Det som skett i Oslo och på Utöya är omöjligt att greppa. Omfattningen, grymheten och ondskan bakom är så nattsvart att jag inte hittar någon ände att ens börja funderingarna. Hundratals engagerade unga människor med drömmen om ett bättre samhälle och visioner om hur förbättringen uppnås. Unga människor som tar av sin fritid för att samlas och aktivt göra skillnad och skapa bättre förutsättningar för andra. Dessa ungdomar hamnade i attackens fokus. Över nittio människor är hittills bekräftat omkomna och talen lär stiga.
Det finns inget att göra för att ta tillbaka det som förlorats. Det som däremot finns kvar är solidaritet, omtanke och demokrati. Det finns en stor enighet om att bemöta terrorism, inskränkthet och ondska med starkare demokrati och mer öppenhet. Ur det kan något positivt komma om än inte ersätta allt det som gått förlorat. Imorgon samlas människor på våhustorget i Örebro på initiativ av ssu för att hedra offren och tända ljus. Då och där spelar det ingen roll vilken politisk färg man har, politiskt groll läggs åt sidan och kvar finns endast medmänsklighet.
Samtidigt finns det krafter som så gärna vill göra politik av detta. Krafter som innan gärningsmannen var gripen vill rikta misstankar mot islam. Andra krafter som efter gärningsmannen blivit känd försöker blanda korten och låtsas att höger i form av borgerlighet är en liknande höger som den idioti som gärningsmannen bekänt sig till. Det är låg nivå på såna diskussioner och vanärar det sorgearbete som nu pågår.
Nu bör tankarna gå till dom som drabbats, anhöriga, AUF och hela Norge. En som visat storhet under denna kris är Norges statsminister Jens Stoltenberg. Det är lätt att beröras av hans ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar