttyngda företag ska tas över av staten.

För egen del hoppas jag att regeringen vågar ta fortsatta steg mot ett liberalare Sverige. Att man vågar sänka skatten, även för dem med höga löner (och höga studielån…). Att man vågar fortsätta driva en offensiv miljöpolitik som syftar till att minska utsläppen i världen. I Kumla kommun hoppas jag givetvis att vi kan få en ny majoritet efter valet och att prioriteringarna ändras, vi måste klara kärnverksamheterna innan vi kan satsa på dyra och inte fullt så nödvändiga investeringar.

Det finns all anledning att gå in djupare på var och en av de frågor som lyfts här men just nu nöjer jag mig med att önska en trevlig fortsättning på valåret.

Julen, en aldelles utmärkt ursäkt

Det har inte blivit så mycket bloggande dem sista dagarna och det lär inte bli mer kommande dagar. Anledningen är såklart julen som närmar sig med stormsteg. Ikväll tjuvstartar firandet med vår lilla minifamilj. Vi passar på att fira ikväll för att slippa släpa mer än nödvändigt på buss och tåg imorgon samtidigt som ett eget firande kan vara rätt mysigt. Imorgon, på den stora dagen, blir det först jullunch följt av Kalle Anka med Veronicas familj i Örebro och sedan bär det av till min käre mor på landet för julaftonskväll och firande med mor, syskon och syskonbarn.

Julen är en riktigt bra anledning att inte blogga. Speciellt när julen är vit förtjänar den vår nästintill odelade uppmärksamhet. Så med detta sagt återstår bara att önska en riktigt GOD JUL!

Lyckad FI-kampanj

Jag kan inte påstå att jag har särskilt mycket till övers för Feministiskt Initiativ. Dock måste jag säga att denna kampanjen är rätt bra, kul med sånt som sticker ut.

Protektionism fungerar inte!

Idag kom beskedet, Saab ska läggas ner. Jag tror det är viktigt att komma ihåg. Saab kunde inte räddas av staten utan nerläggningen var oundviklig eftersom man inte tjänade pengar på sin verksamhet. Naturligtvis kunde staten pumpat in miljarder i bolaget och låtit Saab överleva nåt år till, men till vilken nytta? Protektionism och statliga miljarder hjälper föga ett bolag som inta genererar varor som kan säljas i tillräckligt hög utsträckning. Konkurrensen bland biltillverkarna var för hård och protektionismen som vi kan vänta oss att många kommer skrika efter nu hade inte hjälpt någon.

Nu är det naturligtvis en väldig massa människor som berörs och som kommer behöva se sig om efter nya arbeten. Ett utmärkt tillfälle att skrota en annan protektionism, nämligen den på arbetsmarknaden. Att ha lagstiftning som skyddar dem som har jobb mot dem som inte har det (eller precis fått jobb) är en protektionism som skadar samhället och nu även dem som kommer ut från Saab in på en cementerad och stelfrusen arbetsmarknad.

Att LO får agera lagstiftare så fort sossarna sitter vid makten har inneburit att den svenska modellen har en alldeles för stark part. Den andra, och enligt den svenska modellen sista, parten som består av arbetsgivarna får se sina verksamheter begränsas och utveckling hindras. Dessutom har vi helt uteslutit en part i den svenska modellen, de arbetssökande. Endast dem som redan är aktiva på arbetsmarknaden finns representerade. 

När det gäller handel vet vi att protektionism leder till minskat välstånd. Det produceras mindre effektivt, försäljningen blir lidande och minskat välstånd är resultatet. Det finns ingen anledning att hävda att protektionism på arbetsmarknaden skulle vara bättre än inom handel. Ska fattiga länder bli rika måste tullmurar rivas och protektionismen upphöra. Ska dem som står utanför arbetsmarknaden få arbete gäller samma sak, hindren måste rivas och protektionismen upphöra. Jag hoppas regeringen tar tillfället i akt nu, inte minst för att underlätta för alla dem som arbetar på Saab.

Fortsätt resan!

Gustav Fridolin har idag en artikel om varför han vill kandidera till riksdagen. Det är naturligtvis alltid bra med färgstarka politiker som kan skapa debatt och ge politiken lite mer liv än det gråa som så ofta präglar diskussionerna. Dock finns det mer än ett skäl till varför Miljöpartiet och Fridolin bör behållas i oppositionsrollen.

Fridolin inleder med att beskriva den fantastiska resa som hans morföräldrar gjort, från fattigdom till välstånd. Jag är övertygad om att det finns fantastiska livsöden i den berättelsen och det allra mest fantastiska är naturligtvis att sådana berättelser finns i varje släkt. Den resa som hela landet Sverige genomfört är imponerande och vi måste se att vi är mitt i en resa, den tar inte slut, vi kan inte stanna up och tro att vi nu är framme.

Fridolin argumenterar mot nerskärningar när ekonomin inte räcker med argument som att arbetslösheten kostar lika mycket, tyvärr så håller det inte även om det säkert kan låta tilltalande för många. Resultatet blir oreda i finanserna och i slutändan lägre välstånd och minskad tillväxt.

Även individualismen får sig en känga, saker ska göras tillsammans. Jag tror på individualismen, jag tror att anledningen att hans morföräldrar kunde göra en sån resa och leva i ett samhälle med föreningar och gemenskap handlade mycket om individualism, att inte allt ansvar inom alla områden hamnade på staten. Människor var vana att fixa och dona och när en fotbollsförening behövdes så startade man en istället för att klaga på kommunen. Staten kan låtsas att man ska fixa allt men ska man genomföra sin verksamhet framgångsrikt måste den begränsas till kärnverksamheterna, många gånger måste vi istället visa tilltro till människor.

Den ekonomiska politiken som Miljöpartiet för, helt i avsaknad av tillväxtmål, riskerar leda åt helt fel håll. Tillväxt och välstånd är grunden för allt vi så gärna vill göra. Vi ska inte inbilla oss att vi kan lösa klimathotet utan slantar och utan tillväxt. Vi ska inte inbilla oss att äldreomsorgen blir bättre med lägre tillväxt, det är ju det vi ser under finanskrisen, ett samhälle utan tillväxt med stora neddragningar.

Ska vi gå miljöpartiets väg med minskad konsumtion och framstegsfientlighet så begränsar vi också möjligheterna för människor i andra länder. Många människor befinner sig idag där våra mor- och farföräldrar gjorde när dem var små. Många människor i många länder vill genomföra samma resa som vi fått göra. För att det ska gå att genomföra måsta vi handla, konsumera och ha tilltro till individualismen. Om vi ska stoppa resan bara för att vi fått det så bra att vi kan klara oss så bör vi också vara medvetna att när vi stoppar vår resa blir vi samtidigt en stoppkloss för alla dem som fortfarande vill resa, dem som inte redan kommit lika långt.

Politiken måste vara framtidsinriktad, värna tillväxt och lyfta fram individualismen, endast då kan vi både bekämpa klimathotet och fattigdomen i världen. Därför kandiderar även jag till riksdagen.

Mycket (s)nack men ingen politik

Det är den korta sammanfattningen av denna debattartikel som bland andra Mona Sahlin står bakom.

Flosklerna haglar, påhoppen likaså men dem politiska lösningarna lyser med sin frånvaro. Man skriver att Socialdemokraterna för en politik för arbete och Moderaterna för ökade klyftor. Det framgår dock inte hur s-politiken skulle skapa fler jobb. Man vidrör starta-eget bidrag, fastighetsskatt och bostadspolitik, men förslagen är för få och kraftlösa.

Socialdemokraterna går istället till val med en jobbfientlig politik även om man gärna låtsas att det vore tvärtom. Man vill avskaffa rut-avdraget, man vill införa rätt till heltid (vilket i de fall där möjlighet till heltid inte finns för arbetsgivaren kommer innebär arbetslöshet för den anställda) och införa förmögenhetsskatt. Man har dessutom gett indikationer på att man vill stärka LAS ytterligare och angripa bemanningsföretagen.

Faktum är att vi nu, i tidernas värsta lågkonjunktur har samma arbetslöshet som i april 2006 i brinnande högkonjunktur. Det är väl ingen som tror att det hade varit så med Sahlin vid makten?

Jobbfrågan verkar bli lika central som 2006. Med den gången fanns alliansen som pumpade ut bra och effektiva förslag för att skapa fler jobb. Centerpartiet skapade debatt om ungdomsarbetslösheten vilket ingen hade brytt sig om tidigare. Valet vanns och en bättre politik för arbete infördes. Nu försöker Socialdemokraterna härmas men saknar förslagen att göra det med. Resultatet blir väldigt mycket snack men ingen politik. 

Elkers skrattar med all rätt

Elkers bloggar om John Johansson's inlägg som målar upp moderater som djävulens avkomma. Det är bra att någon säger ifrån. Politiker bör sätta sig in så pass i frågorna att man kan debattera frågan istället för grundlösa påhopp. John Johansson skriver ofta bra, även om jag sällan delar hans åsikter, så vi får hoppas att det blir mer sakligt innehåll i fortsättningen.

Bra Elkers!

Republikansk förening, kan den hållas från socialismen?

Det verkar som en republikansk förening ska komma igång i Örebro. Jag är definitivt för monarkins avskaffande och en sådan förening skulle kunna vara intressant. Dock är jag aningen skeptisk än så länge. Dels så ser jag en uppenbar risk att det kommer bli en stor politisk tyngdpunkt åt vänster i Örebro-föreningen och dels så finns nog en del samband med bernadotte-jubileumet 2010 i Örebro.

Jag är liberal och tycker att just jubileumet är ganska vettigt. Det ska bli spännande att se hur det utvecklas och om man klarar att hålla socialismen borta från kampen för en repuiblik.

Monarkin i sig får bli ett annat inlägg, det passar sig inte för en halvtidspaus i Champions league.

Grattis, nu blir människor rikare

LO skriver upprört om att inkomstklyftorna ökar. Trotts att även människor med låga inkomster fått det bättre verkar inte glädja LO, att dem rika blir rikare är tydligen ett alldeles för stort problem för att se ljuspunkterna.

Personligen kan jag inte annat än att gratulera alla som blivit rikare! Inkomstskillnader ska inte bekämpas. Dem som har det tufft ekonomiskt gynnas inte av att dem med höga inkomster får det sämre.

Politiken har ett ansvar att se till att alla människor får en dräglig tillvaro och en borgerlig politik gör också, till skillnad från socialdemokraterna, vad den kan för att underlätta för the american dream. Att bli rik på arbete är fantastiskt, till och med bättre än att bli rik via svenska spel!

Arbetslinjen

Det är mycket diskussioner om utförsäkringar just nu. Jag tycker det är rimligt att den som har en sjukdom som gör att man inte klarar av sitt ordinarie jobb ändå får möjligheten att delta på arbetsmarknaden inom ett annat yrke. Det finns en läsvärd debattartikel om detta i aftonbladet. Nog finns det en poäng med att inte förtidspensionera 150 personer om dagen? Världens friskaste land har mest sjukskrivningar.

Ser även glada nyheter i Svenska Dagbladet att arbetslösheten börjar närma sig en vändning. Det är oerhört viktigt! Frågan är väl dock vad som händer om vänstersidan vinner valet, hur påverkas arbetslösheten om skatterna höjs och köpkraften minskar? Hur påverkas arbetslösheten om dem svarta jobben som blivit vita inom hushållsnära tjänster försvinner?

PIP, antagning och fotboll

Det är tur att man har en bebis här hemma som älskar fjärrkontroller, man kan vara säker på att inga funktioner går oupptäckta. Tack vare Denver vet jag nu om att vi har en picture i picture funktion på digitalboxen, vilket ju är en trevlig funktion att känna till. Roligt också att funktionen bebisen hittar finns på knappen "PIP", ett vanligt ord i lekandet här hemma.

Min kära sambo fick även andra goda nyheter och är nu antagen till vårens studier och ska börja läsa till förskolelärare på distans. Grattis!

Nu ska jag dock se champions league och matchen mellan Man Utd - Wolfsburg.
Glory Glory Man United!

Bra att Svenskt näringsliv syns och hörs

Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, har tillsammans med Malin Sahlén en vass debattartikel om det aktuella ämnet med LAS och ingångslöner.

Att Svenskt näringsliv syns och hörs i dessa frågor är viktigt och denna artikel är riktigt bra. Risken är annars stor att LO och Socialdemokratin får sätta sin världsbild, och med viss hjälp av moderater, låtsas om att diskrimineringen inte finns.

LAS skapar problem för unga men i förlängningen också för företagen som missar viktig kompetens. Det är viktigt att komma ihåg att Svenskt näringsliv driver på för företagens bästa i första hand. Man anser att gynnar företagens att avskaffa LAS och i skillnad från LO, Socialdemokraterna och Littorin verkar man inte ha något emot att även unga får större möjligheter på arbetsmarknaden.

Bra!

Uran, frågan som alla vägrar svara på!

Centerpartiet är med i en energiuppgörelse som innebär att vi kommer behöva kärnkraft under en lång tid framöver. Jag tycker det är en bra överenskommelse och alternativet, en överenskommelse om att skrota kärnkraften inom en snar framtid, hade bara varit orealistisk (vi har ju försökt förut, så vi vet…).

Med behovet av kärnkraft blir en naturlig följd ett beroende av uran. Uranbrytning är en otrevlig historia som leder till sjukdomar och dödsfall, inte minst när skyddsutrustningen är bristande. Därför har vi i Sverige ett kommunalt veto mot uranbrytning där kommunföreträdare som tycker det vore otrevligt med uranbrytning på ens egen bakgård kan vägra.

I varje kommun där uranbrytning vore en möjlighet tar politikerna tillfället i akt och gör just detta, vägrar. “Vi ska inte ha någon uranbrytning i vår kommun” kan sättas inom citattecken utan att ens berätta vem som sa det, alla säger nämligen så. Det som saknas, det ingen vill prata om, är var uranbrytningen faktiskt ska ske. I realiteten innebär “nej till uranbrytning i vår kommun” ett ja till uranbrytning i Niger. Naturligtvis har jag aldrig hört någon som varit så rakryggad att man sagt det.

Tror politikerna att uranbrytningen i Niger är mer miljövänlig och mindre skadlig för arbetarna än uranbrytning här hemma? Tror politikerna att företagen som bryter uran i Niger är mer högteknologiska än i Sverige och därför kan tillgodose bättre skydd?

Problemet i detta ligger naturligtvis i att kommunpolitikerna inte behöver ta ansvar för var uranet bryts, endast för huruvida det bryts i den egna kommunen. Människorna som drabbas i Niger har ju inte rösträtt i kommunvalet här hemma och kan inte avkräva något ansvar. Frågan som är relevant, om var det är minst skadligt för miljö och människa att bryta uran, ställs aldrig. Det finns krav på miljö och säkerhet när uranet bryts utomlands, det enda rimliga vore att samma krav ska gälla här hemma och den som kan möta kraven bör få tillstånd att bryta uran. Eller är uranbrytning i någon annans bakgård mer ok än i vår egen?

Nuvarande ordning, nuvarande politik och nuvarande debatt är osolidarisk och ett svek mot människor i andra länder.

PS! Finns det någon politisk frysbox för den som är ersättare i en kommunnämnd? Vore bra att veta om jag ska klä mig varmt ;)