För egen del är favoriten Annie Johansson och hon är definitivt den av kandidaterna som jag har bäst koll på, inte minst till följd av åren i CUF. Hon är ideologiskt vass, medialt slipad och en grundmurad Centerpartist som skulle göra ett strålande jobb som partiledare. Hon har det som krävs för att göra det interna arbetet med att motivera och stärka den egna organisationen men också det som krävs för att locka nya medlemmar och väljare. En dag när politiken känns tråkig och som ett ständigt tjabbel så är Annie den som gör att det blir intressant och relevant igen.
Under de senaste dagarna när kandidaterna presenterat sig så har även dom andra kandidaterna imponerat. Jag har visserligen hört båda hålla tal tidigare och imponerats av deras kompetens men denna process ger nytt ljus över deras personer och kunskaper. Dom är båda vana med regeringsarbetet inifrån och har vara aktiva i förhandlande mellan allianspartierna. Anna-Karin Hatt är jordnära och bra på att koppla sina visioner till situationer i vardagslivet, vilket gör det enkelt att ta till sig även av ganska visionära resonemang. Anders W Jonsson har ett driv i sina sociala hjärtefrågor. Han är antagligen mardrömmen för socialdemokraterna då han skulle kunna fånga upp en del borgerliga väljare som ser problem med sjukförsäkring, barnfattigdom osv och som annars riskerar byta block.
Det går alltså inte att hitta en favorit genom uteslutningsmetoden i denna process. Jag ser tre kandidater som alla har starka sidor. Jag förordar Annie för att hon har tydligheten och utstrålningen som krävs för att lösa partiets stora problem, att folk inte vet vad partiet står för. Hon kan locka väljare och vart och ett av dom nästan 5000 kryss hon fick i senaste valet är i sig en anledning att välja henne till partiordförande. Samtidigt är jag glad att det finns flera goda kandidater att välja mellan.
Grunden för ett bra val är den process som nu inleds. Att kandidaterna kan berätta vad dom vill göra med partiet och framför allt att dom vill. Vi har genom socialdemokraterna sett en process där kandidater som hade den tydligheten automatiskt diskvalificerades från processen och där valberedningens kandidat vägrade berätta om sin politik innan han blev vald. Nu ser jag fram emot intressanta diskussioner mellan c-kandidaterna att lyssna till och det blir spännande att se var valberedningen slutligen landar. Sedan hoppas jag att vi kan följa Miljöpartiets goda exempel och låta stämman ha sista ordet. Även kandidaterna som slutligen inte föreslås av valberedningen bör ställa upp till val på stämman.
Sist men inte minst tycker jag att det är viktigt att komma ihåg vår nuvarande partiledares roll i detta. Det är ingen slump att det finns goda kandidater och att vi till skillnad från många andra har gott om både manliga och kvinnliga, unga och "inte fullt så unga" kandidater. Tack Maud för ett fantastiskt arbete med att stärka Centerpartiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar