Elmarknaden och politiken

Under en tid denna vinter, precis som många vintrar tidigare, debatteras elpriserna ur ett politiskt perspektiv. Dessvärre så finns inga gränser för vilket ansvar man vill ålägga politiken på elmarknaden. Jag tittar just nu på interpellationsdebatt i frågan där en socialdemokrat överlämnar det slutliga ansvaret för husägarnas möjligheter att värma upp sina hus på regeringen. Att elmarknaden inte fungerar perfekt håller jag med om, det tycks alla hålla med om, problemet är att ingen ännu kunnat presentera ett bättre alternativ.

Grundproblemet är att varje kilowattimme är lika bra, en kilowattimme är alltid just en kilowattimme. Lamporna lyser således lika bra oavsett hur kilowattimmen producerats. Dock finns en stor skillnad i produktionskostnad. Ska vi få en elproduktion som motsvarar efterfrågan måste varje kilowattimme som efterfrågas vara ekonomiskt försvarbar att producera. Det innebär att om elpriset sätts för lågt kommer elen inte räcka till, eltillgången är beroende av att den dyraste kilowattimmen avgör priset. Man kan även, om man så önskar, hävda att efterfrågan inte är lika stor på alla kilowattimmar men det är i det resonemanget oftast de kilowattimmar som är billigast att producera som efterfrågas mest (inte minst vindkraft), den aspekten påverkar således inte problematiken.

Vill vi få till en bättre elmarknad räcker det inte att klaga, det krävs att bättre förslag presenteras. Jag har hittills inte hört några sådana förslag och stödjer därför den nuvarande modellen.

Det som dock är viktigt att slå fast är att var och en måste ta sitt ansvar. Skaffar man sig en bostad med stor elförbrukning får man också ansvara för att betala för den stora mängden el. Då bör man kalkylera med att elpriset kan skifta och på sikt sannolikt fortsätta stiga. Likaså bör man själv vara aktiv på elmarknaden och se till att teckna förmånliga elavtal. Oavsett om man tar detta ansvar eller inte så ligger ansvaret alltid hos individen. Regeringen kan inte hjälpa om människor köper bostäder dem inte har råd att bo i. Inte heller om människor avstår från att teckna fasta elavtal trotts att ekonomiska marginaler för att klara ett kraftigt skiftande rörligt pris saknas kan regeringen avkrävas ansvar.