U(s)ch och fy men vad var alternativet?

Nu står det klart att Centerpartiet i Örebro kommun väljer att samarbeta med Socialdemokraterna och Kristdemokraterna för att få till en stabil politisk majoritet. Jag ska inte låtsas som om jag hoppar högt av glädje av ett sådant besked. I grund och botten ogillar jag den socialdemokratiska ideologin och jag tycker att Socialdemokraterna i Örebro kampanjar med tveksamma metoder.

Det stora problemet, som lagt grunden för det som nu händer, är valresultatet där allt för många Örebroare valt att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti varpå inget av de seriösa alternativen kunnat bilda en majoritet. I det läget är det rimligt att söka minsta gemensamma nämnare över blockgränsen, att hitta vägar för att få till ett politiskt styre utan behov av SD-stöd. Ur det perspektivet är det en rimlig överenskommelse, det innebär troligen en betydligt mer frihetlig politik än om samtalen nekats och Vänsterpartiet deltagit i styrandet av Örebro.

Jag tror att centerpartiet kommer tvingas till fler obekväma kompromisser än vid förra mandatperiodens koalitionsarbete och det samarbetet som hade frihet som minsta gemensamma nämnare. Dock gav valresultatet inget alternativ att fortsätta i samma konstellation.

Kent Person tycker detta är ett svek. Visst, det är sannolikt inte vad väljarna som röstat på C hade i tanken. Dock är det säkerligen så att våra väljare står bakom att hålla främlingsfientliga krafter borta. Kent Person väljer att endast kritisera och mena att man skulle vägrat samtal och därmed omöjliggjort en stabil majoritet utan att lägga några konstruktiva lösningar. I ganska stor utsträckning blir han därmed retoriskt som Miljöpartister i kärnkraftsfrågan. Han tar bara ställning mot någonting men presenterar ingen antydan till konstruktivitet eller lösning. Kent Person förespråkar överhuvudtaget ingenting i sitt inlägg utan är endast emot, jag tvivlar på att det är vägen framåt. Möjligen kan det vara ett försök att plocka några väljare från C och Kd.

Nej jag hoppar verkligen inte högt av glädje över ett samarbete med systemfokuserande och individignorerande sossar men valresultatet står fast och det som nu skett är sannolikt den minst dåliga lösningen. Extremisterna i SD och V hålls borta från makten och det är, om än en liten sådan, en seger för friheten i Örebro. En frihet som till exempel inte åtnjuts i det genomröda Kumla, hit har ordet individ ännu inte anlänt.