Mycket och gärna men aldrig just här

Alla partier vill ha mer vindkraft. Alla partier inser att vi, även vid stora satsningar på förnyelsebar energi, kommer att vara beroende av kärnkraft under ett antal decennier framöver. Men var är partierna som tar ansvar för sin politik?

På riksnivå står till exempel socialdemokraterna och miljöpartister hand i hand och skriker att det behövs mer vindkraft. När sedan utbyggnaden ska ske står socialdemokraterna och miljöpartisterna lokalt hand i hand och skriker "Nej här får ni inte bygga vindkraft", tydligen får man inte bygga vindkraft i naturen. Var vindkraften istället ska byggas behöver ju givetvis inte en lokalpolitiker berätta, det är ju inte deras ansvar...

På riksnivå finns en överenskommelse om att vi tillåter att nya kärnreaktorer ersätter de gamla. Även om vi inte skulle ersätta så vore ju kärnkraften ändå en verksamhet som skulle finnas ett par decennier till och som redan funnits under lång tid i Sverige. Det här innebär, vilket alla vet, att vi är beroende av uran. Att besluta om att använda kärnkraft innebär även att man skapar en efterfråga på uran. Denna efterfråga har riksdagspartierna, hand i hand, skapat. Vad händer sedan? Jo, uranbrytning tillåts nationellt men kommunerna får ett veto. Samma partier som skapar efterfråga och nationellt avstår från förbud mot brytning står sedan han och hand lokalt när uranbrytning föreslås i kommunerna och skriker att "Nej, här får ni inte bryta uran!".

Tydligare mönster är svårt att hitta. Beslut kring energipolitiken tas på flera nivåer i Sverige och resultatet blir att ingen av nivåerna tar ansvar för helheten. Den samlade energipolitiken om vi slår ihop nivåerna tycks gå enligt devisen "mycket och gärna men aldrig just här".