Sadé har fel perspektiv

Ilan Sadé skriver på newsmill att Centerpartiet måste ompröva sin syn på invandringen och budskapet är att invandringen bör regleras hårdare och minska. Jag tycker det är en fråga som absolut måste vara öppen att diskuteras men jag hamnar i en helt annan slutsats en Sadé. Anledningen till våra olika slutsatser är perspektivet utifrån vi ser invandringen.

Det är som politiker lätt att hamna i en position där man börjar definiera det goda samhället. Och när man väl är igång med det så inkluderas snart inte bara samhället som sådant utan även livet för människorna som bor där. Helt plötsligt tar sig politiker rätten att definiera vad som är det goda livet och inte bara för sig själva utan för alla invånare. Det är i grunden ett socialistiskt perspektiv där politiker vet bäst och därmed bör avgöra allt mer om hur människor ska leva sina liv.

Ur ett sådant perspektiv kan man enkelt raljera med Centerpartiets utspel kring att segregation som uppstår av medvetna fria val av människor inte behöver vara negativ. Sadé försöker sig på den versionen och saknar helt argumentation för att bygga upp sitt raljerande.

Sedan diskuteras olika gruppers kulturer och hur dessa hålls samman och resonemang kring en överbryggande gemensam identitet. Som vanligt när denna typ av argumentation lyfts finns ingen som helst vilja att lyfta vad som egentligen är kultur. Huruvida det handlar om mat, religion, heminredning, traditioner, seder eller klädsel vill varken Sadé eller någon annan med liknande argumentation lyfta. Hur sedan staten ska blanda sig i människors kultur vill man inte heller diskutera. Det är endast en fråga om att minska invandringen av människor som innehar dessa ytterst otydliga och icke definierade kulturella attribut som man är beredd att lyfta för diskussion.

Centerpartiets särskiljande drag gentemot övriga partier är underifrån-perspektivet. Vi är en organisation som har våra rötter i en kamp mot överheten. Det är vi som står upp för individen mot statliga pekpinnar och detaljstyrningar. Därför blir det svårt att få ihop Centerpartiets värderingar med pekpinnar kring människors kultur och livsval. Ur det perspektivet blir det istället rimligt att prata om nybyggarlandet Sverige där människor ska få möjlighet att bygga sin egen framtid. Det blir självklart att kritisera en illa fungerande bostadsmarknad som låser in människor i boenden dem inte själva valt. Det blir naturligt att kritisera en arbetsmarknad som bygger murar mot dem som ännu inte tagit plats på arbetsmarknaden och som vill in. Däremot är det inte vi som politiker som ska definiera vare sig det goda samhället, det goda livet eller vilken kultur som är okej att utöva i Sverige. Gränserna är givetvis den lagstiftning som finns för att garantera varje individ sina fri- och rättigheter.

Ur ett underifrån perspektiv blir det naturligt att sträva efter att riva alla samhällshinder som sätter stopp för utopin om alla människors fria rörlighet. Det är grunden ett misslyckande när kollektiva strukturer begränsar människors rätt att bosätta sig efter egen vilja.

Jag tycker det är viktigt att våga diskutera även obekväma frågeställningar inom ramen för Centerpartiet. Det som gör mig fundersam är att Sadé argumenterar för sin slutsats ur ett ovanifrånperspektiv där överheten, staten och politikers definition av det goda livet sätts över den enskilda människan. Sådan argumentation kommer jag aldrig ställa mig bakom.

Vems pengar kan vi skänka bort?

Kumla följer nu Hallsbergs exempel och skänker bort 1kr per invånare för att hjälpa människor i nöd i Afrika. I grunden är det behjärtansvärt att skänka pengar till sådana ändamål men det är dock inte en bra lösning som nu satts i verket.

Bistånd är inte en kommunal fråga och ska inte hanteras i kommunpolitiken. Som kommunpolitiker har man i grund och botten inte fått det mandatet av väljare att ge bistånd till fattiga länder. Dessutom finns en risk när politiker lyfter fram hur politiken tar ansvar för solidariska handlingar att det blir en vedertagen fördelning i samhället. Det riskerar innebära att människor själva tappar känslan av individuellt ansvar att agera solidariskt för att hjälpa människor i behov av stöd.

Istället för att politiskt ta beslut om att flytta det solidariska ansvaret från individen till kommunen så borde även politiker ta individuellt ansvar. Vill socialdemokratiska politiker bistå svältande barn på afrikas horn bör dom ta eget ansvar och skänka av sina eller sitt partis tillgångar.

Som ersättare i Barn- och utbildningsnämnden så har jag inga stora politiska arvoden. Det handlar om någon eller ett par hundralappar i månaden. För att ändå konkret visa på att det går att ta individuellt ansvar kommer jag framöver skänka varje krona som kommer in i arvode till välgörande ändamål. Det kommer inte rädda världen men kan förhoppningsvis vara en signal. Jag tror nämligen att människor vill hjälpa och att om vi visar att vi förväntar oss att var och en drar sitt strå till stacken så behöver vi inte ha några politiker som går utanför sitt mandat och istället skänker bort andra människors pengar.

Läs mer om Kumlas bidrag på na.se

Individens rättigheter - det som politiken glömde

Politik handlar i Sverige väldigt mycket om att styra människor. Så pass mycket att jag tror att få ens reagerar på ett sådant påstående. Men är det verkligen styrning som människor behöver? Lättnaden av att inte behöva ta egna beslut?

Politik borde istället handla om att definiera individens rättigheter och sedan skapa system som garanterar dessa rättigheter. Vad behöver vi göra för att garantera alla barn en skolgång som ger grundläggande kunskaper som vi tycker alla har rätt till? Det vore en mycket viktigare fråga än hur vi fråntar människor möjligheten att välja skola till sina barn.

Låt mig ta några konkreta exempel:

• På vilket sätt stärks människors rättigheter av att förbjuda vinst i en välfärdsverksamhet?
  
  
• På vilket sätt stärks människors rättigheter av att förbjuda friskolor?
  
  
• På vilket sätt stärks människors rättigheter av att tvingas in i a-kassan?
  
  
• På vilket sätt stärks människors rättigheter av ett påtvingat och skuldtyngt ägande i tysk kolkraft?
  
  
• På vilket sätt stärks människors rättigheter av vetskapen att dom inte själva får välja sin lunchmeny när dom blir gamla?
  
  
• På vilket sätt stärks människors rättigheter av att tvingas fördela föräldramånader på ett visst sätt?

På område efter område vill politiker gå in och styra människors livsval. Massor av politiska beslut fattas hela tiden som inte på något sätt stärker individens rättigheter eller ens möjligheter. Istället handlar många av besluten istället om rena inskränkningar av människors möjligheter. Målet är i vissa fall ideologiska som att avsky privatägt och vinstmöjligheter och i andra fall att få statistik i tabeller att se "bättre" ut. Jag undrar bara hur många människor som lever sina liv utifrån att dom bara är delar av siffror i myndigheternas tabeller eller slagträd i klasskampens krig mot välstånd.

Lång men uddlös C-kritik från Werme

Staffan Werme bloggar om Centerpartiets miljöprofiil och kritiserar bland annat inställningen i vargfrågan. Det är ett långt inlägg men innehållet är osedvanligt tunt. Kritiken i frågan om varg handlar om att det är människor på landet som tjuvskjuter varg medan människorna i staden i högre grad värnar vargens överlevnad. Werme påpekar sedan att det knappast är människorna på landet som röstar på folkpartiet och därmed skulle det vara någon form av miljöprofil för folkpartiet. Tyvärr så tror jag dom flesta läsare inser att bristande väljarunderlag på landsbygden vare sig räddar vargen eller klimatet. Det är nog endast Werme, om ens han, som tror att så är fallet. Han är sannolikt ganska ensam även i påståendet att människor i staden vet bäst om förhållandena på landsbygden.

Sedan kritiserar Werme Centerpartiets inställning till Öresundsbron. Han medger dock samtidigt som han kritiserar att han delade Centerpartiets syn när bron byggdes men att han sedan ändrat sig. Frågan jag, som själv är Centerpartist och träffar en hel del andra centerpartister, ställer är om han menar att vi inte skulle ändrat uppfattning? Känner Werme verkligen av något bromotstånd av Centerpartister och kan han isåfall länka till några exempel på detta? Eller kan det vara en kritik som helt saknar grund och innehåll då Centerpartiet i gunden haft samma inställning som Werme själv. Det innebär isåfall att Werme inte är intresserad av att granska centerpartiets miljöpolitik utan osakligt ösa dynga för att själv på populistiskt manér vinna väljare, oavsett om argumenten håller eller ej.

Sedan lyfter han räddandet av fågelarter och menar att det är på åkrarna och i skogen dom dör. Menar Werme då att fåglarna har urbaniserats och behöver mer betong för sin överlevnad? Det är väldigt otydligt. Dock kan vi konstatera att mindre av åkrar skulle innebära mindre närodlad mat, mer lastbilstransporter och därmed ökade utsläpp. Vi kan också konstatera att just diskussioner kring fågelarters bästa fördröjde botniabanans byggande med över ett decenium genom överklagan efter överklagan. Är det en sådan miljöpolitik som Werme efterfrågar så ser jag fram emot svar kring hur decennielånga förseningar av järnvägsbyggande som innebär mer lastbilstrafik och ökade utsläpp förbättrar miljön. Att låta en fågelapp i iPhonen styra svensk miljöpolitik visar att folkpartistiska historiska miljöengagemang inte är särskilt stort eller djupt rotat.

Sedan kritiserar Werme Centerpartiets kärnkraftsinställning. det är ju intressant eftersom vi, tillsammans med Folkpartiet, ingått en överenskommelse. Den innebär inget förbud mot kärnkraft men att staten inte sak subventionera det. Skillnaden mellan oss i denna fråga är således att vi står för dom överenskommelser som vi ingår medan Werme kritiserar den egna politiken. Om Werme vill ha statliga subventioner ser jag också fram emot att höra hur han ser på uranbrytningens framtid. Människor som arbetar med brytning av uran till svenska kärnraftverk dör i cancer. Är Werme beredd att ta ansvar även för denna del av energipolitiken. Kanske kan han redogöra för vilka effekter uranbrytningen får på den biologiska mångfalden och fågellivet som tycks vara väldigt högt prioriterat hos folkpartiet? Är dagbrott för uranbrytning en bättre plats för fåglar än svenska åkrar och skogar?

Hur många budetförhandlingar har FP gått in i med gröna prioriteringar? Hur många tror att miljöbilsandelen ökat som den gjort utan Centerpartiet? Hur många fp-valaffischer diskuterade miljöbilspremie? finns det någon som tror att det är Björklund som möjliggjort den explosionsartade vindkraftsutbyggnaden som vi nu ser?

Det är bra att kunna diskutera och kritisera andra partier inom alliansen. Vi är fyra partier med olika ingångar i samarbetet. Dock visar Wermes långa inlägg med så bristande innehåll att det inte är någon slump att det är Centerpartiet som kallas Alliansens gröna röst. Istället framstår det som ett ganska desperat frsök att vinna väljare i en fråga som folkpartiet knappast behärskar. Kanske borde Werme istället fokusera på att kapa batonger i den egna skolpolitiken. Eller kanske fundera på om det finns andra mer effektiva sätt att utöka människors frihet än genom utökningar av rättsväsendet. Om det nu är frihet som Werme vill ha med sin politik?

Hjärtefrågan som inte engagerar

Centerpartiets mest klassiska fråga, landsbygdspolitiken, är fortfarande en av organisationens hjärtefrågor. Själv är jag dock på sin höjd måttligt engagerad i detta område av politiken. När Anna-Karin Hatt besökte Örebro diskuterades, som sig bör, landsbygdens överlevnad och hur man ska få unga människor att vilja ta över jordbruken, undvika avbefolkning osv. Kommer verkligen den yngre generationen vilja ta över jordbruken om det inte ger större vinst? Jag tänker, av centerpartistisk pliktkänsla, skriva några rader om befolkningen av landsbygd och jordbruksföretagens överlevnad.

I grund och botten är landsbygden en del av Sverige, på samma sätt som staden eller samhället. Min inställning är att breda politiska idéer fungerar bäst, dvs en enhetlig politik för hela landet. Jag ser tre områden som är centrala i frågeställningen om landsbygdens överlevnad. Det första är infrastrukturen som måste fungera. Det är till stor del en politisk uppgift även om privata aktörer också bidrar med bredbandsmöjligheter och liknande. Den andra delen är den kommunala servicen, det måste vara möjligt att få tillgång till god kommunal service oavsett var man bor. Barnen ska kunna gå i skola och så vidare, dock får man givetvis räkna med större avstånd om man väljer sig att bosätta sig i glesare befolkade trakter. Den tredje området är miljöpolitiken. Jordbruksföretagen konkurrerar med företag långt borta och alternativet till närodlat är importerat. Därmed kommer skatter på utsläpp, i samband med till exempel transporter, påverka priset på importerade varor och därmed påverka det närodlades konkurrenskraft.

Det viktigaste att komma ihåg, speciellt när det är ett område som man brinner för, är att det inte är politiken som ska avgöra vinsterna i jordbruksföretagen och inte heller bestämma var människor ska bo. Marknaden ser, utan politisk inblandning att vi får tillgång till det vi efterfrågar. Vill vi ha närodlat och är beredda att betala vad det kostar kommer vi också få närodlat. Är vi inte beredda att betala ett rimligt pris blir vinsten mindre, färre vill driva jordbruksföretag och tillgången minskar. Människor ser sedan själva till att bosätta sig och arbeta inom det dom själva vill. Dessa val bör politiker i alla sammanhang respektera utan att lägga några som helst värderingar i det. Själv tror jag att landsbygden kommer lockar många människor även i fortsättningen. Den gröna omställningen kommer säkerligen bidra med många intressanta arbetstillfällen på landsbygden och politiker kan koncentrera sig på politik istället för människors livsval.

Liberal med prefix?

Centerpartiet är ett liberalt parti, sannolikt i högre utsträckning än alla övriga partier i riksdagen. Samtidigt finns hos många medlemmar en rädsla för epitetet liberal. Någon form av kompromiss tycks vara att lägga till några förklarande ord för liberalismen, så istället för bara "liberal" kallar man sig till exempel "varm grön socialliberal".

Fördelen med prefixen är att fler ord ger mer information. Det längre epitetet med prefix specificerar ytterligare några detaljer i ställningstagandet. Samtidigt är det svårt att kommunicera, det krävs helt enkelt betydligt fler upprepningar för att det ska fastna hos den man kommunicerar med. Den största risken som jag ser är dock att uppfattas som rädd. Prefix som förtydligar det liberala ställningstagandet riskerar uppfattas som en ursäkt, som att man inte kan stå för liberalismen fullt ut. Därmed kan den tydligare benämningen helt plötsligt bli luddigare när partiet som anser sig vara liberalt är rädda för att använda ordet liberalism. Personligen är jag gärna grön socialliberal men kommer aldrig tveka att försvara även den prefixlösa liberalismen.