Olofsson, Werme och Larsen

Idag har det verkligen tagit fart en debatt om Maud Olofssons framtid som partiledare. Det tycks råda en bred enighet om att hon genomfört väldigt mycket bra som partiledare men det finns även röster för att förnyelse behövs. Jag har stort förtroende för Maud men tillhör skaran som tror att vi behöver byta ledning senast 2012 och helst redan i höst. Vi skulle knappast få samma problem att hitta en lämplig följare på ämbetet som vi sett inom socialdemokratin utan det finns färgstarka alternativ som skulle göra sig utmärkt på posten. Min favorit för uppdraget är den som nämnts mest i sammanhanget, Annie Johansson.

Jag läser Staffan Wermes blogg och noterar att han inte håller med om att Centerpartiet är liberalt. Det är verkligen att kasta stenbumlingar i glashus. Om ingången i diskussionen är att stärka liberalismen i Sverige så är det inte främst Centerpartiet som behöver byta partiledare utan Folkpartiet. Språktest, obligatoriska gynundersökningar och batonger är inte särskilt frihetligt, tyvärr Werme! Däremot delar jag ingången i inlägget att det behövs starkare liberalism och mer av ideologi i svensk politik. Idag är det dessvärre vare sig C eller FP som står för detta utan ickepartiet Liberaldemokraterna. Det finns således hemläxa att göra för bägge partierna i riksdagen som kallar sig för liberala. Centerpartiet har bokat in extrastämma 2012 för att anta ett nytt spetsigt och liberalt idéprogram, jag väntar med spänning på att Folkpartiet ska börja planera något liknande.

Jag måste även kommentera Christina Höj Larsens (v) inlägg på newsmill om frizoner. Att vänsterpartiet avskyr sänkta skatter är inget nytt men sällan har någon vänsterpartist så tydligt deklarerat förakt mot verkligheten. Enligt artikeln har segregationen i till exempel Rosengårsd och Rinkeby skapats av alliansregeringen. Om hon verkligen menar allvar med sin artikel så undrar jag om det var under Wermes stenbumling som Larsen gömt sig fram till 2006... I verklighetens Sverige kan hon då inte befunnit sig.