Nu när regeringen och alliansen kommit överens i ännu en fråga som rör migrationspolitik så diskuteras ämnet flitigt. I grunden är jag mycket positiv till överenskommelsen som innebär ett steg i rätt riktning. Jag skulle dock vilja gå betydligt längre.
Att varje individ föds som en del i en nation och att tillhörigheten till denna nation begränsar möjligheterna att bosätta sig var som helst på planeten är långt ifrån den liberalism som jag eftersträvar. Nationsgränserna är osynliga gränser vars existensberättigande består i att underlätta den politiska administrationen. Det existensberättigandet tycker jag vi bör ifrågasätta.
Tyvärr används nationernas suveränitet till att förtrycka medborgare, i det globala samfundet har varje suverän stat mycket större rättigheter än den enskilde individen. Vi ser det runt om i världen, inte minst i Libyen, där världen handfallet ser på medan en galen diktator bombar sin egen befolkning. Anledningen är i grund och botten att den galna diktatorn som bombar anses ha legitimitet till att styra över nationen, den legitimiteten är idag större än oppositionella medborgares rätt att inte bli bombade.
Jag skulle vilja se en förändring från ett internationellt samfund som innebär samarbete mellan suveräna stater till ett globalt instrument som kan garantera grundläggande fri- och rättigheter. Ingen politiker bör kunna ha makten att begränsa människors fria rörlighet och ingen administration borde vara viktigare än de individer som administrationen har som syfte att serva. För att garantera mänskliga fri- och rättigheter bör nationalstaterna avskaffas och en global organisation utifrån federalismens principer sjösättas med individens bästa i fokus.
Säkerligen framstår detta inlägg som verklighetsfrånvänt och orealistiskt. Det är det också! Den dagen då utopierna dör ut har vi dock betydligt större problem än verklighetsanknytning. Det finns en poäng i att diskutera grundläggande visioner även om det inte är helt självklart hur dem ska kunna genomföras (världens diktaturer kommer sannolikt inte lämna ifrån sig makten för den goda sakens skull...). Det finns en poäng i att fundera över vilka strukturer som ligger bakom världens passivitet när människor förtrycks av diktaturer.
På distriktsstämman bifölls motionens andemening och det var ett litet steg i rätt riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar