Demokrati suger!

Jag tänkte att det kan vara på sin plats att förtydliga föregående inlägg. Jag tror att det var rätt tydligt att jag ogillar när politiken tar allt för många beslut, såna beslut som politiken inte har med att göra. Det finns en enkel anledning till, en anledning att vara mot överdrivet användande av det demokratiska systemet: Demokratin suger!

Demokrati innebär att en majoritet kan förtrycka en minoritet. Vill man dessutom gå djupare in i demokratins brister så kan man ganska enkelt konstatera att med parlamentarism innebär att en minoritet kan förtrycka en majoritet i enskilda frågor, det kan alltså fattas beslut som en majoritet av dem som röstat är emot.

Oavsett om det handlar om 45% eller 55% som är emot ett beslut så är det givetvis bekymmersamt. Det bästa är om alla får som dem vill, att alla blir nöjda. Hur gör vi då för att alla ska bli nöjda? Jo, vi låter människor bestämma själva.

Att vi sedan har demokrati beror på att var och en inte kan bestämma precis allt själv. Vill vi ha någon form av socialt skyddsnät, vill vi ha ett fungerande rättsväsende och så vidare så krävs det också gemensamma beslut. I dessa beslut är det den dåliga demokratin som är det minst dåliga av styrelseskick. Därför har vi demokrati. Som en backup för beslutsfattande i frågor där vi alla tvingas använda samma lösning för att samhället ska fungera. Behovet av demokrati gör dock inte att demokratin är någon perfekt lösning. Den suger fortfarande. Det är bara det att vi inte har något bättre alternativ. Det vi enda som återstår att göra är därför att minimera antalet frågor som beslutas genom demokratin, antalet frågor där delar av befolkningen inte får sin vilja igenom.

Ett kräftrött täcke döljer den lokala liberalismen

Liberala utmaningar i kommunpolitik är kanske inte det mest debatterade ämnet. Allt för ofta hamnar kommunpolitiken under pragmatismen och byråkratins tunga täcke där allt ska vara mjukt, mysigt och gärna strömlinjeformat. Ideologi i allmänhet är en bristvara i kommunpolitiken och ofta tycks liberala och konservativa politiker vara lite extra rädda att lyfta det ideologiska perspektivet.

I Kumla, där liberalismen aldrig fått något inflytande utan det pragmatiska täcket hela tiden varit vinrött (eller kanske kräftrött), är behovet av ett ideologiskt samtal och ifrågasättande av kommunal verksamhet extra viktigt.

Det handlar om dem allra mest grundläggande frågorna där vi riskerar ta för givet vad svaret ska vara, bara för att det alltid varit så, men där en stund av eftertanke kan ge nya svar. Frågor om individers rättigheter. Frågor om vad kommunen verkligen ska göra och ta ansvar för och vad som istället är upp till vad och en. Frågor om skillnad mellan myndiga personer och minderåriga personer i relation till kommunalt ansvar.

• Ska kommunen till exempel finansiera kultur för vuxna människor? för barn?
• Ska kommunen ta beslut om ägandeformer för den vård, utbildning och omsorg som den enskilde efterfrågar?
• Ska kommunen göra planer för hur staden ska växa eller ska människors efterfrågan få styra?

Vissa av dessa frågor tas upp och berörs i debatten. Problemet blir att det allt för sällan sätts i ett ideologiskt sammanhang. Det räcker inte att ifrågasätta det eviga kravet i lokal välfärdsverksamhet i Kumla som gäller att det ska styras, ägas och drivas av kommunen utan det behöver också kopplas till ideologi. Jag vill ha alternativ av det enkla skälet att jag är liberal. Som liberal vill jag ha frihet och i den mån det är möjligt också valfrihet. Att göra det förtydligandet innebär att väljare kan förutse mitt resonemang i andra frågor. Liberalism och frihet kan tyckas vara lite läskigt efter decennier av den friheten från beslut som funnits för människor som har behövt kommunal service i Kumla. Verklig frihet innebär dock även att ansvar, ett ansvar för sitt eget liv och därmed för sina egna beslut.

För mig innebär liberalismen också en annan syn på människors livsstil. Eller rättare sagt så innebär det att jag som politiker inte anser mig behöva ha någon syn på människors livsstil. Vi behöver inte ha målsättningar om en tobaksfri kommun vilket vi har idag, vill människor röka eller snusa så är det inget för kommunpolitiker att moralisera över. Vi behöver inte heller ha målsättningar kring befolkningsutveckling, vill människor bo här ska dem vara välkomna men vill dem bo någon annanstans är det inget negativt. Det finns mängder av målsättningar och inriktningar på kommunal verksamheter som idag omfattas av vad som behöver beslutas genom demokratiska val men som borde tas bort från vad politikerna lägger sig i. Varför tycker jag så? För att jag är liberal!

Det här innebär en tydlig politisk skillnad. Jag som liberal tycker att alla ska få välja själva. Socialdemokraterna vill ta avstånd från tobak och tycker att det ger dem rätt att i sin kamp mot tobaken utbrista "alla ska med", ingen i kommunen ska röka eftersom socialdemokraterna ogillar tobak. Alla ska med kanske låter bra men har du funderat på vad det innebär? En vanlig snusares tobaksanvändning får i detta fallet anses som ett mindre missbruk än socialdemokraternas användning av makt.

Bra första intryck

Jag har inte följt med i valet av ny ordförande i Svenskt näringsliv. Mitt första intryck av nya ordföranden Kenneth Bengtsson blev därför denna artikel i Expressen. Kortfattat så tycker jag han ger ett bra första intryck och jag hoppas han blir framgångsrik i de frågor som lyfts upp i artikeln!

Framtidens politik

Hur ska politiken se ut i framtiden? Jag tänker nu inte främst på politikens innehåll utan på hur partierna ska arbeta och hur vi ska diskutera politik. Ibland upplever jag att endast "samhällsnördar" har i politiken att göra med dagens system. Endast den som vill plöja dokument efter dokument skrivna på en svenska som skiljer sig rejält från hur vanliga människor pratar kan genomföra sitt uppdrag som förtroendevald.

Kanske är det så att beslut i offentliga sammanhang bör ha en viss form för att vara tydliga och korrekta men det vore intressant att se om det går att skriva policies, måldokument och andra mer abstrakta dokument på ett roligare sätt. Framför allt behöver vi se över hur politiken agerar utåt. Även idag då formaliteten krävs i nämnder, parlament och av förvaltningar så finns det inga sådana krav i dialog med väljare. Är partiernas organisation den ultimata för att skapa dialog, intresse och effektivitet i det politiska samhället? Är det så som partierna jobbar idag som är det bästa sättet att arbeta för att få mer politiskt engagemang? Vill vi ens ha mer politiskt engagemang?

Jag tror att folkrörelsetanken kan få en uppsving. Antagligen kan den politiska folkrörelsen aldrig bli så stor som den en gång var men tanken med fler som deltar och lite mindre nördighet i politiken bör kunna öppna upp för ett bredare engagemang. Med en folkrörelse blir politiken mer än dokumenten som det beslutas om i fullmäktige. Dock ställer det stora krav på politiska organisationer att ha kraften att genomföra alla aktiviteter som lägger grunden för en sådan organisation. Detta är en organisation som jag blir tilltalad av och som jag tror kan bredda politiken rejält.

Alternativet kan vara någon typ av elitistisk organisation. Ett sådant parti behöver inte tänka så mycket på att ha många medlemmar men däremot ska dem som är med gärna vara oerhört pålästa, ideologiska och drivande. Det blir en smal med oerhört vass organisation som kan glänsa i debatter, fördjupa analyserna och göra den nördiga politikern än nördigare. Även detta tilltalar mig på många sätt och även om bredden inte blir lika stor kan det politiska samtalet mycket väl bli djupare och mer akademiskt.

Vad tycker du?

Videolektion: Konsten att tala över huvudet på folk

Vill du ha en lektion i att tala över huvudet på folk kan du titta på senaste fullmäktiges behandling av medborgarmotionen kring ungdomscafé. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när ungdomar skriver och påpekar bristerna som finns på mötesplatser i kommunen och majoritetens politiker (som väl då inte ingår i gruppen ungdomar) försöker tillrättavisa ungdomarna. Det är lätt att förstå varför planekonomi alltid floppar och att en marknad krävs för att möta efterfrågan. Ungdomar har dock inte pengarna som krävs och där bör kommunen ta ansvar för att i rimlig grad möta efterfrågan. Istället väljer s-majoriteten att förneka behovet, strunta i att möta efterfrågan och försöka berätta för ungdomarna vad dem istället borde efterfråga. Fullmäktige kan ses här.

Bra att både Mats Gunnarsson (mp) och Mats Hellgren (m) tog debatt i frågan och lyfte upp tanken att vara lite mer positiva gentemot dessa ungdomar. Oavsett om vi har ett ungdomscafé eller inte borde politikerna alltid vara mer öppna för att lyssna. Politiker som tror sig ha bättre koll på hur det är att vara ung i Kumla än dem unga själva kommer aldrig lyckas med sin ungdomspolitik. Vad jag tycker i sakfrågan kan ni läsa i ett tidigare inlägg.

Dags för lite kareoke!

Ja, allt här i världen handlar ju faktiskt inte om politik... det finns ju även fotboll! Nu har Wayne Rooney efter vissa om och men förlängt kontraktet med Manchester United. Det är givetvis oerhört glädjande och en liten sång kan vara på sin plats. Så värm upp stämbanden, tryck på play och sjung med:

Lokaler i fokus lokalt

Kumlanytt rapporterar nu kring det budgetarbete som pågår i kommunen. Jag tror dessvärre inte att någon längre är förvånad över att lokaler drar till sig stora satsningar. Det finns ledig plats på både Kumlaby (med nyrenoverade lokaler) och Vialund (där renovering/ombyggnad planeras), ändå ska det till mer lokaler (och lokalkostnader...) för en "internationell skola". I den lokala politiken tycks det mesta handla om lokaler. Suck! Det behövs förändring av inriktning i Kumla. Nästa val är 2014 och valrörelsen börjar redan nu!

Ps!

Google varnar för skadlig kod på Kumlanytt. Tror dock det handlar om teknik bakom videouppspelning som missuppfattas av Googles robotar men ändå värt att uppmärksamma.

!Ds

Uppdatering: Google hann ändra sig när det gäller den skadliga koden lagom till mitt inlägg publicerades.

Frustration kring våldtäkterna i Örebro

Det har skett väldigt många våldtäkter i Örebro dem senaste åren. Nu har en misstänkt serievåldtäktsman gripits men flera våldtäkter har skett även efter hans gripande. Att det finns flera män i Örebro som begår dessa brott får mig att fundera på om samhället gjort något fel? Hur kan en människa växa upp till att begå dessa handlingar, att helt tappa allt vad moral heter och bryta sig loss från alla spärrar kring vad som är acceptabelt beteende mot andra människor?

Jag tror det är viktigt att analysera hur vi kan stärka det förebyggande arbetet för även om den som genomfört handlingen ställs till svars så finns upplevelsen och minnena kvar hos offret. Det är frustrerande att inte kunna agera, att inte kunna göra skillnad, när människor råkar så illa ut. Men vad kan och ska vi göra? Hur minskar vi risken för framtida våldtäkter?

Nu går tankarna givetvis till dem som drabbats. Jag hoppas att dem får allt stöd och hjälp som kan tänkas behövas. Den nattvandring som genomfördes i fredags och övrigt engagemang på alla möjliga vis från alla håll visar att det är väldigt många människor som har engagerat sig och som vägrar acceptera utvecklingen vi sett i Örebro.

Stoppa våldtäkterna!

Så FUCKING bra!

Hardemosatsning logisk med ny postterminal

Idag går det att läsa om Per-Arne Mårstads (c) interpellation kring hardemoutveckling på både na.se och kumlanytt. Interpellationen är lagd med bakgrund av den nya postterminalen som ska byggas i närheten. Även om terminalen kommer ligga på andra sidan kommungränsen och därmed tillhöra Hallsberg så är tänket att Hardemo kan vara ett attraktivt alternativ till bostad för anställda på terminalen helt rätt. Nu återstår att se om socialdemokratin kan ta till sig detta tänk eller om man av politisk prestige ska säga nej bara för att frågan kommer från en oppositionsföreträdare.

Bara ett budgetalternativ

Som liberal tycker jag att det bara finns ett vettigt budgetalternativ i riksdagen. Jag förväntar mig dock att andra människor från till exempel vänstersidan och SD ska tycka annorlunda. Därför är det underligt att ingen av partiernas representanter i riksdagens budgetdebatt diskuterar någon annans budget än regeringens. Det finns mycket som vi är oense om och det är med viss förvåning jag konstaterar att vi över blockgränserna verkar vara överens om att det bara finns ett budgetalternativt.

Jag vill också passa på att gratulera Centerpartiets nya ekonomiska talesperson Annie Johansson för en fantastiskt bra genomförd debatt.

Ungdomskafé på ungdomsinitiativ, ett lysande förslag

Kumlanytt rapporterar om ett medborgarförslag om ett ungdomskafé. Jag tycker det är kul att se hur även ungdomar, för jag antar att de sex tjejerna är unga, tar sig in i demokratiska systemet och författar medborgarförslag. Det finns säkerligen en del fördomar om att kommunal organisation är lite av en grå massa bland många av våra invånare, inte minst bland unga. Tyvärr tror jag svaret blir ett sånt oförstående svar som förstärker bilden av en grå massa som tycks sakna verklighetsanknytning.

Under valrörelsen träffade jag ungdomar, i bland annat Nora, som upplevde samma problem med bristen på ordentliga mötesplatser för unga. Jag har även upplevt det själv även om det börjar bli några år sedan nu. Ont om mötesplatser blir det framför allt när man slutat grundskolan och därmed växt ifrån fritidsgårdarna men fortfarande är minderårig och inte välkomnas på krogen. Det problemet sprider sig också för unga som har kompisar i denna åldersgrupp. Den som till exempel är över 18 år men har kompisar som är något eller några år yngre drabbas också då det inte finns någon bra gemensam mötesplats.

Att hänvisa till Café o Le är ett skämt i dessa sammanhang. Där ser vi en avsaknad av förståelse vad unga efterfrågar från kommunens sida. Café och Le är bara kommunal sponsring av vuxna människors fika. Det är inte en kommunal uppgift att sponsra kafébesök för allmänheten till betydligt lägre priser än kommersiella aktörer har möjligheter att erbjuda och Café o Le bör därför läggas ner.

Varför bör kommunen då starta ett ungdomskafé, kanske ni undrar? Jag anser att det är viktigt att skilja på barn/ungdomar och vuxna. Vuxna människor har ett stort ansvar för sig själva och även möjligheten att påverka den egna tillgången till kultur och fritidsaktiviteter medan minderåriga i stor utsträckning får förlita sig till andra så som föräldrar och just kommunen. Därför bör kommunen ta sitt ansvar och genomföra den självklara uppgiften att se till så ungdomar har någonstans att träffas och umgås.

Jag tycker det vore lämpligt att bjuda in tjejerna till dialog så att kommun tillsammans med dessa initiativtagare kan komma fram till bästa möjliga lösning när det gäller lokaler, driftformer och annat som behöver beslutas kring. Självklart ska Kumla erbjuda en vettig mötesplats för våra unga!

Gör ert jobb!

Att det finns branscher där anställda inte kan gå med i facket utan att stödja socialdemokratin med både pengar och propaganda är givetvis förkastligt. Att LO sedan försöker skylla deras stora medlemstapp på regeringen är på gränsen till humoristiskt. Bara om man slutar med partipolitiken kan man vara en organisation för alla anställda och det är vad som krävs om medlemstalen ska stiga.

Samma sak gäller sossarnas bostadssektion hyresgästföreningen. Där behöver man inte ens göra ett val att gå med i en organisation utan det räcker att bo i en hyresrätt så tvingas man bidra till deras många gånger tvivelaktiga verksamhet. Alla hyresgäster gillar inte hyresgästföreningen så varför ska alla tvingas betala? Hyresgästföreningen menar givetvis att medlemsavgiften inte räcker till utgifterna. Det må så vara att dem har tight ekonomi men lösningen att tvinga alla hyresgäster att betala är vansinnig. Här har hyresvärdarna ett ansvar att stå upp för sina kunder och vägra gå med på såna avtal. Hyresgästsföreningens verksamhet är bara berättigad om den kan baseras på frivilligt engagemang. Det finns ingen poäng i att med tvångsmetoder mot hyresgäster finansiera en verksamhet som inte har stöd för den verksamhet som bedrivs...

Budskapet till både LO och hyresgästsföreningen är därmed ganska tydligt: Vill ni finnas kvar behöver ni värva fler medlemmar. Fler medlemmar får ni när ni slutar missköta ert uppdrag, skapar ett förtroende för er organisation och gör det ni var tänkta att göra. Sluta sno folks pengar till verksamhet som dem inte stödjer och börja göra ert jobb!

Bildt i skamvrån efter vänsterpolitik?

Carl Bildt riskerar få det jobbigt den kommande mandatperioden. Utrikespolitiken, inte minst när det gäller Afghanistan, är definitivt ett område där regeringen riskerar åka på däng i riksdagen. Vänstersidan så väl som SD har, med alliansögen sett, en utrikespolitik att skämmas för. Bildt löper givetvis en viss risk att bli den som ytterst får stå i skamvrån bland sina internationella kollegor som sannolikt vill se ett Sverige som tar ett fortsatt stort ansvar i det internationella samarbetet.

Spännande blir det helt klart framöver och det är inte bara Bildt som riskerar hamna i en knivig situation. Jag misstänker att en stor del av den socialdemokratiska riksdagsgruppen i Afghanistanfrågan egentligen har mer gemensamt med alliansens linje än med de rödgrönas. Det kan därmed bli en svår avvägning för enskilda ledamöter i en tid då det enskilda riksdagsmandatet får anses ge större makt och mer ansvar än på länge.

Finns säkerligen anledning till att återkomma i frågan såväl som andra ministrars situation med tanke på detta kluriga parlamentariska läge.

En ny regering

Idag presenterades den "nya" regeringen. För Centerpartiets del är det glädjande att Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson behåller sina ministerposter även om Eskil Erlandsson får en ny titel, vad det innebär i praktiken återstår att se. Vi kan även notera en ny c-minister i Anna-Karin Hatt som blir it- och regionminister. Ska bli spännande att se hennes jobb och även vad det kan betyda för Sverige med en it-minister. Näringsdepartementet ser med detta väldigt starkt ut för kommande mandatperiod.

Det finns också all anledning att tecka Åsa Torstensson för hennes insats som infrastruktur minister! Hon ärvde ett svart hål av ofinansierade satsningar från tidigare s-regeringar och lyckades skapa ordning och reda och även utrymme för viktiga satsningar på både vägar och järnvägar. Bra!

Det kommer säkerligen betydligt djupare analyser från andra håll, själv ska jag nu återgå till att laga porterstek och sedan kretsstyrelsemöte i Kumla.