Bistånd är inte en kommunal fråga och ska inte hanteras i kommunpolitiken. Som kommunpolitiker har man i grund och botten inte fått det mandatet av väljare att ge bistånd till fattiga länder. Dessutom finns en risk när politiker lyfter fram hur politiken tar ansvar för solidariska handlingar att det blir en vedertagen fördelning i samhället. Det riskerar innebära att människor själva tappar känslan av individuellt ansvar att agera solidariskt för att hjälpa människor i behov av stöd.
Istället för att politiskt ta beslut om att flytta det solidariska ansvaret från individen till kommunen så borde även politiker ta individuellt ansvar. Vill socialdemokratiska politiker bistå svältande barn på afrikas horn bör dom ta eget ansvar och skänka av sina eller sitt partis tillgångar.
Som ersättare i Barn- och utbildningsnämnden så har jag inga stora politiska arvoden. Det handlar om någon eller ett par hundralappar i månaden. För att ändå konkret visa på att det går att ta individuellt ansvar kommer jag framöver skänka varje krona som kommer in i arvode till välgörande ändamål. Det kommer inte rädda världen men kan förhoppningsvis vara en signal. Jag tror nämligen att människor vill hjälpa och att om vi visar att vi förväntar oss att var och en drar sitt strå till stacken så behöver vi inte ha några politiker som går utanför sitt mandat och istället skänker bort andra människors pengar.
Läs mer om Kumlas bidrag på na.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar