Andras rikedom inte ett problem

I och med den internationella konferens som hålls i Örebro kring barnfattigdom är det inte alls oväntat att ämnet kommer upp till diskussion. Dock är det synd att det hela tiden ska handla om relativ fattigdom istället för den absoluta fattigdomen. I valrörelsen hörde jag till och med politiker som sa att det bara är den relativa fattigdomen som är intressant. Vilket vansinne!

Denna mening som finns i NA visar på definitionsproblemen.

"En tydlig trend i Sverige de senaste åren är att den absoluta fattigdomen minskar medan den relativa ökar. De fattiga får alltså mer pengar, men klyftan till de rika ökar "

Detta bör tolkas som något positivt. Om jag får höjd inkomst så bli min ekonomi bättre, det påverkas inte av att någon annan kanske får en större inkomstökning. Relativ barnfattigdom är därmed inte det som bör fokuseras på eftersom den antyder att man blir fattigare av att ha en rik granne. Bara i en vänsterpolitik baserad på avundsjuka och klasskamp kan den sneda verklighetsbeskrivningen accepteras.

Som liberal ser jag istället positivt på att människor får det bättre.

- Grattis Sverige till en krympande barnfattigdom! ...och grattis även till dem rika som också får det bättre!