Vardagen tillbaka

Sakteligen så tar vardagen åter form. Valrörelsen är slut och saker och ting återgår till det normala. Det vanliga studentlivet upplevs dock som betydligt mer passivt och stillsamt nu efter en valrörelse än när jag började studera efter att ha varit pappaledig.

Det är intressant att se den fortsatta utvecklingen i rikspolitiken. I nästa vecka ska den nya regeringen presenteras och det ska bli intressant att se ministerfördelning mellan partierna och även vilka nya ministrar vi kan tänkas få. Jag har tidigare önskat mig Annie Johansson som arbetsmarknadsminister vilket antagligen är en högoddsare men i media nämns hon i alla fall flitigt för någon ministerpost. Annie som minister vore bra för Centerpartiet, för Alliansen och framför allt för Sverige.

Efter att regeringen formerats så är det dags för budget. Det intressanta i detta läge är inte främst regeringens budget utan oppositionens. Om de rödgröna väljer att lägga ett gemensamt budgetförslag ger man SD makten att avgöra Sveriges framtid, det vore olyckligt. Förhoppningsvis inser socialdemokratin eller miljöpartiet detta och ser till att inte ge SD den makten men i nuläget känns det osäkert om man kommer agera så ansvarsfullt.

Det kan konstateras att även i den något långsammare vardagen finns det fortfarande en del rikspolitik att hålla koll på. Sedan ska vi givetvis fortsätta att vara en stark, helst starkare än förra mandatperioden, opposition i Kumla.