Reinfeldt riskerar 2014 bli vad Persson var 2006

2006 var ett väldigt viktigt år för svensk politik. Sverige fick en borgerlig regering (och denna gången var det en väl samlad och förbered borgerlighet som tog över makten). Valet 2006 var historiskt och vanns till stora delar tack vare borgerliga partiernas täta samarbete och att man lyckades presentera ett trovärdigt regeringsalternativ. Dock var det inte bara det som avgjorde valet.

I andra ringhörnan stod en Göran Persson som verkade trött, lite överlägsen och som ledde ett land där ekonomin gick som tåget men arbetslösheten sjönk alldeles för långsamt, framför allt bland ungdomar. Hade Persson förmått att pressa ner arbetslösheten i en högre takt så hade den jobbfråga som kom att dominera valrörelsen och där borgerliga partierna tog paradseger efter paradseger inte kommit fram.

Nu är vi återigen i en situation där vi hämtar oss från en lågkonjunktur, denna gången en väldigt låg lågkonjunktur. Vi kan vara helt säkra på att valet 2014 i stora delar kommer avgöras utifrån hur väl den starka ekonomiska tillväxten kan omsättas i nya arbeten. Åtminstone är det ett krav att klara arbetslinjen om borgerligheten ska ha en chans. Risken som jag ser är att regeringen blir allt för passiv, sänker reformeringstakten och historien upprepar sig. Utan en aktiv politik för fler arbete så riskerar arbetslösheten att bita sig fast och dessutom riskerar regeringen utan ständig förändring att framstå precis så trött som Persson gjorde. Helt plötsligt är det en socialiströra med ny s-ledare och nya språkrör i mp som framstår som efterlängtade förnyare av en trött svensk politik.

Som tur är går det att undvika. Det går att reformera arbetsmarknaden ytterliggare och skapa en ny svensk modell baserad på flexibilitet och rörlighet. En modell som på många sätt kan vara en tillbakagång till det gamla, då arbetsmarknadens parter fick förtroendet att regera på arbetsmarknaden utan att regeringar lagstiftade om turordningsregler och annat trams. Med en aktiv politik som främst handlar om avregleringar, minskade skatter/avgifter och minskade regelbördor kan det ekonomiska tåget förmå att även fånga upp människorna på perrongen som vill ha arbete. Då kan alliansen bli en borgerlig framgångssaga som lever under lång tid framöver.