Ett kräftrött täcke döljer den lokala liberalismen

Liberala utmaningar i kommunpolitik är kanske inte det mest debatterade ämnet. Allt för ofta hamnar kommunpolitiken under pragmatismen och byråkratins tunga täcke där allt ska vara mjukt, mysigt och gärna strömlinjeformat. Ideologi i allmänhet är en bristvara i kommunpolitiken och ofta tycks liberala och konservativa politiker vara lite extra rädda att lyfta det ideologiska perspektivet.

I Kumla, där liberalismen aldrig fått något inflytande utan det pragmatiska täcket hela tiden varit vinrött (eller kanske kräftrött), är behovet av ett ideologiskt samtal och ifrågasättande av kommunal verksamhet extra viktigt.

Det handlar om dem allra mest grundläggande frågorna där vi riskerar ta för givet vad svaret ska vara, bara för att det alltid varit så, men där en stund av eftertanke kan ge nya svar. Frågor om individers rättigheter. Frågor om vad kommunen verkligen ska göra och ta ansvar för och vad som istället är upp till vad och en. Frågor om skillnad mellan myndiga personer och minderåriga personer i relation till kommunalt ansvar.

• Ska kommunen till exempel finansiera kultur för vuxna människor? för barn?
• Ska kommunen ta beslut om ägandeformer för den vård, utbildning och omsorg som den enskilde efterfrågar?
• Ska kommunen göra planer för hur staden ska växa eller ska människors efterfrågan få styra?

Vissa av dessa frågor tas upp och berörs i debatten. Problemet blir att det allt för sällan sätts i ett ideologiskt sammanhang. Det räcker inte att ifrågasätta det eviga kravet i lokal välfärdsverksamhet i Kumla som gäller att det ska styras, ägas och drivas av kommunen utan det behöver också kopplas till ideologi. Jag vill ha alternativ av det enkla skälet att jag är liberal. Som liberal vill jag ha frihet och i den mån det är möjligt också valfrihet. Att göra det förtydligandet innebär att väljare kan förutse mitt resonemang i andra frågor. Liberalism och frihet kan tyckas vara lite läskigt efter decennier av den friheten från beslut som funnits för människor som har behövt kommunal service i Kumla. Verklig frihet innebär dock även att ansvar, ett ansvar för sitt eget liv och därmed för sina egna beslut.

För mig innebär liberalismen också en annan syn på människors livsstil. Eller rättare sagt så innebär det att jag som politiker inte anser mig behöva ha någon syn på människors livsstil. Vi behöver inte ha målsättningar om en tobaksfri kommun vilket vi har idag, vill människor röka eller snusa så är det inget för kommunpolitiker att moralisera över. Vi behöver inte heller ha målsättningar kring befolkningsutveckling, vill människor bo här ska dem vara välkomna men vill dem bo någon annanstans är det inget negativt. Det finns mängder av målsättningar och inriktningar på kommunal verksamheter som idag omfattas av vad som behöver beslutas genom demokratiska val men som borde tas bort från vad politikerna lägger sig i. Varför tycker jag så? För att jag är liberal!

Det här innebär en tydlig politisk skillnad. Jag som liberal tycker att alla ska få välja själva. Socialdemokraterna vill ta avstånd från tobak och tycker att det ger dem rätt att i sin kamp mot tobaken utbrista "alla ska med", ingen i kommunen ska röka eftersom socialdemokraterna ogillar tobak. Alla ska med kanske låter bra men har du funderat på vad det innebär? En vanlig snusares tobaksanvändning får i detta fallet anses som ett mindre missbruk än socialdemokraternas användning av makt.