Så vill jag se centerpartiet

Nu har när Maud Olofsson valt att lämna över stafettetpinnen är det dags att börja se framåt. Sedan tidigare är en extrastämma planerad till 2012 för att ta ett nytt idéprogram. Partiet ska den närmsta tiden således förnya sig både vad det gäller företrädare och politiskt innehåll.

Jag vill se en fortsatt förnyelse i liberal riktning. Sverige saknar idag ett parti som står upp för friheten fullt ut, som vågar behålla individperspektivet när alla andra blir systemälskare. Centerpartiet och Folkpartiet (och till viss del Moderaterna) har gjort försök att profilera sig som liberala men det finns många luckor i dessa självpåtagna ideologiska beskrivningar. Centerpartiet behöver fortsätta sin väg åt det håll som i Sverige kallas höger. Vi behöver ta striden för att staten ska lägga sig i allt mindre av människors liv när det gäller allt ifrån moraliska aspekter som vem som har sex med vem och varför till ekonomi och människors förmåga att bygga rikedomar.

En inriktning som varit bra och som växt fram under senaste året är tanken om nybyggarlandet Sverige. Vi kan, till skillnad från en del andra liberaler, stå upp för friheten även för dem som inte har svenskt medborgarskap. Centerpartiet tog kampen mot Göran Perssons övergångsregler vid EU-utvidgningen och vi bör stå främst i kampen mot islamofobins fördomsfulla yttringar. Vi bör värna alla människors möjligheter att bosätta sig var dem själva vill. Den kampen förs idag av allt för få och allt för tamt.

Centerpartiet bör också ta initiativ till en ny skatteöversyn. Ett nytt skattesystem som är lätt att förstå och med konsekventa regler, istället för det lapptäcke av undantag och tillägg som gäller idag, behövs.

Jag tycker också vi måste släppa landsbyggdsprotektionismen. Lika lite som kvotering skapar jämställdhet skapar specialsubventioner en stark landsbyggd. Bönder är och ska vara starka företagare, inte bidragstagare att tycka synd om. På landet, kanske mer än någon annanstans, är människor vana att ta hand om sig själva och skapa starka civilsamhällen utan statliga pekpinnar. Den drivkraften är grunden för att hela Sverige ska kunna leva och då gör staten bäst i att hålla fingrarna i styr och låta människors egna kraft driva landet framåt.

Det finns många fler områden att ta tag i. Kulturpolitiken behöver en ordentlig avhyvling, socialpolitiken behöver avmoraliseras, entreprenörskap behöver förenklas och mer av människoars pengar behöver få stanna i människors plånböcker.

I media har Juholt försökt flörta med Centerpartiet om möjligheter till samarbete. Ingen kan väl klandra honom, i samma båt som Ohly skulle jag göra samma sak, men ett samarbete med socialdemokraterna och det vänstersteg som det innebär skulle ta död på vår rörelse. Det liberala tomrummet i svensk politik skulle då lämnas ännu större.

Nu ser jag fram emot att följa hur processen fortskrider och förnyelsen tar fart.

Om plattformen i Örebro

Jag har nu läst igenom den politiska plattform som den politiska majoriteten i Örebro presenterat. Majoriteten består som bekant efter omvalet av S+C+KD. Det finns i ett sådant samarbete en stor ideologisk spännvidd med ett i grunden socialistiskt parti, ett liberalt och ett konservativt. Därför är jag inte förvånad över att hitta både saker som jag gillar och saker som jag har svårt för i den kompromiss som programmet ändå innebär.

Det som skrämmer mig mest är egentligen att man skriver att man vill jobba långsiktigt med ett blocköverskridande samarbete. Jag vill bestämt hävda att en betydligt mer frihetlig inriktning vore det självklara målet för ett liberalt Centerparti (och även för det borgerliga KD). Denna koalition är den bästa lösningen nu men i grund och botten inte någons förstahandsalternativ. Inför valet 2014 borde alternativen vara ett frihetligt borgerligt (+mp möjligen?) alternativ mot ett systemfokuserat vänsteralternativ. Där trodde jag alla var överens.

Jag är inte heller särskilt förtjust i skapandet av kommunala bolag och tilltron till att kommunala bolag ska leda Örebro framåt och lösa svåra samhällsproblem. Det är en tydlig s-inriktning på den politiken.

Däremot blir jag mycket positivt överraskad av den tveklöst positiva inställning till ekonomiska frizoner som programmet innebär. Man skriver rent ut att man gärna vill ha en sådan i Vivalla. Det är ren C-politik och en viktig fråga för entreprenörskap och integration i kommunen. Det är även glädjande att se stora satsningar på miljöområdet vilket också får anses ha en stark c-prägel, vare sig s eller kd har ju miljön som sitt främsta område.

Även LOV, lagen om valfrihet, som innebär stor valfrihet inom äldreomsorgen är en tydlig c-fråga som säkerligen även kd varit positiva till men som är en eftergift från socialdemokraternas sida. Det är oerhört viktigt i denna konstellation att frihetliga ideal och valfrihetspolitik drivs igenom så att det systemtänk som styrt tidigare s-majoriteter hålls på avstånd.

Sist men inte minst måste tegelbruket nämnas. I den frågan tvärvände bittra moderater och folkpartister efter valet och det är glädjande att det blir av i och med den politiska majoriteten. Moderaternas och folkpartiets u-sväng i frågan är ett svek mot Örebros ungdomar.

Det finns ytterliggare en hel del frågor att reflektera kring, både sådana som jag gillar och sådana som jag anser problematiska ur ett liberalt perspektiv. Just nu nöjer jag mig dock med att önska mina partikamrater i Örebro och deras samarbetskollegor i S och KD lycka till.

Tack Maud

Maud Olofsson har gjort ett fantastiskt jobb som partiledare och i grunden förändrat det politiska klimatet i Sverige genom alliansens bildande. Hon har förnyat Centerpartiet till ett tydligt grönt och liberalt parti och hon har gjort ett gediget jobb som minister. Nu visar hon också fingertoppskänsla och lämnar över till nya krafter i precis rätt tid. Stort tack!

U(s)ch och fy men vad var alternativet?

Nu står det klart att Centerpartiet i Örebro kommun väljer att samarbeta med Socialdemokraterna och Kristdemokraterna för att få till en stabil politisk majoritet. Jag ska inte låtsas som om jag hoppar högt av glädje av ett sådant besked. I grund och botten ogillar jag den socialdemokratiska ideologin och jag tycker att Socialdemokraterna i Örebro kampanjar med tveksamma metoder.

Det stora problemet, som lagt grunden för det som nu händer, är valresultatet där allt för många Örebroare valt att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti varpå inget av de seriösa alternativen kunnat bilda en majoritet. I det läget är det rimligt att söka minsta gemensamma nämnare över blockgränsen, att hitta vägar för att få till ett politiskt styre utan behov av SD-stöd. Ur det perspektivet är det en rimlig överenskommelse, det innebär troligen en betydligt mer frihetlig politik än om samtalen nekats och Vänsterpartiet deltagit i styrandet av Örebro.

Jag tror att centerpartiet kommer tvingas till fler obekväma kompromisser än vid förra mandatperiodens koalitionsarbete och det samarbetet som hade frihet som minsta gemensamma nämnare. Dock gav valresultatet inget alternativ att fortsätta i samma konstellation.

Kent Person tycker detta är ett svek. Visst, det är sannolikt inte vad väljarna som röstat på C hade i tanken. Dock är det säkerligen så att våra väljare står bakom att hålla främlingsfientliga krafter borta. Kent Person väljer att endast kritisera och mena att man skulle vägrat samtal och därmed omöjliggjort en stabil majoritet utan att lägga några konstruktiva lösningar. I ganska stor utsträckning blir han därmed retoriskt som Miljöpartister i kärnkraftsfrågan. Han tar bara ställning mot någonting men presenterar ingen antydan till konstruktivitet eller lösning. Kent Person förespråkar överhuvudtaget ingenting i sitt inlägg utan är endast emot, jag tvivlar på att det är vägen framåt. Möjligen kan det vara ett försök att plocka några väljare från C och Kd.

Nej jag hoppar verkligen inte högt av glädje över ett samarbete med systemfokuserande och individignorerande sossar men valresultatet står fast och det som nu skett är sannolikt den minst dåliga lösningen. Extremisterna i SD och V hålls borta från makten och det är, om än en liten sådan, en seger för friheten i Örebro. En frihet som till exempel inte åtnjuts i det genomröda Kumla, hit har ordet individ ännu inte anlänt.