Hatets företrädare

Efter det hemska som hänt har en debatt kring skuldbeläggande blossat upp. Vissa menar att Sverigedemokraterna och andra nationalister är ansvariga för terrordådet, andra tar chansen att använda terrordådet på andra politiska motståndare och någon anser att det är mångkulturen i sig som är ansvarig (om inte mångkulturen fanns kunde den inte bli attackerad var resonemanget). Det sistnämnde är ungefär som att hävda att Olof Palme är ansvarig för sin egen död, hade inte Olof Palme funnits hade han ju onekligen inte kunnat bli mördad.

Jag menar bestämt att Sverigedemokraterna inte har någon skuld i det som skett i Oslo och på Utöya. Det innebär dock inte att Sverigedemokraterna är bra, eller ens acceptabla. För samtidigt som jag hävdar att SD inte äger någon skuld till attentaten så har händelserna i sig lockat fram det mest vidriga av Sverigedemokraterna själva. Det har blivit oerhört tydligt att, även om SD inte är terrorister, så är dom hatets företrädare. Medan andra partier deltar i sorgearbetet och visar hänsyn till offren så sprider sverigedemokrater rasistisk propaganda. Låt mig visa några exempel från Twitter där Kent Ekeroth, riksdagsman för SD, skrivit.



Islam är alltså likt nazismen och när skillnaden mellan fundamentala islamister och vanliga muslimer påtalas så anser Ekeroth att det bara är en patetisk ursäkt. Detta hat måste bekämpas. Men då ska vi också vara ärliga och säga att det finns så många goda argument att använda mot rasister så beskyllningar om att dom är terrorister behövs inte.

Omöjligt att förstå

Hur skriver man ett inlägg om något som inte går att förstå? Hur samlar man tankar som inte håller ihop?

Det som skett i Oslo och på Utöya är omöjligt att greppa. Omfattningen, grymheten och ondskan bakom är så nattsvart att jag inte hittar någon ände att ens börja funderingarna. Hundratals engagerade unga människor med drömmen om ett bättre samhälle och visioner om hur förbättringen uppnås. Unga människor som tar av sin fritid för att samlas och aktivt göra skillnad och skapa bättre förutsättningar för andra. Dessa ungdomar hamnade i attackens fokus. Över nittio människor är hittills bekräftat omkomna och talen lär stiga.

Det finns inget att göra för att ta tillbaka det som förlorats. Det som däremot finns kvar är solidaritet, omtanke och demokrati. Det finns en stor enighet om att bemöta terrorism, inskränkthet och ondska med starkare demokrati och mer öppenhet. Ur det kan något positivt komma om än inte ersätta allt det som gått förlorat. Imorgon samlas människor på våhustorget i Örebro på initiativ av ssu för att hedra offren och tända ljus. Då och där spelar det ingen roll vilken politisk färg man har, politiskt groll läggs åt sidan och kvar finns endast medmänsklighet.

Samtidigt finns det krafter som så gärna vill göra politik av detta. Krafter som innan gärningsmannen var gripen vill rikta misstankar mot islam. Andra krafter som efter gärningsmannen blivit känd försöker blanda korten och låtsas att höger i form av borgerlighet är en liknande höger som den idioti som gärningsmannen bekänt sig till. Det är låg nivå på såna diskussioner och vanärar det sorgearbete som nu pågår.

Nu bör tankarna gå till dom som drabbats, anhöriga, AUF och hela Norge. En som visat storhet under denna kris är Norges statsminister Jens Stoltenberg. Det är lätt att beröras av hans ord.

Partiledarvalet

Nu har tre huvudkandidater till posten som partiledare mejslats fram. Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson har alla ambitionen att bli ledare och har också efter valberedningens dialog med distrikten ansetts ha ett brett stöd och stort förtroende inom organisationen.

För egen del är favoriten Annie Johansson och hon är definitivt den av kandidaterna som jag har bäst koll på, inte minst till följd av åren i CUF. Hon är ideologiskt vass, medialt slipad och en grundmurad Centerpartist som skulle göra ett strålande jobb som partiledare. Hon har det som krävs för att göra det interna arbetet med att motivera och stärka den egna organisationen men också det som krävs för att locka nya medlemmar och väljare. En dag när politiken känns tråkig och som ett ständigt tjabbel så är Annie den som gör att det blir intressant och relevant igen.

Under de senaste dagarna när kandidaterna presenterat sig så har även dom andra kandidaterna imponerat. Jag har visserligen hört båda hålla tal tidigare och imponerats av deras kompetens men denna process ger nytt ljus över deras personer och kunskaper. Dom är båda vana med regeringsarbetet inifrån och har vara aktiva i förhandlande mellan allianspartierna. Anna-Karin Hatt är jordnära och bra på att koppla sina visioner till situationer i vardagslivet, vilket gör det enkelt att ta till sig även av ganska visionära resonemang. Anders W Jonsson har ett driv i sina sociala hjärtefrågor. Han är antagligen mardrömmen för socialdemokraterna då han skulle kunna fånga upp en del borgerliga väljare som ser problem med sjukförsäkring, barnfattigdom osv och som annars riskerar byta block.

Det går alltså inte att hitta en favorit genom uteslutningsmetoden i denna process. Jag ser tre kandidater som alla har starka sidor. Jag förordar Annie för att hon har tydligheten och utstrålningen som krävs för att lösa partiets stora problem, att folk inte vet vad partiet står för. Hon kan locka väljare och vart och ett av dom nästan 5000 kryss hon fick i senaste valet är i sig en anledning att välja henne till partiordförande. Samtidigt är jag glad att det finns flera goda kandidater att välja mellan.

Grunden för ett bra val är den process som nu inleds. Att kandidaterna kan berätta vad dom vill göra med partiet och framför allt att dom vill. Vi har genom socialdemokraterna sett en process där kandidater som hade den tydligheten automatiskt diskvalificerades från processen och där valberedningens kandidat vägrade berätta om sin politik innan han blev vald. Nu ser jag fram emot intressanta diskussioner mellan c-kandidaterna att lyssna till och det blir spännande att se var valberedningen slutligen landar. Sedan hoppas jag att vi kan följa Miljöpartiets goda exempel och låta stämman ha sista ordet. Även kandidaterna som slutligen inte föreslås av valberedningen bör ställa upp till val på stämman.

Sist men inte minst tycker jag att det är viktigt att komma ihåg vår nuvarande partiledares roll i detta. Det är ingen slump att det finns goda kandidater och att vi till skillnad från många andra har gott om både manliga och kvinnliga, unga och "inte fullt så unga" kandidater. Tack Maud för ett fantastiskt arbete med att stärka Centerpartiet.

Örebro får underkänt

Under våren har tidningarna skrivit spaltmeter om hur kroppen ska trimmas i form inför beach-säsongen. Många upplever en stor press att se ut på ett visst sätt, den pressen växer när dunjackorna ska av och ersättas med badkläder. Problem med ätstörningar är allvarliga och kanske aldrig så påtaglig som när beach-säsongen kommer igång. Vad gör då landstinget som ska finnas där och stödja och hjälpa till? Jo, man stänger ner Örebros ätstörningsklinik under sommaren. Detta är så uselt så det är skamligt. Människor förtjänar bättre och landstinget måste lösa detta omedelbart.

Centerpartiets ungdomsförbund går nu ut och ger Örebro län underkänt. Läs mer på cuf.se.

Det röda varma Sverige inget alternativ

Idag florerar nyheter om missnöje inom Centerpartiet med alliansen och att vi skulle öppna upp för att spräcka samarbetet och då istället samarbeta med den röda sidan i svensk politik. Jag har inte hört den typen av missnöje inom partiet utan missnöjet handlar snarare om bristande profilering inom allianssamarbetet. Den profilering som efterfrågas handlar dock varken om förstatligande eller höjda skatter så det är knappast någon sossevänlig kritik. I min värld är inte socialdemokraterna och vänsterpartiet ens tänkvärda samarbetspartners. Jag anar att det är vinklingar, lurigt formulerade frågor och medvetna misstolkningar som ligger till grund för dagens nyhetetsspridning.

På vänsterkanten pratar man gärna om det varma Sverige, det röda Sverige. Man menar att Sverige med en borgerlig regering har landet blivit kallt. vi som är mer än fem år vet ju dock vad det är för något dem pratar om och jag tror få blir imponerade. Jag minns själv en lördagseftermiddag när jag skulle såga ved i tron att ek är ett av få träd som jag inte är allergisk mot men i slutändan fick en kraftig allergisk reaktion. Hela högra sidan av kroppen, och speciellt armen, blev röd, svullnade och blev varm. Det stora problemet var att politikerna inte litade på att jag själv kunde avgöra mitt behov av allergimedicin och därför drev ett apoteksmonopol. Så en lördagseftermiddag, med nästan två dygn till dess att Kumlas enda apotek skulle öppna igen efter helgen, fick jag genom min högra arm uppleva det röda och varma Sverige som vänstersidan nu pratar om.

Det var ett Sverige med betydligt färre vårdcentraler, med mindre valfrihet för dom äldre och färre alternativ för skolungdomar och barnfamiljer. Det var ett Sverige med en statsminister som varnade för båtlaster av sociala turister från Baltikum som skulle komma hit och suga ut våra bidragssystem och hota hela välfärdssystemet. Ett Sverige där flit straffade sig och arbetslöshet doldes genom förtidspensionering. Ett Sverige där examinerade utlandsstudenter från svenska universitet istället för att välkomnas till svensk arbetsmarknaden kastades ut ur landet med huvudet före och där en platt-tv tolkades som ett tydligt tecken på att skatten var för låg. Rött och varmt? Ja visserligen, i alla fall den där lördagseftermiddagen med allergireaktionen. Men det var också ett socialistiskt Sverige med unken människosyn som jag aldrig någonsin vill ha tillbaka.

Bra av CUF kring tvångssterilisering av transpersoner

Såg på cuf.se att CUF idag skickat ut ett viktigt och mycket bra pressmeddelande kring Kristdemokraternas vidriga ståndpunkt om tvångssterilisering av transpersoner. Vad hände egentligen med ett mänskligare sverige?

Så här lyder pressmeddelandet:

CUF fördömer KDs krav på steriliseringar

PRESSMEDDELANDE
Centerpartiets Ungdomsförbund
2011-07-01

CUF fördömer KDs krav på steriliseringar
Strax innan midnatt beslutade Kristdemokraterna att de även fortsättningsvis ställer sig bakom det krav på sterilisering som finns vid juridiskt könsbyte. Beslutet grundar sig i en underlig människosyn.

- Det är verkligen inte en politik för ett mänskligare Sverige, säger Hanna Wagenius, ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund. Det här handlar i praktiken om att man tvångssteriliserar människor som befinner sig i en mycket utsatt situation.

Maria Larsson har i ett uttalande sagt att det är rimligt att människor som byter kön väljer bort vissa könsspecifika egenskaper. Ett juridiskt könsbyte kräver dock inga övriga fysiska ingrepp utöver själva steriliseringen. Personer som i praktiken bara byter ett personnummer tillåts inte heller spara könsceller för att kunna reproducera sig i framtiden.

- Politiken på det här området är vidrig. Ingen vaknar en morgon och tänker att det vore roligt att byta kön. Det handlar om en djupt rotad och icke övergående upplevelse av ha ett annat kön än det som staten tilldelat en. Självmordsfrekvensen bland transsexuella som inte genomgår behandling är skyhög, själva könsbytet kan vara ett livsavgörande beslut, så det är definitivt relevant att prata om tvångssteriliseringar i det här fallet. Är det verkligen lämpligt att vår socialminister ställer sig bakom den här lagstiftningen? frågar Wagenius.