System vs Människor

Nog är det lite konstigt? När skolorna har svårt att följa lagstiftningen, att tillgodose barnens behov och ge barn i behov av stöd just det stödet, då finns inga pengar. Det har under senare tid inte alls varit för lite pengar till skolan i kommunen, det är organisationen det är fel på, detta enligt den styrande majoriteten. Att barnen inte får det stöd dem behöver har viftats bort med obegripliga resonemang om system och organisation. Dessutom har det ju inte funnits några pengar, så några tillskott har inte varit aktuellt.

Nu ändras dock allt. Nu har man upptäckt att vissa utgifter har redovisats på fel rad i ekonomiska rapporter. Helt plötsligt är det inga som helst problem att lägga in åtta extra miljoner till skolan. Detta trotts att denna felrapportering inte på något sätt ändrar det ekonomiska utfallet utan endast påverkar vissa nyckeltal.

Det är fantastiskt bra att ytterliggare pengar kommer till men hur tänker man? Är nyckeltal och radplacering av utgifter viktigare än barnens behov? Uppenbarligen så är det så det fungerar med den styrande majoriteten som inte ser barnens behov som anledning att skjuta till resurser men får väldig fart för att justera nyckeltal och radplaceringar. Ibland gör politik bara att jag blir förbannad. För trotts att man nu har tillfört extra resurser har man ännu inte upptäckt att det i grund och botten handlar om barnens bästa. Systemen, nyckeltalen och verksamhetsorganisationen är fortfarande det enda som betyder något. Tragi(s)kt.

Monarkin är bara luddig kulturpolitik

Sedan jag blev medlem i CUF 2002 har en av frågorna som jag frekvent debatterat på stämmor och annat varit frågan om monarkins avskaffande. Jag har argumenterat för det rimliga i att låta folket utse sin statschef i härliga demokratiska val i republiken Sverige. Dessvärre börjar jag inse att monarkins vara eller inte vara handlar om helt andra saker än rimlighet och demokrati, monarkin brister ju som bekant i dessa bägge avseenden.

Monarkins försvarare väljer istället att prata om det trevliga med monarkin. Man lyfter mysfaktorn i att ha en kung och det enande i att ha en gemensam symbol, nästan som om det va en grundförutsättning för invånarnas gemenskap. Monarkin handlar enligt dessa rojalister således inte om demokrati utan en extremt luddig form av kulturpolitik. Det är en kulturell symbol som försvaras snarare än ett statsskick. I praktiken har kungen ungefär samma funktion för Sverige som ett visst operahus har för Australien.

Här ska alltså politiker besluta om vad som är mysigt, trevligt och vad som ska ligga till grund för människors gemenskap. Det är luddig kulturpolitik när den är som allra luddigast. Precis som med all annan luddig kulturpolitik som ska styra människors subjektiva bedömningar så ställer jag mig ypperligt skeptisk till detta påfund. En vandrande kulturstatuett, som kungen blivit, är knappast något för riksdagen att försvara. Vill människor sedan hylla och älska familjen Bernadotte så varsågoda men den typen av beslut bör knappast finna sin grund i riksdagen och parlamentarismen. Är det förresten någon som vet vad statschefen i Australien heter? antagligen inte, men operahuset däremot...

Det är hög tid att avskaffa det luddigaste av alla luddiga kulturpolitiska projekt. Att vi dessutom får möjlighet att demokratiskt välja vår statschef kan ses som en ren bonus. Och ja kära kumlabor, för att vara konsekvent så vill jag även skrota alla eventuella tankar på det monarkiliknande projektet i Kumla.

En bra helg och en skrämmande lokaldemokrati

Har kommit hem från förbundsstämman med Centerstudenter. Det är en fantastisk organisation med högt i tak och bra folk. En helg fylld av vassa debatter med både faktakunskap och ideologisk diskussion. förhoppningsvis kan Centerstudenter bli bättre på att nå ut med sina budskap och tillsammans med CUF agera spjutspets i en Centerpartistisk förnyelse.

Nu sitter jag istället och ser på inspelningen från senaste kommunfullmäktige och det ger en känsla av solförmörkelse där såväl fakta som ideologi och värderingar är sällsynt förekommande.

Ett exempel är att man ska införa köttfria dagar i skolan. Barnen ska endast få vegetarisk kost dessa dagar. Den centrala frågan om maktfördelning och huruvida fullmäktige ska ta beslut över vad eleverna ska välja för mat nämns knappt. Däremot väljer Lennart Eriksson (s) att hylla matråden där elever och personal är med att påverka skolmaten samtidigt som han röstar för att kommunfullmäktige ska köra över dessa matråd.

The reds go marching on

Idag vann Manchester United sin 19e ligatitel och är därmed ensamma på topp av brittisk fotbollshistoria. Fantastiskt att vinna ligan och dessutom vara framme i Champions-league final trotts att laget svajat en aning under säsongen. Att laget är störst genom tiderna kompletteras med faktumet att såväl Sir Alex som Ryan Giggs varit med och tagit tolv (12!!) av dessa ligatitlar.

Riktigt gött att vara United-fan en sån här dag.

Om skolk på Newsmill

Idag skriver jag om skolk på Newsmill. Det måste bli ett slut på det eviga timfokuset. En skola som baseras på timplan, en utbildningsminister som fokuserar på närvarotid. Det håller inte. Fokus måste flyttas till kunskap och kvalitét i skolan. Vi ska ha en skola där eleverna mår bra och använder sin tid meningsfullt till att lära sig saker. Att sitta och rulla tummarna gör ingen glad, inte ens när det sker i ett klassrum i skolan.

Läs min artikel här. Läs gärna också Torbjörn Jerlerups (Liberaldemokraterna) artikel på brännpunkt i samma ämne.

en milstolpe på väg utan ände?

Ibland diskuteras milstolpar i olika sammanhang. För mig känns det som en milstolpe att ha fått sidan joelfalk.com online för att kunna börja marknadsföra mina tjänster som webbutvecklare mot företag. Samtidigt så är företagandet aldrig något som jag kan bli klar med, det finns inget slutmål som när det uppnåtts avslutar engagemanget. Så på en väg utan ände, vad är då egentligen en milstolpe?

Betydligt kortare än en mil är det i alla fall till företagsmässan som ska besökas imorgon. En första kund till firman vore ännu en milstolpe att uppnå.