På vänsterkanten pratar man gärna om det varma Sverige, det röda Sverige. Man menar att Sverige med en borgerlig regering har landet blivit kallt. vi som är mer än fem år vet ju dock vad det är för något dem pratar om och jag tror få blir imponerade. Jag minns själv en lördagseftermiddag när jag skulle såga ved i tron att ek är ett av få träd som jag inte är allergisk mot men i slutändan fick en kraftig allergisk reaktion. Hela högra sidan av kroppen, och speciellt armen, blev röd, svullnade och blev varm. Det stora problemet var att politikerna inte litade på att jag själv kunde avgöra mitt behov av allergimedicin och därför drev ett apoteksmonopol. Så en lördagseftermiddag, med nästan två dygn till dess att Kumlas enda apotek skulle öppna igen efter helgen, fick jag genom min högra arm uppleva det röda och varma Sverige som vänstersidan nu pratar om.
Det var ett Sverige med betydligt färre vårdcentraler, med mindre valfrihet för dom äldre och färre alternativ för skolungdomar och barnfamiljer. Det var ett Sverige med en statsminister som varnade för båtlaster av sociala turister från Baltikum som skulle komma hit och suga ut våra bidragssystem och hota hela välfärdssystemet. Ett Sverige där flit straffade sig och arbetslöshet doldes genom förtidspensionering. Ett Sverige där examinerade utlandsstudenter från svenska universitet istället för att välkomnas till svensk arbetsmarknaden kastades ut ur landet med huvudet före och där en platt-tv tolkades som ett tydligt tecken på att skatten var för låg. Rött och varmt? Ja visserligen, i alla fall den där lördagseftermiddagen med allergireaktionen. Men det var också ett socialistiskt Sverige med unken människosyn som jag aldrig någonsin vill ha tillbaka.
Världen är inte svart eller vit eller för den delen helt blå eller röd. Enligt min åsikt så är det viktigaste att Centerpartiet för sin egen politik, värnar om sina egna kärnfrågor och skapar sin egen agenda. Utifrån detta kan man sedan finna kompromisser och samarbetsparter för att försöka få så stort genomslag som möjligt för den egna politiken. Att börja med att låsa fast sig i ett block och sedan försöka påverka är inte alltid den bästa lösningen.
SvaraRaderaInom Alliansen har centerpartiet i vissa frågor fått kompromissa väl mycket och det i vissa fall har de små allianspartierna fått stå med mössan i hand åt moderaterna. I min mening är miljö och energipolitiken områden där Centerpartiet har klart högre ambitioner än resten av alliansen trots att C har ansvariga statsråd inom dessa områden.
I ett "tvåpartisystem" så försvinner snart de små partierna.
Jag delar bitar av din analys. Alliansen har problem, eller snarare så har c och kd problem med att finna sin roll i samarbetet. Jag tror också att c måste profileras bättre och tuffare men ser knappast ett byte av samarbetspartners som vägen framåt. Folkpartiet har som litet parti lyckats bättre än c och kd med egen ganska tuff profilering utan att alliansen fallit. Jag tror samma möjligheter finns för c även om jag hoppas att man kan göra det något mindre populistiskt. Det är upp till oss själva att göra jobbet och visa varför vi behövs i alliansen och varför väljarna ska ta en c-röstsedel på valdagen.
SvaraRaderaJag tycker det finns en poäng att hålla uppe dörren för samarbete i vissa frågor, inte minst med mp. Ska man ingå i ett gemensamt regeringsunderlag så krävs dock en viss samsyn i grundläggande frågor om vad som ska beslutas var, vad som är individens roll osv. Någon sådan samsyn finns inte med S och V så jag ser ingen möjlighet att skapa regering tillsammans med sådana partier.
Möjligen att man kan tänka sig en koalition där alliansen bjuder in mp som delar mycket av den frihetliga och individfokuserade syn som alliansen företräder.