25 000 invånare och annat trams

Kumla kommun har en målsättning om att vara 25 000 invånare till år 2025. Varför har jag inte lyckats förstå men det tycks råda bred politisk enighet kring målet. Huruvida målet är en anledning till de stora satsningar som görs för att framstå som en kommun i framgång vet jag inte men det används i alla fall i debatten som ett argument, vill vi få människor att flytta hit måste vi ju locka med något... I min värld är kommunens primära uppgift inte att påverka människor till att flytta till kommunen utan att ge god service till dem som bor här. Jag skulle önska att vi kunde uppnå bred enighet i den frågan istället. Målet 25 000 invånare bör skrotas, det är rent trams.

Jag har noterat att Dan-åke moberg är den enda, vad jag känner till, socialdemokrat från Kumla som lyckats hålla liv i sin blogg. Dock blir jag lite orolig när jag läser hans inlägg. Han skriver till exempel att barnfattigdomen ökat otroligt på senare år och försöker koppla det till regeringen. Han anger visserligen ingen källa men eftersom inlägget skrivs vid den tiden då rädda barnens rapport kring barnfattigdomen kom ut så antar jag att det handlar om det. Dock noterar jag att andelen fattiga barn var 11,9% 2006 (enligt rapporten från 2008) när regeringen tillträde och siffran var 11,5% 2008 enligt den senaste rapporten. Några nyare siffror finns inte eftersom det hela tiden släpar efter. Den fakta som bloginlägget bygger på tycks således vara helt felaktig. I ett annat inlägg skriver han om skatterabbatten på el för producerande industri och undrar om det är den rabatten som gör elen dyr för konsumenter. Det framgår inte om Dan-Åke vill ta bort skattesubventionen för producerande industri och därmed slå ut stora delar av svensk basindustri. Det framgår inte heller om han framfört kritik till den egna partiledningen efter alla år av höjda energiskatter under socialdemokratiska regeringar. Genomgående blir det dock svårt att ta inläggen på allvar. Det skulle vara bra med en mer seriös närvaro i dem sociala medierna från den politiska majoriteten i Kumla, inte minst ur demokratisk synvinkel och för att få ut politiken utanför de stängda rummen i stadshuset.

Det vore bra med en seriös diskussion om hur vi vänder på skutan. Hur vi förflyttar fokus från badhus, nya konstgjorda sjöar som inte går att bada i, orimliga befolkningsmål och regeringspåhopp som baseras på rena faktafel till att prata om det som är relevant. Det finns en mängd grundläggande frågor som hela den kommunala verksamheten borde kretsa kring men som aldrig tycks diskuteras. Vad har individen för rättigheter? Vilka av dessa rättigheter har kommunen som uppgift att tillgodose och hur gör vi det på bästa sätt? Vad är politikens roll i sammanhanget?