Om plattformen i Örebro

Jag har nu läst igenom den politiska plattform som den politiska majoriteten i Örebro presenterat. Majoriteten består som bekant efter omvalet av S+C+KD. Det finns i ett sådant samarbete en stor ideologisk spännvidd med ett i grunden socialistiskt parti, ett liberalt och ett konservativt. Därför är jag inte förvånad över att hitta både saker som jag gillar och saker som jag har svårt för i den kompromiss som programmet ändå innebär.

Det som skrämmer mig mest är egentligen att man skriver att man vill jobba långsiktigt med ett blocköverskridande samarbete. Jag vill bestämt hävda att en betydligt mer frihetlig inriktning vore det självklara målet för ett liberalt Centerparti (och även för det borgerliga KD). Denna koalition är den bästa lösningen nu men i grund och botten inte någons förstahandsalternativ. Inför valet 2014 borde alternativen vara ett frihetligt borgerligt (+mp möjligen?) alternativ mot ett systemfokuserat vänsteralternativ. Där trodde jag alla var överens.

Jag är inte heller särskilt förtjust i skapandet av kommunala bolag och tilltron till att kommunala bolag ska leda Örebro framåt och lösa svåra samhällsproblem. Det är en tydlig s-inriktning på den politiken.

Däremot blir jag mycket positivt överraskad av den tveklöst positiva inställning till ekonomiska frizoner som programmet innebär. Man skriver rent ut att man gärna vill ha en sådan i Vivalla. Det är ren C-politik och en viktig fråga för entreprenörskap och integration i kommunen. Det är även glädjande att se stora satsningar på miljöområdet vilket också får anses ha en stark c-prägel, vare sig s eller kd har ju miljön som sitt främsta område.

Även LOV, lagen om valfrihet, som innebär stor valfrihet inom äldreomsorgen är en tydlig c-fråga som säkerligen även kd varit positiva till men som är en eftergift från socialdemokraternas sida. Det är oerhört viktigt i denna konstellation att frihetliga ideal och valfrihetspolitik drivs igenom så att det systemtänk som styrt tidigare s-majoriteter hålls på avstånd.

Sist men inte minst måste tegelbruket nämnas. I den frågan tvärvände bittra moderater och folkpartister efter valet och det är glädjande att det blir av i och med den politiska majoriteten. Moderaternas och folkpartiets u-sväng i frågan är ett svek mot Örebros ungdomar.

Det finns ytterliggare en hel del frågor att reflektera kring, både sådana som jag gillar och sådana som jag anser problematiska ur ett liberalt perspektiv. Just nu nöjer jag mig dock med att önska mina partikamrater i Örebro och deras samarbetskollegor i S och KD lycka till.