Det är uppenbart att det måste till förändring, frågan är bara hur. Även om vi redan idag skulle få ett maktskifte finns fakturorna för alla byggen kvar att betala. Hur skapar vi resurserna för att klara uppdraget vi har för våra barn och äldre? Kan vi kraftigt reducera det kommunala ansvaret för vuxnas tillgång till kultur och helt enkelt hävda att myndiga personer får ta ansvar för sin egen kulturkonsumtion? På så sätt kan en del pengar sparas in och flyttas över till andra viktigare verksamheter. Antagligen är det långt ifrån tillräckligt för att täcka upp behoven inom utbildning och omsorg men i alla fall en start. Vad kan mer göras? Det vore intressant att se hur mycket pengar som läggs på att subventionera fik, solarier och annat som drivs i kommunal regi, ännu ett par slantar till att förstärka kärnverksamheten? Antagligen kan även effektiviseringar ge en hel del och stärkta möjligheter för alternativa driftsformer dra sitt strå till stacken.
Nej, jag har inte något klart svar på hur situationen ska lösas men jag är innerligt trött på en majoritet som skryter över byggnader och inte låtsas om problemen med innehållet. Vore på tiden att få till en diskussion om hur vi tar oss framåt istället för att förneka problemen. Jag tror att en del av lösningen handlar om att lyfta diskussionen från politiska möten och stängda dörrar på kommunhuset och ta ett helhetsgrepp tillsammans med invånarna. Var och hur skapar vi ett sådant forum?
Några lösa funderingar i ett blogginlägg förändrar inte verkligheten för barnen i skolan men någonstans måste det börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar