Att styra innebär ansvar

Idag fick jag ett propagandablad från Socialdemokraterna och LO i brevlådan som fick mig att reagera. Socialdemokraterna har styrt Kumla sedan dinosarierna dog ut men tycks ändå alltid vilja skylla Kumlas problem på någon annan. Går något bra är det tack vare socialdemokraterna men om något går dåligt är det på grund av någon annan.

Rubriken för det första inlägget i det 4 sidor långa utskicket är "Vårt uppdrag som socialdemokrater", en rubrik som skulle passa sig för ett bra inlägg om vad socialdemokraterna vill. Dessvärre är det väldigt mycket bortförklaringar om att allt är regeringens fel och väldigt lite om något socialdemokratiskt uppdrag i stycket som följer rubriken. Tyvärr fortsätter utskicket i den stilen rakt igenom. Väldigt mycket av att klaga på omständigheterna och väldigt lite ta ansvar för bristerna som den socialdemokratiska politiken visat på i Kumla.

Det är visserligen lätt hänt att man skriver om något negativt, det skapar ofta mycket känslor när något irriterar och därmed lockar det att skriva om. Den övervikt att klagomål i detta utskick är dock inget slumpmässigt eller beroende på känslor. Fokuset på klagomål kring omständigheter är ett tydligt fastställt syfte för utskicket. På första sidan finns en liten notis:

"Vi som företrädare för Socialdemokraterna och LO vill i det här bladet åter informera om det aktuella politiska läget med utgångspunkt från den moderatledda regeringens politik."

Trotts att man under lång tid haft oavbruten s-majoritet i kommunen vill man alltså inte informera om sin egen politik. Istället vill man söka bortförklaringar när flera kommunala nämnder går med stora underskott, när personalen är orolig och när kommunen ligger i bottenskikt i rankingar över Sveriges skolkommuner. Det tycks för mig lite konstigt att man inte vill ta något ansvar trotts att 237 kommuner av 289 klarar sig bättre i rankingen än Kumla. Det är samma regering för alla kommuner. Om detta vill socialdemokraterna uppenbarligen inte informera. Inte heller informeras om varför man gärna spenderar hundratals miljoner på sjöpark och badhus men inte har råd med en bra skola för alla. Det nämns att man satsar sig ur problemen men inte varför satsningarna fokuseras på byggnader och vattenbehållare istället för på barn och äldre.

Det finns en samlad opposition med fem partier som är beredda att ta över rodret, vi var beredda inför valet 2010 och vi kommer vara beredda inför valet 2014. Till skillnad mot socialdemokraterna är vi inte bara beredda att styra utan också beredda att ta ansvar för vår politik. Vinner vi förtroendet att styra Kumla kommer uppdraget vara att förstärka välfärden och människors möjligheter, inte att informera om alla bortförklaringar till varför det går dåligt. Alla barn måste kunna växa utifrån egna förutsättningar, alla äldre måste få möjligheten att leva värdiga liv och driftiga anställdas engagemang måste tas till vara genom ökade möjligheter och ökad flexibilitet när det gäller till exempel driftsformer för välfärdsverksamhet. Ett annat Kumla är möjligt, 2014 börjar förändringen på allvar.

Mesiga moderater

Vad händer med regeringens moderata ministrar? Carl Bildt som man kunnat lita på ska säga vad han tycker och driva på frågor på ett rakt sätt har på sistone varit lika blek som Laila Freivalds. När människor offrar sina liv för frihet och demokrati har han fokuserat på "politisk stabilitet". När en galen diktator bombat sitt eget folk har Bildt framstått som osäker och inte talat ur skägget.

Nu är det Billström som är igång och skriver på Expressen. Han berör asylpolitiken i Europa och kopplar det till situationen i norra Afrika. Argumentationen är att fler länder behöver ta emot fler flyktingar och han tar räkneexempel på vad det skulle innebära om alla länder tog samma ansvar som Sverige i förhållande till sin befolkning. I grund och botten är det bra att sätta press på andra länder att öppna gränserna mer. Dock har artikeln en väldigt tydlig underton av att Sverige inte behöver göra mer, vi är ju redan bäst så nu är det någon annans tur. Det Billström inte nämner är att asylpolitiken inte syftar till att överglänsa våra europeiska grannar i humanitet utan till att hjälpa människor i nöd. Dessa människor behöver inte mindre hjälp för att Berlusconi brister i viljan till flyktingmottagande, snarare tvärtom. Så Billström ska givetvis fortsätta sätta press på andra länder att öppna upp gränserna men det räcker inte, Sverige kan och bör samtidigt jobba för att själva hjälpa fler.

Sammanfattningsvis vill jag ge våra moderata vänner i regeringen ett tips:

Ryck upp er, just nu är ni gråare än Juholts mustasch.

Entreprenörskap driver landsbygden

Vänsterpartiet går ut och vill vara det nya landsbygspartiet och skriver om sina förslag på Aftonbladet. När vänsterpartiet misslyckas i stan är tanken att utmana om landsbygdsväljarna. Det finns dock ett grundläggande problem, förnekelsen av företagens och entreprenörernas betydelse för samhällsutveckling. Den företagarfientliga politiken är minst lika skadlig för människor på landet som i stan. På landsbygden finns mängder av småföretagare och kreativitet med en vana att lösa problem utan statens inblandning. Den kreativiteten och företagsamheten kommer landsbygdens väljare att försvara.

Ett annat problem är Vänsterpartiets syn på maktfördelning, till skillnad från Centerpartiet som bildades för att ge mer makt åt människorna, vill man styra och ställa över allt mer av våra liv. Jag tvivlar på att människor flyttar ut på landsbygden för att man så gärna vill låta andra styra över privatlivets detaljer. Företagarandan och stark känsla av självständighet driver landsbygden framåt, jag tror på en fortsatt positiv utveckling i samma anda och då måste Vänsterpartiet förpassas till oppositionsarbete.

Det bra att vänsterpartiet upptäckt att det finns människor på landsbygden men människorna på landsbygden upptäckte för länge sedan bristerna i Vänsterpartiets politik.

Några ord om Juholt

Att Håkan Juholt nu föreslås bli ny partiledare för socialdemokraterna är en ganska stor skräll. reaktionerna har varit blandade, sossarna verkar nöjda men det är svårt att bedöma om det handlar om taktiskt uppslutande för att inte visa oenighet utåt eller om det är genuint positiva reaktioner. Oroväckande nog verkar flera alliansföreträdare väldigt nöjda, trotts att kortet Juholt är relativt ospelat.

Jag har likt många andra begränsad kännedom om Juholt. Hans intryck vid gårdagens presskonferens var dock en humoristisk man med självdistans, egenskaper som kan skapa framgång för socialdemokratin. Samtidigt är känslan efter striden inför valet att egenskapen som tagit Juholt dit han är främst är vaghet. Endast den som är i stora delar intetsägande kan accepteras av de olika falangerna inom socialdemokratin. Höger- och vänsterfalangerna verkar inte ens vara överens var Juholt hör hemma på den politiska kartan, det säger en hel del om hans politiska positionering; den är vag. Frågan är hur väl han lyckas förnya partiet, om han ens vill det. Frågan är också hur han ska överleva en debatt mot till exempel Reinfeldt.

Det kan bli succé för Juholt om han klarar ledningen och sakpolitiska debatterna. Alliansen ska absolut inte underskatta honom. Det finns samtidigt risk för att han blir en ny Ohly, en rolig och trevlig prick men utan förmåga att vinna sakpolitiska debatter och därmed lite svår att ta på fullt allvar. Framtiden lär utvisa hur det går.

Börja på rätt ställe

Ibland är vi politiker oense, vi vill åt olika håll. Det innebär att inte alla kan få som dem vill. Ibland är vi dock ense men tycks inte få som vi vill i alla fall. Till exempel så vill samtliga partier få stopp på mobbningen i skolorna och att eleverna ska bemöta varandra och lärare med respekt. Vi är synnerligen överens om att jämställdheten behöver öka. Trotts att vi är överens är det dock svårt att komma framåt.

Jag tror att vi behöver skifta uppmärksamheten en aning. Under lång tid har vi berättat för andra hur dem ska göra, hur dem ska bete sig och hur viktigt det är med jämställdhet. Jag tror vi tjänar på att istället visa hur det ska gå till. Gå in och titta på senaste fullmäktigemötet och reflektera lite i hur politikerna bemöter varandra och om det är så vi får stopp på respektlöst beteende i skolan? Fokusera gärna även på jämställdheten, är det män eller kvinnor som dominerar i talarstolen? Vill vi få till förändring måste vi börja hos oss själva.

En dag om året?

Idag är det den internationella kvinnodagen och det årliga dilemmat om huruvida man ska gratulera kvinnorna för deras dag eller låta bli eftersom dagen beror på diskriminering. En del verkar bittra och påstår att kvinnorna bara har en dag om året med alla andra dagar tillfaller männen. Vad jag vet är det felaktigt. Inte heller på internationella kvinnodagen är lönerna lika eller jämställdheten uppnådd. Det är alltså männens dag varje dag, även idag, och även jag är lite bitter. Nej, det blir nog inget grattis i år heller.

Avskaffa nationalstaten

Till CUF's distriktsstämma hade jag en motion om att avskaffa nationalstaten. Tanken var till ganska stor del att skapa debatt på stämman men det finns givetvis en seriös tanke bakom.

Nu när regeringen och alliansen kommit överens i ännu en fråga som rör migrationspolitik så diskuteras ämnet flitigt. I grunden är jag mycket positiv till överenskommelsen som innebär ett steg i rätt riktning. Jag skulle dock vilja gå betydligt längre.

Att varje individ föds som en del i en nation och att tillhörigheten till denna nation begränsar möjligheterna att bosätta sig var som helst på planeten är långt ifrån den liberalism som jag eftersträvar. Nationsgränserna är osynliga gränser vars existensberättigande består i att underlätta den politiska administrationen. Det existensberättigandet tycker jag vi bör ifrågasätta.

Tyvärr används nationernas suveränitet till att förtrycka medborgare, i det globala samfundet har varje suverän stat mycket större rättigheter än den enskilde individen. Vi ser det runt om i världen, inte minst i Libyen, där världen handfallet ser på medan en galen diktator bombar sin egen befolkning. Anledningen är i grund och botten att den galna diktatorn som bombar anses ha legitimitet till att styra över nationen, den legitimiteten är idag större än oppositionella medborgares rätt att inte bli bombade.

Jag skulle vilja se en förändring från ett internationellt samfund som innebär samarbete mellan suveräna stater till ett globalt instrument som kan garantera grundläggande fri- och rättigheter. Ingen politiker bör kunna ha makten att begränsa människors fria rörlighet och ingen administration borde vara viktigare än de individer som administrationen har som syfte att serva. För att garantera mänskliga fri- och rättigheter bör nationalstaterna avskaffas och en global organisation utifrån federalismens principer sjösättas med individens bästa i fokus.

Säkerligen framstår detta inlägg som verklighetsfrånvänt och orealistiskt. Det är det också! Den dagen då utopierna dör ut har vi dock betydligt större problem än verklighetsanknytning. Det finns en poäng i att diskutera grundläggande visioner även om det inte är helt självklart hur dem ska kunna genomföras (världens diktaturer kommer sannolikt inte lämna ifrån sig makten för den goda sakens skull...). Det finns en poäng i att fundera över vilka strukturer som ligger bakom världens passivitet när människor förtrycks av diktaturer.

På distriktsstämman bifölls motionens andemening och det var ett litet steg i rätt riktning.