Gustav Fridolin har idag en artikel om varför han vill kandidera till riksdagen. Det är naturligtvis alltid bra med färgstarka politiker som kan skapa debatt och ge politiken lite mer liv än det gråa som så ofta präglar diskussionerna. Dock finns det mer än ett skäl till varför Miljöpartiet och Fridolin bör behållas i oppositionsrollen.
Fridolin inleder med att beskriva den fantastiska resa som hans morföräldrar gjort, från fattigdom till välstånd. Jag är övertygad om att det finns fantastiska livsöden i den berättelsen och det allra mest fantastiska är naturligtvis att sådana berättelser finns i varje släkt. Den resa som hela landet Sverige genomfört är imponerande och vi måste se att vi är mitt i en resa, den tar inte slut, vi kan inte stanna up och tro att vi nu är framme.
Fridolin argumenterar mot nerskärningar när ekonomin inte räcker med argument som att arbetslösheten kostar lika mycket, tyvärr så håller det inte även om det säkert kan låta tilltalande för många. Resultatet blir oreda i finanserna och i slutändan lägre välstånd och minskad tillväxt.
Även individualismen får sig en känga, saker ska göras tillsammans. Jag tror på individualismen, jag tror att anledningen att hans morföräldrar kunde göra en sån resa och leva i ett samhälle med föreningar och gemenskap handlade mycket om individualism, att inte allt ansvar inom alla områden hamnade på staten. Människor var vana att fixa och dona och när en fotbollsförening behövdes så startade man en istället för att klaga på kommunen. Staten kan låtsas att man ska fixa allt men ska man genomföra sin verksamhet framgångsrikt måste den begränsas till kärnverksamheterna, många gånger måste vi istället visa tilltro till människor.
Den ekonomiska politiken som Miljöpartiet för, helt i avsaknad av tillväxtmål, riskerar leda åt helt fel håll. Tillväxt och välstånd är grunden för allt vi så gärna vill göra. Vi ska inte inbilla oss att vi kan lösa klimathotet utan slantar och utan tillväxt. Vi ska inte inbilla oss att äldreomsorgen blir bättre med lägre tillväxt, det är ju det vi ser under finanskrisen, ett samhälle utan tillväxt med stora neddragningar.
Ska vi gå miljöpartiets väg med minskad konsumtion och framstegsfientlighet så begränsar vi också möjligheterna för människor i andra länder. Många människor befinner sig idag där våra mor- och farföräldrar gjorde när dem var små. Många människor i många länder vill genomföra samma resa som vi fått göra. För att det ska gå att genomföra måsta vi handla, konsumera och ha tilltro till individualismen. Om vi ska stoppa resan bara för att vi fått det så bra att vi kan klara oss så bör vi också vara medvetna att när vi stoppar vår resa blir vi samtidigt en stoppkloss för alla dem som fortfarande vill resa, dem som inte redan kommit lika långt.
Politiken måste vara framtidsinriktad, värna tillväxt och lyfta fram individualismen, endast då kan vi både bekämpa klimathotet och fattigdomen i världen. Därför kandiderar även jag till riksdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar